Svenska ElektronikForumet

Hej på!
Jag tänkte plocka upp mit gamla intresse efter ca 25 år i malpåse.

En liten inventering i en av lådorna med prylar visade sig resultera i ett 30-tal större elektrolytkondensatorer modell fetare.
Från 3300uF 100V till 68000uf 50V och en hel del krafs där emellan. Dessutom finns det 2 eller fler av varje värde och jag tänker att det kan väl vara bra att ha vid ett eventuellt nätdelsbygge till ngn förstärkare.

Frågan är nu hur länge lytar som aldrig använts håller? Säg att de är tillverkade någon gång i början av nittiotalet. Hur kollar man bäst funktionen?

Mvh
Jomany

formatera dom och prova, troligen funkar dom mycket bra

det är långvarig belastning i hög temperatur som knäcker dom
finns undantag

formatera? format C: ?

inte full spänning pang på, utan öka sakta med liten ström

så oxidskikten hinner repa bli ok igen

jomany skrev: Hur kollar man bäst funktionen?

Mät kapacitansen, ladda upp dom sakta till max spänning, håll ett öga på strömmen. Ladda ur över ett motstånd och mät kapacitansen igen.

Ladda upp dom, ta bort matningen och se om dom håller spänningen eller om den sjunker snabbt. Lågt / inget läckage är en indikation på att dom är OK.

Rätt ord är formera.
Ta ett nätaggregat och ställ in på strax under märkspänning. Ta ett motstånd som ger en tidskonstant på någon/några minuter och anslut.

fel av mig

Äsch! Inte så farligt. Det är sällan folk använder rätt term. Jag har haft fördelen att jobba på en kondensatorfabrik ...


En sak till. Det kan hända att elektrolyten har diffunderat ut men det borde man kunna se iom att kapacitansen inte är i topp.

Ok. Tack för alla svar. Det blir lite knepigt att hitta lämplig strömkälla för att ladda upp mina 33000uf 100V till max men det skall väl lösa sig.

Mvh

Du kan ju kanske göra en spänningsdubblare.

När jag skulle ha ut ca 100 volt (några mA) så använde jag två transformatorer: 230V in 9V ut.... nästa kopplade jag "baklänges, dvs. sekundären, 24:230 gav 86V AC och efter likriktning och glättning 120 volt DC.

Om du får för hög spänning ut behöver du ju bara göra en spänningsdelare med motstånd.

Soundbrigade: varför gör man formering? Gör det någon nytta för kondensatorn, eller är det rent diagnostiskt?
Vad kollar man efter för egenskaper under formeringen?

Varför?! Dielektrikat i en elektrolyt består av ett oxidskikt. Tjockleken på oxidskiktet bestämmer spänningståligheten men när kondingen inte används tunnas detta skikt ut vilket innebär att om man slår på full spänning kan man få genomslag och på så vis ta kål på kondensatorn. Genom att långsamt höja spänningen, däremot, kommer man att öka oxidskiktets tjocklek och återställer därmed kondensatorn i stridbart skick.
OM man inte formerar kan ju kondenstorn hålla när man spänningssätter den och man får tillbaka oxidskiktet men har man haft kondingar liggande lång tid är det kanske dumt att testa, speciellt om det gäller specialkondingar (högt V-, högt C-värde och högt pris).

Aha. Tack för bra förklaring.