Svenska ElektronikForumet

Hur räknar man ut vilken likspänning man får från en given växelspänning när man kör den genom en likriktarbrygga? T.ex, om jag kör 230V~ in, hur många V= kommer då ut?

Sen undrar jag också hur pass svårt det skulle vara att bygga ett eget utgångstrafo till ett slutsteg? Hittade en sida som beskrev hur dessa fungerade, men hur bra kan man räkna med att resultatet blir? Allt från katastrofalt dåligt till fenomenalt bra, eller?

toppspänningen på en sinusfomad växelspänning är roten ur 2 gånger effektivvärdet. dvs ca 1,44 gånger högre än växelspänningen. Det är det man hamnar på om man likriktar och inte belastar.

...dvs. 230 V

mer ca 331v.

snarare 325V

Du lurade Zeus lite med din uträkning av roten ur 2. Den är snarare 1,41.

Aj då. Det var ju inte bra.

Tog som sagt dina siffror, tyckte det var lite fel... Men det var iaf nästan rätt.

Men det gäller väll bara när man glättrar med en kondensator, eller?

Sen får man räkna med spänningsfalletöver dioderna. Kanske int så mycket, men vid lägre spänningar kan det ha betydelse.

zeus skrev:Tog som sagt dina siffror, tyckte det var lite fel... Men det var iaf nästan rätt.

Jag hadde rätt siffror också...

danie> "Hadde" stavas med ett "d" = Hade

ok, jag tänkte lite för snabbt. [alla bortse från mitt inlägg ovan]

Som ni har sagt så ger en likriktning med glättning idealt en spänning vid toppvärdet, Men hur är det i praktiken? Effektivvärdet anger hur växelspänningen motsvarar i likspänning med samma effekt.

Finns det några praktiska riktlinjer på hur man ska designa likriktningen med hänsyn på spänning och ström.

Det finns egentligen inga givna regler förutom en. Ju större desto bättre.

Bryggan (dioderna) ska ju minst klara den ström som ska flyta, spänningen ska minst klara toppvärdet. Dvs 1.41*U. Gärna betydligt högre spänning för att den ska överleva transienter bättre. Gärna mera ström så att den har marginalerna väl på sin sida.

Glättningen är samma sak. Spänningen som kondingarna ska klara skall vara över toppvärdet på den likriktade spänningen. Kapacistansen gäller det att ju mera desto lägre brumspänning. Dvs kondensatorn hinner inte ladda ur sig så mycket innan nästa uppladdning.

Ett undantag finns dock. Har man riktigt feta kondensatorer så får man vara beredd på att det kan bli svårt att starta upp utan att skjuta säkringarna ifall man har avsäkrat direkt på utgången på trafon. Även en klent dimensionerad brygga kan ryka åt pepparn. Det finns en lösning om man väljer en så stor kondensator bank. En tidsfördröjning som först låter ladda kondensatorerna genom en resistor. Men i en sund förstärkar konstruktion kan det vara att gå till överdrift. Om slutsteget har en hög dämpfaktor så gör lite brumspänning vid hård belastning inget. Dock så finns det en annan fördel med en stor kondensator bank. Det är som kraftreserv åt bastonerna.

Mikael

Kolla min hemsida, där har jag dessa beräkningar om ni kollar på mitt enklaste aggregat.