Jag ska inte försöka platta till någon med massa tekniska och vetenskapliga fraser som ingen orkar att läsa igenom men kort (så kort jag kan) ändå kasta lite ljus över detta med Sterlingmotorer.
Olika slags apparater som fungerar med värme, tryck och volym arbetar efter strikta begränsningar - konstant tryck eller värme eller volym eller är en adiabatisk process (om jag inte minns fel).
Alla dessa tillstånd kan sättas ihop till en arbetscykel som Ottocykeln:
D17A4829-90A7-43A7-971D-08ABB09900CE.webp
Ur detta diagram kan man beräkna verknIngsgraden och det ska sägas att hur man än vänder och vrider på sin linjer och kurvor (BEGRÄNSNINGARNA!) man aldrig att få ut mer än ca 10% av inmatad effekt och där Stirlingcykeln är den variant som kommer maximalt effektutbyte närmast.
Något man ska tänka på att det finns faktorer som sätter, inte pinnar, så i alla fall kvistar i hjulen. En sådan kvist är att motorn inte får samverka med omgivningen, dvs värme får gå ut i ”motorblocket”, eller att när förbränningsprodukter ska lämna förbränningskammaren måste den tömmas helt osv.
En stor bensinmotor på 75 Newtonhästkraftet, blir varm, alla avgaser lämnar inte cylindrarna (trots 16 ventiler), men tack vare storleken får man ett aktningsvärt effektutbyte.
En fysisk liten motor blir däremot mer känslig då små förluster stjäl effekt. Där är min tanke att kolla upp alla sätt att begränsa förluster. Ska motorn isoleras kanske? Någon skrev något om stålull …
Och fortfarande pratar man om Kelvin UTAN grader, om man nu inte vill ”mäta volten över en kapacitator i kiloohm …”. Vi bränner inga fysikböcker när sorter och enheter ändras. Jag minns när vi gick från MKSA till SI-enheter och gjorde det utan bokbål.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.