Svenska ElektronikForumet

Det finns ju ett par typer av sådana - dom som är av glasfiber eller pertinax, inte dom vita labbplattorna alltså.

Det vanliga randiga veroboardet som jag använde mycket i mina unga år då man bara använde ett begränsat antal (eller inga alls) IC's i ett bygge.

Ett tag virade jag mycket och gick över till plattor med separata lödöar, sådana köper jag fortfarande nästan uteslutande av trots att jag gått tillbaka till lödning av mina byggen.

Men jhag har aldrig använd dom kort som har 3-håls lödöar - jag sitter och funderar på om dom är bra. På nåt sätt känns dom ganska så idealiska för mixade IC/diskreta komponenter-byggen. Men hur blir det i verkligheten när man ska använda dom? Blir man mest irriterad på att lödöarna aldrig sitter "på rätt ställe" eller fungerar dom bra?

Det skulle jag åxå vilja veta! Så du kan väl köpa ett och rapportera hur det funkar?

Använder 1-håls öar jag med. Har ett par kort med hela banor liggandes, men de använder jag aldrig. Man är ju tvungen att hålla på och kapa och grejja...

Jag inte använt de med enhåls öar. Men jag tycker att de med trehålsöar funkar myckat bra. Särskilt om man har ICkretsar i bygget. Jag kan rekomendera dom. Håller med om att plattor med banor är jobbiga.

Jag använder uteslutande det vanliga randiga veroboardet.
Kapar banorna med ett borr. Enkelt och smidigt.

Hur förbinder ni de med enhåls öar?

Avklippta komponentben fungerar fint till detta ändamål. Jag kör alltid med enhåls-kort som jag köper från Conrad. Dessa är nämligen av glasfiber - jag är inte mycket för dessa papperskort som man hittar hos Elfa eller Labb Elektronik.

OpelGT skrev:Hur förbinder ni de med enhåls öar?

När jag har pinnar brevid varandra så lägger jag bara på lite extra tenn så flyter dom två lödöarna ihop.

Annars så blir det lagoma bitar av en tunn plastisolerad koppartråd (sådan med en tråd innuti, den än enklare att hantera än den med ett flertal ännu tunnare trådar i).

Om de ska kopplas till ön brevid så viker jag helt sonika över benet till den ön och löder. Är det lite längre avstånd brukar jag ta avklippta komponentben och löda dit. Om det senare inte är lämpligt så använder jag kopplingstråd.

Jag kör med 3-håls länkar.

När man bygger med mikrokontroller vill man ju ha header kontakter till ex.vis ISP och då funkar inte banor eftersom det är 1x4 moduler på en 10pol header.

Dessutom slipper man bryta upp banor.

Har aldrig provat öar men gör kanske det nästa gång jag handlar.

Jag tycker de med långa banor är vettiga. Och som redan sagt, kapa med ett borr. Då får man ju allt kapat precis där man vill, samt att man inte behöver löda ihop öar å så med en massa stumpar överallt.

Till små snabba byggen använder jag veroboard. Till mer komplicerade använder jag uteslutande etsade kretskort

långa banor är bäst !! de kan man kapa efter behov.

kjell o co hade ett tag glasfibervarianten som är betydligt bättre, men numera får man leta duktigt efter den.

använder oftast enkelledarem isolering som bygling/förbindning mellan olika banor , "förböjer " den med platttång och stoppar ner i hålen, löder och knipsar av överskottstråd. gärna färgkodat oxå...

/rickard

rikkitikkitavi: Varför är glasfiber så mycket bättre tycker du?

I "lagom" stora bitar så tycker inte jag att man märker av nån större stabilitetsskillnad - inte så att det är värt att springa häcken av sig letandes efter glasfiber, och inte hellar känns det som jag skulle vilja betala typ dubbla priset för det heller.

Glasfibern kanske är bättre i några speciella sammanhang, extremt känslig HF, extrema högspänningar eller vid extrema mekaniska påfrestningar och så? Och så har ju glasfibern coolare färg förståss än den trista pertinaxen... :-)

Men för en amatör? Bah!

Hur gör ni alla med förbindningstrådarna då? Jag lägger mina trådar på undersidan och håller mig till enbart komponenter på ovansidan.

I bland är jag inte helt övertygad om att det är optimalt. Ska prova med komponenter och kraftförsörningskablarna på ovansidan och övriga förbindelser på undersidan nästa gång och se hur det känns.

I bland måste man kritiskt granska sig själv och försöka komma underfund varför man gör saker på ett visst sätt. Ofta är det bara an gammal vana som man gör det på ett viss sätt - inte för att det är det bästa sättet.

Som jag nu, jag har köpt "1-hålare" i 20 år nu av bara gammal vana. Nästa gång jag köper kort ska jag ta hälften med 3-håls för att prova.

Jag tycker glasfiber är bättre eftersom att det till exempel inte spricker sönder lika lätt fall man vill kapa ner kortet till ett litet projekt. Men det är egentligen den enda fördelen jag kan komma på såhär på rak arm.

Tror det var på BHIAB jag hittade glasfiber-kort.

Jag brukar koppla både på ovansidan och undersidan förresten, beroende på vad jag känner för.

De valiga korten har ju fördelen at mna lätt kan bryta dom till lämplig storlek. Lägg lämplig hålrad vid bordskanten och slå till på den utstickande delen. Snabbt och lätt har man två kort....

För att vara lite säkrare på att man får till brytningen på rätt ställe så brukar jag ritsa trväsr över kortet (i hålen) med en vass kniv på över- och undersida innan jag bryter.