Re: isolationstransformatormatning
Postat: 3 september 2022, 02:25:37
Jag försökte nog mest vara lite festlig när jag skriver att jag köper allt jag springer på. Det gör jag i och för sig. Men för att jag tycker att det är roligt. Det här projektet är så genomtänkt som det kan bli, när man gör ett första försök. Det handlar om ett crossoversystem Linkwitz som går till sex separata slutsteg av JHL:s senaste 25 watts version av 1969 Hood. Mono. Plus woofer.
De öppna bafflarna, som då blir kraftigt aktiva är konstruerade av ett lager tio mm vävbakelit, en laserskuren 6 mm stålskiva, 6 mm dämpmatta, en hel platta 3mm polypropylen för att ha något att fästa kabel i och baktill 3 mm kork. För syns skull men också för dämpfaktor.
Alen Bradley-pottar. Separata kraftiga brytare i industriklass för varje slutsteg. Vi bygger nu ett vattenkylsystem att addera till befintliga radiatorer. Placerade rakt ovan transistorerna. Helt i koppar. En god vän arbetar med kylsystem så han har en viss insyn i ämnet.
När det kommer till transformatorerna var min fråga ändå ganska enkel - kan jag använda dessa isolationstransformatorer till något. I somliga hifi-forum anses de vara en gåva från gud. Här tycks åsikten vara att de blir nog bra. Som bojsänken. De väger ändå 14 kilo sammanlagt. Jag kan inte det här. Därför frågar jag. Jag skulle aldrig dra igång 300 watt gånger sju huxflux utan att veta vad jag håller på med. Jag tar alltid den säkra vägen i slutändan. Jag är 56 år och har genom ett liv av mekande anskaffat en viss konsekvensanalys. Och det lär väl bli att man köper sex toroider av bättre märke. Tuff peng. Men känns nog bra när det är gjort.
Det här är lika mycket ett estetiskt projekt för mig. Bafflarna blir tunga. Och det ska de se ut att göra. Trots att de blir ganska tunna. Som monoliter. Jag har original-bakelitkontakter från anno daumal till allt. Snokar oförtröttligt efter "coola" men för den skullen inte mindre funktionella föremål. Förnicklade terminaler på keramikbas. En blandning av pur- och ptfe-plaster där det behövs för värme respektive vibrationer. Perspex och fenollaminat i kontrollpanel. Grilltyg från Fenders serier 63-66. Rimmar underbart med bakeliten. Lite för show. Ändå.
Kombinationen av element är ytterligare ett mysterium men jag har blivit rådd att köpa fane 12-300, 8-225 och visafton ffl med rekommenderad waveguide. Jag dristar mig till att gå utanför normen och placerar dem asymmetriskt mellan de två större elementen.
Ja, lite har jag tänkt i alla fall. Och än återstår det att lära. Det verkar inte direkt råda någon konsensus i audiofilkretsar.
De öppna bafflarna, som då blir kraftigt aktiva är konstruerade av ett lager tio mm vävbakelit, en laserskuren 6 mm stålskiva, 6 mm dämpmatta, en hel platta 3mm polypropylen för att ha något att fästa kabel i och baktill 3 mm kork. För syns skull men också för dämpfaktor.
Alen Bradley-pottar. Separata kraftiga brytare i industriklass för varje slutsteg. Vi bygger nu ett vattenkylsystem att addera till befintliga radiatorer. Placerade rakt ovan transistorerna. Helt i koppar. En god vän arbetar med kylsystem så han har en viss insyn i ämnet.
När det kommer till transformatorerna var min fråga ändå ganska enkel - kan jag använda dessa isolationstransformatorer till något. I somliga hifi-forum anses de vara en gåva från gud. Här tycks åsikten vara att de blir nog bra. Som bojsänken. De väger ändå 14 kilo sammanlagt. Jag kan inte det här. Därför frågar jag. Jag skulle aldrig dra igång 300 watt gånger sju huxflux utan att veta vad jag håller på med. Jag tar alltid den säkra vägen i slutändan. Jag är 56 år och har genom ett liv av mekande anskaffat en viss konsekvensanalys. Och det lär väl bli att man köper sex toroider av bättre märke. Tuff peng. Men känns nog bra när det är gjort.
Det här är lika mycket ett estetiskt projekt för mig. Bafflarna blir tunga. Och det ska de se ut att göra. Trots att de blir ganska tunna. Som monoliter. Jag har original-bakelitkontakter från anno daumal till allt. Snokar oförtröttligt efter "coola" men för den skullen inte mindre funktionella föremål. Förnicklade terminaler på keramikbas. En blandning av pur- och ptfe-plaster där det behövs för värme respektive vibrationer. Perspex och fenollaminat i kontrollpanel. Grilltyg från Fenders serier 63-66. Rimmar underbart med bakeliten. Lite för show. Ändå.
Kombinationen av element är ytterligare ett mysterium men jag har blivit rådd att köpa fane 12-300, 8-225 och visafton ffl med rekommenderad waveguide. Jag dristar mig till att gå utanför normen och placerar dem asymmetriskt mellan de två större elementen.
Ja, lite har jag tänkt i alla fall. Och än återstår det att lära. Det verkar inte direkt råda någon konsensus i audiofilkretsar.