Svenska ElektronikForumet

Jag skulle vilja ha lite tips på vad man ska tänka på när man bygger elektronik som ska utsättas för kraftiga G krafter. Jag och en polare håller på och bygger en liten raket som drivs av socker och kaliumnitrat och självklart ska lite elektronik med upp i luften.

Det som är tänkt är att logga värden till ett eeprom från en trycksensor och en accelerometer för att kunna göra hatighet och höjd grafet efter varje flygning. Sen ska även motorn startas och fallskärmen ska utlösas vid en viss höjd på tillbakavägen.

Har fått tag i en AXL150 accelerometer och en Motorola APXA4100 trycksensor som jag hoppas ska kunna göra jobbet åt mig.

Däremot så undrar jag vad en PIC och ett EEPROM säger om lite G kraft, har hört att kristaller kan lägga av så en resonator kanske är bättre ?

Ska även ha nån typ av display som helst ska överleva flygningen. Vad skulla passa bäst LCD eller LED ?

Gissar även på att ymonterade komponenter är bäst med låg massa och löda allt på ett tjock kretskort och eventuellt gjuta in allt i plast eller skum.

Att kretsar ska slita sig ur lödningen tror jag inte. Kretsen kanske väger 2g och om den får 1000G så ska lödningen klara 2kg. Det gör den.

Men alvarligt så... ha minst ett backuppsystem för fallskärmen. Man dör om man träffas av den annars.

Displayen skulle jag lämnat i en extern låda för att hålla ned vikten. Vad gäller PIC & Eeprom så kan man väl lagra en del internt i PIC:en? Kanske inte tillräckligt mkt...

Jag hörde för ett tag sedan någon expert på militär elektronik uttala sig i frågan. Han sa att man föredrar hålmonterade komponenter eftersom ansträngningen i lödningen blir mindre tack vare kopparbenen som fjädrar vid en impuls.

Ytmonterat kan spricka när laminatet böjs av krafterna.
Silicon/lim på de hålmonterade annars kan benen gå av.

hur mycket ska det tåla egenteligen?

byggde några saker som bromsades från 40 m/s till noll på 3cm funkade alldelses utmärkt , förutom mikrofonen som man var tvungen att montera på tvären

detta var gjort med vanliga ytmonterade komponenter

på disiplay frågan så säger jag bara att lcd int håller mycket
måste den följa med?

Borde det inte fungera även i extrema fall om man arbetar med ytmonterat och sedan lägger på kolfiber eller liknade på båda sidor om kortet.
Man kan ju även fräsa ur kortet så att komponenterna inte sticker upp och får då en väldigt tunn och stark skiva med glasfiberlaminat i mitten och kolfiber ytterst

Tveksam till att kofibern skulle göra ett hela något bättre.
Och sen så leder ju kolfiber ström.


//Kent

Till detta kommer vanliga ytmonterade att fungera helt bra. Viktigt är dock monteringen av kretskortet, det måste monteras så att komponenterna inte utsätts för så mycket stress och det betyder helt enkelt att kretskortet ska belastas med G-kraften i sidled. Monterar man det fel blir det som en trampolin och det mår inget elektronik bra av.

Tanken är att kolfibern skall styva upp kretskortet så att det inte flexar. Samma mekankiska princip som en HEA/B/M-balk som har mycket stål ute vid kanterna men ett tunnt vekt liv.
Om man sedan inte lyckas/vill isolera mellan materialen så får man använda kevlar eller annat isolerande material

===== <- styvt skikt av kolfiber, kevlar eller metall
##### <- mjuk kärna, kretskortet, elektronik
===== <- styvt skikt av kolfiber, kevlar eller metall

Tittar man på zonrörselektroniken i artillerigranater så ligger den ner på en metallplatta (tungt men effektivt):

Maze skrev:Jag och en polare håller på och bygger en liten raket som drivs av socker och kaliumnitrat och självklart ska lite elektronik med upp i luften.

Vilken magisk blandning har ni lyckats få ihop för att få socker/salpeter att driva en racket? Har aldrig lyckats få det att brinna så snabbt att det skulle kunna användas till mer än en bengalisk eld

hålmonterad med genomplätterade hål, limmade komponenter och små kretskort som är listigt fastsatta så kan elektroniken utan problem klara långt över 1000G. Sitter elektronik i moderna automatkanonsgranater och de accelerar man från stillastående på ungefär 1000 m/s på två meter eldrör.... Oki oki, riktigt väldesignat då, men fungerar tillförlitligt...

beroende på hur stor den är... men annars bygger ni det på ett hålmonterat kort. lägger allt utom själv instrumenten i en nylonstruma på hänger fritt i raketen. Så att det är fjädrat. sen sätter ni fast givarna/sensorerna på skat på raketen.
Man kopplar långa sladdar från kretskortet till givarna/sensorerna, som går ut ur stumpan på lämpligt ställe.

Ett förslag bara, det är så de gör på många moderna raketer som ska tåla lite stötar

Om man kan hålla ner storleken på kretskortet så tror jag att det är bättre att montera det stumt. Det torde bli lättare att konstruera på det viset. Glöm för jisse namn inte att lägga omsorg vid kabledragning då även kabel komer att påverkas av g-krafter och vibrationer! Klamma INTE kablen med bundband då dessa kan skada kabeln - skall kabeln fixeras så gör detta hellre med limning och eller fastklammning med vaxad tråd (typ tandtråd)

Lallas skrev:
Vilken magisk blandning har ni lyckats få ihop för att få socker/salpeter att driva en racket? Har aldrig lyckats få det att brinna så snabbt att det skulle kunna användas till mer än en bengalisk eld

Du behöver även en tredje "hemlig" ingridiens för att det ska bli "krut", men viktigast av allt: Akta dig för det är jävligt farligt, du vill inta spränga bort dina händer!

/ Svante