Svenska ElektronikForumet

Jag har ca 5-6 liter förbrukad etsvätska (Elfas orangea påsar).
Behöver man märka flaskorna med något speciellt när man lämna dem till miljöstationen?

Förbrukad framkallningsvätska är ju samma som kaustiksoda, med lite fotoresist, så det kanske går att hälla ut direkt i avloppet? Eller ska man ta det till miljöstationen? Har ett svagt minne av att reningsverken kan ogilla för mycket sånt i avloppet. I mitt fall rör det sig förresten om ca 3 liter.

Givetvis ska de lämnas till miljöstationen.
Fråga personal på plats, de har ju betalt för att veta vad som ska göras!

Finns ju folk som kränger i en halv flaska gripen kaustiksoda i toan när det är stopp. Så länge man inte har löst upp något allt för giftigt kan man säkert spola ner lösningen i avloppet, eller?

Etsväskan bör man lämna iaf, lämplig märkning är väl kopparoxid + vilken typ att etsmedel.

Jag brukar bara hälla framkallningsvätskan i avloppet. Det är ju så lite fotoresist det rör sig om och jag använder kaustiksoda från mataffären som framkallare.

Låt vätskan dunsta och titta på dom fina kristallerna lägges i små plast påsar och säljes på stan

Natriumpersulfatet i sig är ingen större fara (eller ja, allt är ju relativt...). Det är den upplösta kopparen man inte vill ha ut i naturen.
Jag brukar dock hälla allt gammalt skit i vasken. Det är ju så lite...

När jag använde saltsyra/väteperoxid så hällde jag helt enkelt framkallarlösningen i etsvätskan + lite extra kaustiksoda tills lösningen var lite alkaliskt (dvs kändes smula hal med fingrana) . I den processen så fäller kopparn ut som kopparhydroxid och kopparoxid (av kvarvarande väteperoxiden) som ett skum/slam, silade ifrån slammet med kaffefilter och det som rann igenom var i princip bara koksalt i vatten med lite extra kaustiksoda i. Kopparhalten i en alkalisk lösning är synnerligen låg - så länge det inte är amoniak inblandat...

misstänker att man kan göra något liknande med natriumperoxid, men mer tveksamt med amoniumperoxider eftersom amonium-joner komplexbildar med koppar i akaliska miljöer (blir djupblå lösning även med ganska lite koppar i lösningen)

Är man osäker på det hela så är det kanske enklast att indunsta det hela på öppna fat och därefter skrapa ned kristallerna i en burk och välmärkt med typ av innehåll lämnas till återvinningscentral. - OBS detta gäller bara amonium/natrium-peroxider (dom i orange påsar).

Kör man med saltsyra/väteperoxid så får man hela rummets alla stålgrejor att börja rosta om man försöker indunsta detta -samt att detta inte är hälsosamt att andas dess ångor under lång tid medan avdunstningen sker...

Då får framkallaren rensa avloppet.

Men vad ska jag märka den förbrukade etsvätskan med?

I PDF-filen på Elfa's sajt står det:
"Förbrukad lösning hanteras som o-organisk laboratorieavfall i enlighet med lokala bestämmelser. Förbrukad lösning och pulver som inte kan användas överlämnas till miljöstation eller liknande."

samt beteckning på oanvänd etsvätska. Inget om förbrukad.

skriv som det är: förbrukad etsvätska (amonium/natriumperoxid) med upplöst koppar i.

Den som kan lite kemi vet vad det handlar om. skriv exakt vad det står på påsen när det gäller amonium eller natriumperoxiden - det fins många olika etsvätskor som kan lösa koppar.

kom dock ihåg att gammal na/am-peroxid inte får förvaras i flaska med helt tät kork (om den inte stått typ över ett halvår) då det långt efter etsningen sakta avger syrgas och det blir lät kraftig sprängande övertryck i flaskan...

Tackar, då vet jag.


Det säkraste är nog att göra hål i korkarna, så att ingen skruvar åt dem efter att man lämnat in dem...
Iofs så är den äldsta blandningen närmare två år gammal, men det är säkrast att vara säker ändå.

Kanske en notis om att behållaren ska stå upprätt vore bra