Mizzarrogh skrev: ↑16 oktober 2025, 22:15:35
Det mesta annat som för närvarande används till exempel i avloppsanläggningar har ju antingen aktiva delar som ofta går sönder under vätskenivån, eller bygger på mer komplicerad och dyrbar elektronik oven.
De flesta sådana anläggningar är nog lite väl krävande att påstå att de är driftosäkra eller komplicerade.
De flesta anläggningar måste fungera helt obemannade i åratal. Om det skulle uppstå driftstörningar varje år skulle klagomålen bli allt för stora. Då krävs rejäl och väl utprövad teknik.
Den vanligaste nivågivaren i avloppsbrunnar är de klassiska blå ballongerna. 3 eller 4 per brunn. De innehåller normalt kvicksilverbrytare och har aldrig hört talas om att någon gått sönder eller ens fått kabelbrott.
För att läsa variabel nivå är bubblarna vanliga. Har aldrig sett någon trasig. Är de placerade i djupare brunn så lär de inte kunna frysa i Sverige. Bubblaren i dedicerat mätrör för mätning av mer ytligt vatten är mycket tillförlitlig och enkel teknik.
Vad många inte tänker på är att den värmer bort ytlig isbildning genom att bottenvattnet alltid är varmare och luftbubblorna drar med sej det vattnet till ytan. Det är på samma sätt vattenströmmarna för att motverka isbildning i dammar fungerar. Ofta turbin vid sjöbotten som trycker varmare bottenvatten uppåt mot ytan och smälter eventuell is. Det är nästan alltid så att vatten vid botten å en vattendamm är varmare på vintern än ytvattnet, pga markvärmen.
Mäta vattendjup mha av bubblare är i sammanhanget rätt enkel teknik som funnits i åtminstone 50 år.
Om man ser på vad som vunnit marknad på senare 10-20 åren för mätning av vätskenivåer i vattendrag och brunnar är piezo-givare i två varianter. Dels samma teknik som används för bilars backsensorer som mäter avstånd ned till en yta genom tidmätning för reflexer, dels nedsänkta piezo-sensorer där vattentrycket ger en piezo-signal. De senare finns som förspända, som inte behöver ha referens till atmosfären, resp den lite äldre tekniken med en luftslang upp till ytan.
Dessa givarna brukar ha elektronik inbyggt för att omvandla signalen till standard nivåer typ 0-10V eller RS422.
Ofta fullständigt kapslade med sensor innanför metallskal.
Den nedsänkta varianten är nästan alltid placerad nedsänkt i rör jämte vattenytan man vill mäta på.
Mätning ovanifrån kräver fri vattenyta över dess täckningsområde, ungefär samma som för backvarnare.
Något som kommit de senaste 4-5 åren är givare baserat på 26,5 GHz radar både som interferens och pulsat. Låter avancerat men om man synar elektroniken så är det överraskande simpel teknik. Jag använder sådana själv för övervakning av utrymmen och har testat att använda sensorerna för övervakning av puls och andning av en person i samma rum.
En sådan radar läser vattenytan ovanifrån med hög precision. Skulle kunna läsa både vattennivå och istjocklek men det blir lite mer avancerat.
Radarsensorn har fördelen att man fokusera på ett begränsat område om dess interna antenn förses med horn.
Antennen är i sej oftast bara etsad på kretskortet som ett mönster och ges riktverkan av PCB-antenner i arrayer, små fyrkantiga pluttar som del av PCB.
Man kan med dessa på avstånd mäta mm-noggrant på flera meters avstånd. Exempel på en sådan givare, avsedd att fungera stabilt i oövervakade anläggningar:
https://ventim.se/nivamatare/nivagivare ... r16/123308
För speciella ändamål förekommer magnetoresistiva och kapacitiva nivå mätare men tror inte om de förekommer i någon större utsträckning för mätning i enklare vattenmiljö.
Det går mäta på många andra sätt men är inget som fått utbredning bland de som kräver industriell kvalitet och driftsäkerhet vad gäller enklare mätningar på vattennivåer.
Industriell kvalitet -> priset avspeglas. Det går komma undan billigare, det mesta finns i delar på Alix anpassat för android men tillförlitligheten kommer då mera an på hur väl man bygger och själv förstår vad som är kraven för tillförlitlig funktion.
Ofta är problemet att man bygger väl men har inte förutsett oväntade problem pga av miljön.
Skulle jag råda, gräv ner ett rör. Det ger skyddad miljö för sensorn relativt placerad i okontrollerad miljö vid en strandkant.
Vad som sen stoppas i röret som sensor är upp till vilken teknik man har råd att köpa eller känner sej bekväm med att bygga själv.
Sensorn går göra busenkel men kanske inte med certifierad driftsäkerthet så som ovan givare.
Har själv använt halvt vattenfylld cola-flaska som hängt i nylonsnäre i röret. Andra änden på snöret var kopplat till en vridpot med returfjäder.
Inget jag rekommenderar men vill man experimentera på sätt som vanligen inte används är möjligheterna många. Man tar vad man har i skrotbingen. Kanske är det som ska mätas inte så viktigt med kontinuerlig driftsäkerhet utan man kan tillåta sej använda lite saker på chans, eller sitter platsen för sensorn så till att det helst ska fungera redan på första försöket.
Då krävs att man testat och verifierat anläggningen mer lokalt innan man försöker installera något på plats där det är mer obekvämt att ha med sej lödpenna och felsökningsinstrument.
Ett sak jag lärt mej av erfarenhet är att först i röret sänka ner ett rostfritt myggnät med linor så att nätet går fiska upp. Det är värdefullt när man tappar ner givaren utan kabel.
Ett nät förhindrar kanske också att skräp man inte räknat med kommer in underifrån.
Har man råd finns trådlösa paketet färdigt.
https://www.bellflowsystems.co.uk/envir ... ystem.html
Så här kan strömlös vattenmätning i ett rör se ut:
Water_level2.png
