Svenska ElektronikForumet

Jag har precis lagat LED-drivern till en äldre IKEA LED-panel, och eftersom jag inte är så bra på switchade nätagg blev jag lite nyfiken. Kopplingsschemat nedan visar alltså sekundärsidan av den delen som driver själva LEDarna. Punkterna 1,2,3 är de tre sekundärlindningarna på den trafo som driver LEDarna.

Fråga 1: Punkten 1 från transformatorn används för att generera spänning till LEDarna (den jag markerat med + uppe till höger). Dioderna markerade med A sitter två i samma kapsel, så parallellkoppling funkar men varför har de löst det så här?

Fråga 2: Punkten 2 från transformatorn likriktar också med två dioder, men här i serie (markerat med B). Här dras mycket mindre ström, men är det två för att hantera hög spänning, eller vad?

Fråga 3: Regulatorn ser ut som en vanlig shuntregulatorlösning. Och spänningen från 2 är den som ger ström genom optokopplaren för feedback till primärsidan (vid C). Men denna spänning används vad jag kan se _bara_ för optokopplardioden. Vad vinner man på detta jämfört med att använda samma spänning som till LEDpanelen? Slippa störningar?

Fråga 1: Jag har sätt samma i några olika konstruktioner. Eftersom dioderna delar kapsel blir strömfördelningen hyfsat mellan de två dioderna då den termiska kopplingen mellan dom blir bra. Vidare håller man gärna nere komponentfloran av olika anledningar och då kan man parallellkoppla för att minska termisk stress istället för att ta in ytterligare en ny komponent på kretskortet.

Fråga 2: Även detta har jag sätt på andra kort. Helt klart för att hålla nere komponentfloran. Seriekoppla dioder är inga problem för att förbättra spänningståligheten i backriktning. Tänk även på att transienter kan vara väldigt stora om dämpning saknas och detta behöver dioderna klara.

Fråga 3: Jag hänger inte med på shuntregulator, men det får du gärna utveckla om du orkar. Annars skulle jag gissa på flyback-omvandlare då det är vanligt. Men både extraslindning och optokopplare kan jag inte komma på att jag sätt tidigare. Antingen kör man optokopplare eller extra lindning kopplad till primärsidan för återkopplingen.

Sedan en fråga från mig, är det costum magnetik (transformator, induktor) eller är det en hyllkomponent?

Fråga 1 & 2 :
Som nämnt tidigare, det är billigare att använda samma komponent två gånger än att ha två olika.
Eftersom spänningsfallet i dioder beror på strömmen så parallellkopplar man på högströmslindningen och seriekopplar på sensorlindningen som har liten ström för att balansera spänningsfallet och det ger bättre reglering.

Fråga 3:
Att använda shuntregulator (ofta TL431) som återkoppling med en optokopplare är väldigt vanligt.
Det är flera fördelar att linda sensorlindningen på sekundärsidan. Lindningen behöver inte isoleras på samma sätt som primären vilket är enklare och tar mindre plats. Kopplingen till den sekundärlindning man vill kontrollera ger bättre reglering.

Tack för svar. Jag håller med om 1. och 2. Det är antagligen en komplex kostnadskalkyl inblandad som gör att det blir så här.

Men på 3. är jag fortfarande oklar. Jämfört med att använda samma lindning för optokopplarströmmen krävs här en separat lindning + likriktning + glättning, som tar rejält med plats på kretskortet, och detta vägs mot, ja jag förstår inte riktigt.

Pucco: Ja, hmm. Det är sekundärlindningar båda, och den ena används _enbart_ för att dra ström genom optokopplaren. Själva regulatorn sitter på samma lindning som ger ström till panelen. Som sagt, lindning, likriktning och stor konding enbart för att dra ström genom en optokopplare. Är det kanske en säkerhetsgrej, att om utspänningen sjunker för att något är riktigt sönder skall det ändå finnas ström att dra optokopplaren för att minska effekten från primären?

Hursomhelst är den lagad igen, det var en liten 47ohmare som gett upp. Bytte och den nya blir inte ens varm. Hoppas det funkar några år till, panelen är verkligen bra.

Här är bilder om man vill detaljstudera spolar etc
Det är den stora transformatorn i mitten som har två utgångar. Den ena till panelen glättas av de stora liggande elyterna, medan den andra glättas av den mindre stående elyten precis till höger om mitten av bilden. De seriekopplade dioderna markerade B i mitt schema är de enorma man ser ungefär i mitten av bilden på undersidan.

Zigbeemodulen har fyra PWM-utgångar, varav två går till panelen (man kan få olika färgtemperatur) och en används som återkoppling för den separata switchregulator som ger 3V. Antar att den har separat spänningsmatning eftersom den alltid är på. Man kan också se min hemska lödning av det ytmonterade motståndet. Sorry...

Troligen beror avbrottet på något.

Jag hade kontrollerat hälsan på de små elektrolytkondensatorerna. Dvs, ESR. Är de dåliga kan mycket konstigt hända.

Vilket motstånd var det, R36?

R6, den som sitter mellan D2 och D3 ungefär. När den var trasig var det som att regulatorn startade om ungefär fyra gånger i sekunden. Nu går den ett par minuter och sedan är den av en kvart, därefter går den på igen osv. Har inte haft tid att titta på det sedan sist. Ett nästa steg är att kolla kondingarna efter tips från Akai ovan. Jag hittade inte isolationstrafon så jag har inte mätt på primären.