Mäta förbrukad effekt
Postat: 8 juli 2009, 13:43:16
Som en del andra har jag fått bytt min el-mätare och den därmed höjda räkningen. Att så många av de mekaniska skulle lida av slitage att de släpade efter tror jag helt enkelt inte på, jag är ganska säker på att det beror på den nya mätaren och de fel som tillåts i den.
Men detta måste kunde bevisas!
Jag funderar alltså på att bygga en mätenhet som gör samma jobb fast då korrekt.
Att summera resultaten i en µC med EEPROM är knappast ett problem, att koppla ihop med en PC för dumpning av data är triviellt men att mäta åtgången effekt korrekt är inte helt enkelt, man ska ju kunde kompensera för konstiga vågformer på U och I.
Min tanke är att bygga 2 st analoga integratorer per fas, dessa växlar mellan sig när det når ett visst nivå eller när man växlar, har inte riktigt bestämt vilket som är bäst.
Dessa integratorer ska ha en strömkälla som styrs av spänningen man mäter på samt en som styrs av strömmen i ledaren man mäter på, om den första strömkälla styr "maxutslag" på den andra strömkälla och man laddar upp en kondensator med resultatet borde resultatet på kondensatorn vara ett linjärt mått på effekten.
Om man då antingen växlar mellan 2 av dessa kretslopp varje period eller när de uppnår ett visst nivå borde man minimera mätfel ganska väl. Vill man göra denna styrning mer avancerat kan man väl göra det men tanken är att man läser av och nolla den ena integratorn medan den andra jobbar och på det vis växlar fram och tillbaka.
Mitt mål är såklart att få en mätenhet som är exakt och som klarar de konstiga vågformar som dagens elektronik ger, när detta är klart ska jag sammanställa resultatet och om det avviker kännbart från den nya el-mätaren (till min fördel) ska jag ha en lång snack med el-bolaget.
Men detta måste kunde bevisas!
Jag funderar alltså på att bygga en mätenhet som gör samma jobb fast då korrekt.
Att summera resultaten i en µC med EEPROM är knappast ett problem, att koppla ihop med en PC för dumpning av data är triviellt men att mäta åtgången effekt korrekt är inte helt enkelt, man ska ju kunde kompensera för konstiga vågformer på U och I.
Min tanke är att bygga 2 st analoga integratorer per fas, dessa växlar mellan sig när det når ett visst nivå eller när man växlar, har inte riktigt bestämt vilket som är bäst.
Dessa integratorer ska ha en strömkälla som styrs av spänningen man mäter på samt en som styrs av strömmen i ledaren man mäter på, om den första strömkälla styr "maxutslag" på den andra strömkälla och man laddar upp en kondensator med resultatet borde resultatet på kondensatorn vara ett linjärt mått på effekten.
Om man då antingen växlar mellan 2 av dessa kretslopp varje period eller när de uppnår ett visst nivå borde man minimera mätfel ganska väl. Vill man göra denna styrning mer avancerat kan man väl göra det men tanken är att man läser av och nolla den ena integratorn medan den andra jobbar och på det vis växlar fram och tillbaka.
Mitt mål är såklart att få en mätenhet som är exakt och som klarar de konstiga vågformar som dagens elektronik ger, när detta är klart ska jag sammanställa resultatet och om det avviker kännbart från den nya el-mätaren (till min fördel) ska jag ha en lång snack med el-bolaget.
