Kapslingar

Från ElektronikWikin
Hoppa till navigering Hoppa till sök
DIP kapsling
PLCC-44

Kapslingar avser den förpackning som används för att kapsla in ett chip.

Generellt

I början var antalet kappslingar få och strukturerade. I stort delar man in kappslingarna i 2 kategorier. Hålmonterat och ytmonterat. Precis som det låter så har de hålmonterade ben som går igenom mönsterkortet, medans de ytmonterade monteras och lödas på en sida.

Här hittar du ett dokument som beskriver olika kapslingar för hålmonterade och ytmonterade kretsar: nxp.com - pkgchapter1.pdf

Hålmonterade

Hålmonterat är den ursprungliga metoden där varje ben gick igenom ett genomplätterat hål i kortet och lödades. Det var på den tiden när det fanns mycket struktur i kappslingarna. Typiskt var alla ben placcerade både i x och y led på en grid av 0.1" (2,54 mm). Ett annat mått som var mycket vanligt var Modul (M). 1Modul == 0.2" eller 5,08 mm.

En av anledningarna var att dåtidens (auto)routrar ofta arbetade efter Lee algoritmen som kräver att alla anslutningar ligger på ett rutmönster. Ju finare grid ju mer minna slukar algoritmen.

Plastkondensatorer hade (har) ofta 1M eller 1.5M bredd. Motstånd böjs och kapas efter liknande principer. 1.5M var (vill jag minnas) ganska vanligt.

Ytmonterade

Ytmontering är en annan monteringsmetod som togs fram under 1960-talet, men det tog tills 1980-talet innan det blev allmännt använt. Vi kan tacka IBM för mycket av det grundläggande arbetet.

Fördelarna är främst bättre egenskaper i termineringarna (benen) genom lägre induktans. Dessutom kan man montera komponenter på båda sidor på kortet, vilket drastiskt ökar den aktiva ytan. Det är också enklare att automatmontera komponenter.