Personligen skulle jag har kört ddrescue först innan några andra saker kördes alls över huvudtaget, därefter kan man kanske prova med R-studio och liknande på disken eller en kopia av imagen
Går det att läsa en sektor på disken så skall den sparas undan - då det kanske är enda chansen just den läsningen den enda gången sedan och aldrig mer - att köra 'scan' utan att samtidigt spara undan data är IMHO kriminellt för en sk. diskräddningsprogram i mina ögon... - det skall den inte ens tillåta detta som demo.
Den välta disken har förmodligen haft en huvudkänning på skivorna om skivorna snurrade och huvudena arbetade över skivorna samtidigt med vältningen - dvs. blivit en repa på skivorna av huvudet och dess släde och i samband med detta så bildas det en massa partiklar som agerar sandpapper. Att som demo i 11 timmar köra på disken utan att samtidigt spara data kan förvandla disken från räddningsbart av det mesta till helt omöjlig att rädda ens för IBAS då allt magnetisk material är bortsandpapprat.
Varenda jäkla minut och varje varv skivan snurrar räknas när man skall rädda data från en disk som tappats/vält/ger läsfel och skall inte slösa på någon så kallad demo-prov!!!
ddrescue (som körs under linux) är smart nog att den hoppar över ett ganska stort stycke framåt för varje läsfel den hittar för att försöka rädda undan så mycket av diskens data det går och när den har tagit de stora styckena felfri data så går den tillbaka till de krångliga områden och försöker saxa in dessa och ta den friska datat precis kring de dåliga sektorerna och även de friska sektorerna inne i de dåliga områdena.
-------------------------------------------------------------
korrekta åtgärdskedjan om man får en vält extern disk[1]
beslut!
skall den skickas till diskräddningsföretag eller inte - om svaret är nej, utan tänker rädda själv, med risken att disken blir totalförstörd och helt oräddningsbar under försöken!!!:
Följande gäller då:
Sätt inte ström på den välta disken förrän i sista hand, precis innan när man skall börja läsa av data
tanka hem en linux-dist som är byggd för räddningsoperationer av data på diskar, tex. systemrescuecd-xxx eller liknande (tagen ur högen av olika linuxdist på samma tema)
bränn den på DVD-skiva och se till att datorn kan boota på DVD-rom alternativt att man gör den startbar på USB-pinne
Ta bort alla 'vanliga' fysiska diskar ur datorn du tänker använda för räddningsoperationen - detta för att det inte skall bli förvirrat vilken disk man arbetar på om man inte är van vid Linux.
bota upp datorn på linux-dvd.
skärmen är normalt i textmode när den bootat färdigt
Anslut den (externa) hårddisken som du tänker spara data i - dvs. plats för den stora image-filen av disken som har vält - den måste vara minst 10% större än den disken som har vält. dvs är det en 4TB USB-disk som vält så får du prova med en 5 eller 6 TB externdisk som lagringsenhet för diskimagen.
normalt kan man montera denna disk under /mnt med:
'mount /dev/sda1 /mnt'
kolla därefter med 'df' att disken finns under direktoryt /mnt och att lediga utrymmet är större än den disken som man skall rädda data ur!
lite prov att direktoryt är skrivbar och inte satt i read-only läge.
'cd /mnt'
'echo "jag testar att disken ar skrivbar" > testfile.txt'
'cat testfile.txt' ; och texten "jag testar att disken ar skrivbar" bör skrivas ut
Med detta bör man ha fått en bekräftelse att det finns ordentligt med skrivbar utrymme under direktory '/mnt'
(en ny tom extern USB-disk har oftast NTFS som filsystem och det kan vara bök med lite äldre versioner av dessa linuxverktyg att den inte vill skriva utan endast bara läsa NTFS-filsystem i read-only rent defaultmässigt, det brukar vid starten skrivas hur man skall montera en NTFS-filsystem skrivbart som alternativ vid bootningen av systemrescuecd (typ '3g-ntfs /dev/sda1 /mnt'))
nästa steg är att prova "ddrescue --help <enter>" för att se att 'ddrescue' finns i systemet, bör göra det...
Nu kan du strömsätta och ansluta USB:n på din välta externa disk och när den startat upp så kan du prova
'ddrescue /dev/sdb /mnt/diskimage_pa_den_valta_diske.img loggfil <enter>'
och kopieringen av sektorer från den välta disken startar och det kommer att ta åtskilliga timmar, kanske dygn
'loggfil' är jätteviktig filnamn att skriva och inte glömma bort - där loggförs alla lyckade sektorläsningar och markerar styckena som inte lyckas.
När detta är klart och du kanske har ett antal hundra eller tusentals sektorer som inte går att läsa, så kan du göra om kommandot ovan igen och den försöker bara på de dåliga sektorerna en gång till - det som är läst felfritt är redan läst och finns på imagefilen och man behöver inte spendera tid på dessa stycken. Detta kan du göra upprepande gånger och ibland så faller det ut att någon av de trasiga sektorerna är helt plötsligt är läsbara för en enda gång på överskådlig tid - ddrescue sparar då undan denna data i disk-image och försöker göra den så komplett som möjligt.
läser man manualsidorna så kan man skicka olika flaggor hur programmet skall bete sig, hur många gånger den skall försöka på en oläsbar sektor, hur många varav den skall prova, om den skall läsa baklänges etc.
När du efter kanske flera dygns körning inte tycker att det längre är lönt att fortsätta att försöka med ddrescue och den inte räddar mer sektorer trots otaliga försök så har man nog gjort vad som går på den aktuella disken - ofta blir den välta disken sämre ju längre tiden går - data som var läsbart i början är kanske inte längre läsbara - men vad lugn - den informationen är sparad i disk-imagen om ddrescue har lyckats läsa aktuella sektorn en enda gång.
Innan du arbetar på diskimage-filen med något program - så skall du göra en ytterligare kopia på denna på en ytterligare extern disk. Man låter _aldrig_ en sk. diskräddningsprogram (som egentligen är data-"carvings"-program) arbeta på en orginalfil eller orginal-disk, utan alltid på en kopia av diskimagefilen - eller att man kopierat ut diskimagefilen på en fysisk (frisk) HD som är minst lika stor som diskimage-filen innan man tex. låter R-studio arbeta.
och ja, det innebär att man inte bara köper bara en extern USB-disk till utan minst två - håller man på med dataräddning så behöver man diskutrymme - mycket diskutrymme... och det tar tid om man hanterar 4-8 TB volymer, så se till att det är USB3-diskar!! - sedan när du är klar och har räddat allt som går att rädda - så är den där extra externa HD:n du köpte till för att få armbågsrum vid dataräddningsoperationerna, något som kan användas för dina backupper i fortsättning så att du aldrig hamnar i samma situation igen
[1] man skall välja liggande diskar om möjligt, om man inte ser till att fixera de stående diskarna att de inte välter - ens när man snubblar över USB-sladden