Ihopkoppling av audioutrustning

Från ElektronikWikin
Version från den 3 januari 2010 kl. 17.57 av Psynoise (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'I den elektroniska musikstudions barndom var det vanligt att koppla ihop musikutrustning genom effektanpassning. Från telefonsystem tog man standarden med 600 Ω in- och utgåns…')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

I den elektroniska musikstudions barndom var det vanligt att koppla ihop musikutrustning genom effektanpassning. Från telefonsystem tog man standarden med 600 Ω in- och utgånsimpedans. Sedan 80-talet har spänningsöverföring blivit det vanligaste med bättre egenskaper för audiosignaler. Med spänningsöverföring vill ha en hög ingångsimpedans samt en låg utgångsimpedans.

Vanligast idag är att man har en ingångsimpedans över 10 kΩ hos audioutrustning, både i musikstudion och hemma stereon.

Vanligt ingångssteg för HIFI-utrustning

Vanligt ingångssteg.png

Hos kommersiell apparatur brukar J1 utgöras av en RCA-kontakt av hontyp. R1 motverkar knaster vid inkoppling av kabel för påslagen apparatur. R2 och C1 bilder ett lågpassfilter oftast kallat RF-filter som dämpar inkommande störningar med högfrekvens. U1 fungerar som buffer och ger en högingångsimpedans för kretsen. C2 fungerar som likspänningsblockad för att ta bort möjliga offset-spänningar från U1. När strömbrytare finns efter Vo behövs R3 för att förhindra knaster vid inkoppling.