Svenska ElektronikForumet

Hej. Är det någon som kan ge lite tips om någon givare med analog utgång för att mäta fuktigheten på jorden i en blomkruka.
Hade tänkt koppla den till en pic.
// Peter

Standard är väl att man har ett par ledande pinnar i rostfritt material och sedan drar lite ström genom.

Viktigt är att mätströmmen växlar polaritet för att det inte ska bli beläggning på pinnarna. Utan att ha testat skulle jag tro att man relativt enkelt kan göra detta med 1 eller 2 portpinnar UT från PIC'en samt en analog ingång och ett par motstånd.

Antalet portpinnar UT beror på hur strömsnålt det ska vara men den enkla versionen är att man på den analoga ingången har en 50% spänningsdelare mellan GND & VDD. Denna ingång sitter dessutom till ena mätpinnen.

Andra mätpinnen kopplas till en portutgång som dels driver med växlande polaritet (Dra hög, starta en mätning, när den är klar dras den låg och en ny mätning utförs osv) och dels kan slå pinnen i ingångs-läge vilket stoppar strömmar från att flyta.

Vill man göra en strömsnål version använder man ytterligare en utgång till att driva spänningsdelaren för att kunde slå av den mellan mätningarna.

Tack för ditt tips!
Om man gör en spänningsdelare flyter det inte en spänning hela tiden mot andra ingången på picen så att samma problem uppstår som i sommras.
Men det är ju klart att om det är en 50 50 förhållande blr spänningen 0.
För att mäta hur hadde du tänkt? Om den andra benet ad omvandlare används och sätts som ingång flyter det någon spännig då mellan benen
Provade med en termostat där jag bytte ut tepgivaren mot 2 cyckelekrar och ändrade mostståndsvärderna lite så att strömen genom jorden skulle bli rätt innan ett relä slog om för att öppna en magnetventil och börja bevattna.
Allt fungerade bra i 1 vecka sedan hade ena cyckelekern gått upp i atomer och vattnet spolade hejdlöst. Så därför måste jag hitta på något anat mer bestående.
Då jag är lite ny innom området är jag väldigt tacksam för alla tips från dom lite mer erfarna!
// Peter

Det finns en orsak till att jag skrev "rostfritt"...

Och att ha en sådär ström igenom kontinuerligt är det samma som att låta sensorpinnarna bli uppätna illa kvickt.

Det vis jag redovisade ger att man dels kan vända polaritet och dels har ström under mycket kort tid vilket är bra ur alla synpunkter.

Jag skrev att man, mellan mätningarna, ställer pinnen som går ut med ström i "ingångs"-läge, då kan det inte flyta ström alls (eller jo men det är så försvinnande lite...) varför ingen slitage finns på elektroderna av den anledning.

Om man letar lite i trådar för 3-4 år sedan så finns det långa trådar om detta.

skall man ha full strömbalans - dvs exakt lika mycket ström laddas i båda riktningarna för att undvika korrosion på elektroderna så måste man låta strömmen gå igenom en plastkondensator i serie - mättekniskt sett blir det förståss lite knepigare i det fallet...

Det behövs ganska säkert inte! Man ska däremot antingen mäta varannan puls med ena polaritet och varannan med den motsatta polaritet, med lite intelligens kan man tolka mätresultaten och se om det finns en DC-avvikelse och då kompensera med lite olika bredd på positiva och negativa mätperioder.

Det är svårt att räkna faktiskt överförda elektroner på det sättet, det är ju den den svaga DC-biasen pga. obalans mellan pulserna över tiden som gör att man får korrosion på elektroderna. Med en DC-blockerande konding i serie till ena elektroden så plockar man bort alla möjligheter till DC-ström över tiden och man behöver förmodlign inte ens polvända varannan gång om man tillåter kondensatorn att ladda ur sig mot den andra elektroden mellan varje test. strömobalansen kan aldrig bli mer än 1 kondensatorladdning som max. den vägen.

av någon anledning tänker jag på Wheatston-bryggor så fort det handlar om impedansmätningar - sådana klarar växelström lika bra som likström och därmed kan komma runt problemet med ev. DC-bias med DC-blockerande kondensator mot ena elektroden - men det kanske bli lite för komplicerat här även om jag tror att andra lösningar blir precis lika många komponenter i slutändan...

Det är alltid rolig att läsa vad dom mer erfarna har att förmedla.
Tack för det!
Om det behövs att byta elektroder någon gång under bevattningsperioden så är det kan man acceptera det, men man vill att det ska funka när man är borta under semestrern.
Cyckeleker trodde skulle funka fast dom var rostfria enlikt cyckelhandlaren.
Om man gör en spänningsdelare som icecap nämnde om vilka värden på motstånden kan vara lämpliga.
Jag såg att Elfa hade fuktgivare som tålde 100% fukt men dom var kapacitiva. Dom är kanske är lite svårare att koppla upp och ha som sensor?
// Peter

Sensorerna hos ELFA mäter luftfuktighet och det är en helt annan femma.

Spänningsdelaren ska vara en "lagom storlek", den ska dimensioneras efter att "lagom fuktig" jord ger en skaplig stor spänningsavvikelse, essentiellt betyder det: experimentera! Utgångspunkt borde vara att peta i mätelektroderna i lagom fuktig jord och mäta ohm. Då har man ett utgångspunkt.

Jag hade då tillverkat spänningsdelaren av 2 lika motstånd med initialvärde på 3 gg det mätta motståndet.

Tack!! för tipsen.
Ska testa detta.
Har köpt från Elfa Pic-kit2 med ett utveklingskort.
På det sitter det 4 led som man kan simulera relän
under utvecklingen.
Kanske det blir en bekymmersfri semester nästa år.
// Peter

Använd två isolerade elektroder t.ex ett prototypkort med lackade banor. Mät sedan kapacitansen emellan dom. Så slipper du allt vad korrosion heter.

Hur kopplas detta mot en pic?
// Peter

kika lite i denna tråden: http://elektronikforumet.com/forum/view ... 86&start=0

Tack för länken.
Det visar att det inte alldeles lätt att få en bra sensor.
Man får prova sig fram helt enkelt.
Är det någon som känner till givarna från vegetronix.
Spontant verkar det lättare att koppla upp och läsa av än att tillverka något av gips.
// Peter

Hej
Jag har hittat en "Plant Watering Minder" som använt en pic.
http://mondo-technology.com/
En enkel lösning men jag har inte provat den själv.

/Mikael