Det är antennen mätbara data som räknas. Det är dess resulterande [gain x effektivtet] som är det man kan få i koaxialkabeln. Om antennen har riktverkan kan man göra ett urval från vilken riktning inkommande signaler ska vara dominanta
Oavsett antenn-typ, det finns ingen antenn som ger både bred loob och högt gain. Vill man öka gainet på en antenn-design måste frekvens-området som täcks med ett visst gain minska.
Man kan jämföra "gain" med extraljus till bil med 55W halogenlampa. Det går få lång räckvidd på strålen på bekostnad av bredden eller tvärs om. Det går inte tillverka reflektor/lins som ger båda delar samtidigt.
Effektivitet för extraljus kan ökas med större reflektor och större lins, med bibehållen kvalitet på dessa element.
Rostig reflektor och matt lins ger låg effektivitet även om riktningegenskaperna (relativa gainet) är samma. Det är liknande egenskaper för TV-antenner
Telves DAT-75 är i princip tre stackade Yagi-antenner som delar gemensam dipol. Det är en antenn med troligen marknadens högsta effektivitet och gain bland konsument-antenner avsedd för relativt bredbandig UHF TV-mottagning . Bredbandig då TV-sändare sänder på olika frekvenser så man kan inte maxa antennens egenskaper för en enda kanal/mux. Viste man exakt frekvens går det designa antenn som fungerar särskilt bra för just den frekvensen. Ofta är mer högpresterande UHF antenn-design sådan att det finns två varianter av samma antenn, en för nedre delen av UHF-bandet och en för högre delen.
Av samma anledning som vi förr ofta hade en särskild antenn för TV1 (VHF-bandet) vilket är lägre frekvenser än UHF. Det skulle krävas allt för bredbandig antenn för att täcka både VHF och UHF och den ökade täckningen måste ske på bekostnad av sänkt gain.
Egentligen är inte gainet/effektiviteten nödvändigtvis sänkt, den är bara utplattad över ett större område i frekvens och riktning.
Nu finns ett problem som gör att antenner med högt gain kan spolierar all TV-mottagning i högre grad än antenner med lågt gain. Detta då man fått nya inkräktare på UHF-bandet, basstationer för telefoni som dels kan finnas mycket närmare än TV-sändaren och med bra egen antenn blir mottagna signalen av telefoni så stark att det övermättar TV-mottagaren och därmed förhindrar att svagare TV-sändaren inte alls kan detekteras.
En enkel lösning är att förse antennen med ett blockerande filter för denna del av UHF-spektrumet där telefonin nu härjar, 700MHz och uppåt.
Sådant filter finns inte på äldre eller billigare antenner så det kan vara värt att kolla upp. Samma sak med LNA, sådan för TV-bruk bör alltid vara försedd med telefon-filter på ingången då den annars riskerar förvärra problemet med att telefonin undertrycker TV-signalen.
Antenn med högt gain innebär att looben är smal. Ju smalare loob och det är lättare att helt missrikta antennen vid sidan om sändaren. Jämför bilens extraljus, med kurvljus (lågt gain) är det
mindre kritisk att rikta strålkastaren för att lysa i vägen riktning. Det lyser kortare sträck men totala ljusflödet kan vara detsamma oavsett ljusspridningen.
Ursäkta jämförelserna men det är trots allt vågrörelser med liknande egenskaper oavsett om det är ljus, ljud eller radiosignaler och solen är den i vår närhet som avger mest vågor.
Ljuset från solen kan koncentreras ytterligare med t.ex. ett förstoringsglas. Bra optik, glas med låg absorbtion och fysiskt stort förstoringsglas med lång brännvidd och man kan samla mycket sol-energi till liten punkt.
Stort förstoringsglas är ändå ingen garanti för att kunna göra upp eld mha av solen. Om solen hamnar olyckligt och t.ex. döljs bakom ett hustak, ja då sjunker effektiviteten till nära 0. Även om solen diffust lyser upp resten av himlen blir det svårt att samla in tillräckligt med ljus för att det ens ska höja temperaturen alls och detta trots att "gainet" på förstoringglaset inte ändrats.
En stor och förmodat effektiv riktantenn är på samma sätt värdelös om riktningen till TV-sändaren går genom berg och skog och grannens plåttak. Effektiva gainet blir mycket mindre än när man ser till basstationen.
Förenklat är det optisk sikt som gäller. Från mottagande antennens plats och höjd ska det gå att "se" tv-sändarens antenn för ett bra gain. Vissa hinder är svårare om de är närmare antennerna, på både sändar och mottagar-sidan. Träd nära antennen i tänkt riktning fördärvar mer signal än träd i samma riktning men 5 km längre bort. Samma med enskilda hus som evt står i vägen.
Att placera antennen inomhus på vinden dämpar givetvis signalen men om omständigheterna inte är för svåra så räcker kanske signalen till ändå. Om det finns metall-skrot på vinden så blir det diffraktions-problem som gör att antenn med högt gain inte nödvändigtvis är den antenn-typ med högst signal i koaxialkabeln. En enkel dipol är ofta bättre än en flerelement antenn i svåra diffraktions-miljöer. Sådan miljö kan vara om huset eller grannarnas hus har plåttak. Genom att bara se på resulterande bilden är det numera ofta svårt att se sådan problem, det är bild eller inte. På gamla tiders analog-TV kunde man mäta avståndet mellan skuggorna på tv-bilden för att kunna räkna ut avståndet till det föremål som gav falska reflexer. Lite av lokal radar där man kunde följa skuggans rörelse när bilar körde förbi. Numera är det dessutom så att DVB-T2 har har funktion i avkodningen av signalen att kunna ta tillvara på mindre "reflexer" för att förbättra mottagna signalen relativt bakgrundsbrus i stället för att bli störd.
Det är numera allt för vanligt så även om det inte är något fel på den bredbandiga ALI-x förstärkaren, kan den ändå vara något som sänker signalen till TV-mottagaren om den är ofiltrerad och det finns 3-5 G telefoni-signaler som är starkare än TV-signalen i antennens upptagningsområde. Denne typ av förstärkare är marknadsförd som 50 Ohm men det får man ta med en grov nypa salt. Den kan vid uppmätning för UHF-frekvenser både visa 25 och 100 Ohm men ska man dömma datablad så är den mer naturligt designad för 75 Ohm. Detta gäller det lilla tre-pinnars-chippet som finns under plåtkåpan. Utöver det kan den som designat kringkomponenterna mycket väl försökt justera åtminstone inimpedansen för bättre match mot 50 Ohm då annars gör vida bågar på Smith-diagrammet. Nu spelar det intre så stor roll, skulle den vara rent 50 Ohm för aktuella frekvens för både in och utgång och dess anslutningsr skulle håll rent 75 Ohm (osannolikt) men då skulle summerade förlusten bli 1,5 dB, dvs total gainet sjunker från utlovade 19 dB till "bara" 17,5 dB, vilket i sej är mycket ändå.
Köp aldrig en TV-antenn som saknar verkligt mätta prestanda över frekvens. Gain, VSWR och strålningsdiagram och diagrammen ska vara lite oregelbundna och taggiga. Släta streck i diagrammen har någon på marknadsavdelning ritat på fri hand.
Saknas verkliga datablad är det alltid därför att det skulle vara till antennens nackdel eller att TV-antenn-tillverkaren inget vet om antenner men man klämmer dit några kul "reklam-siffror" som är så höga att det känns som ett bra sälj-argument.
Gitter-antenner, det är vanligen inget annat än 2-4-8 dipoler som stackats på ett sätt som oftast är mer bandbredds- begränsande än t.ex. en Yagi med motsvarande antal element då stackningsmetoden i sej begränsar gain över bredare frekvensområde. TV-antenner varken måste eller bör vara onödigt bredbandig. Det ger bara problem.
Man bör kolla om aktuella antennens datablad visar att den fungerar bra med de/den frekvenserna lokala TV-sändaren man faktiskt använder.
Då gitter-antenntypen är förhållandevis kort är den däremot ofta mer lättmonterad på husvägg och har kortare uthäng så vindlasten är mindre än för en Yagi-antenn och mindre inbjudande för fiskmåsar att använda som landningplats, med knäckte spröt som möjlig konsekvens.
Vindlasten kan göra att en smalstrålande Yagi-antenn missriktas om infärningen tillåter att antennen gungar eller svajar. Ofta när det blåser regnar det också vilket ytterligare dämnpar signalen. Om antennen installeras en solig dag, även om bilden ser perfekt ut bör man se till att ha så mycket signal-marginal att regn och snö inte sänker signal/brus-förhållandet under vad som krävs för god TV-bild.
Om antennen placeras på husvind så kan t.ex. en trävägg dämpa mer när ytan är våt men det gäller samma som med närheten till träd i omgivningen, att ökat avstånd kan vara positivt, dvs sätt inte antennen så den nosar direkt mot träväggen, backa hellre en bit in på vinden. Samma med fria avståndet vid sidan och upp/ner, ju mindre fritt avstånd till andra material kommer det sänka gainet. Hur stort utrymma som bör lämnas fritt kan man beräkna genom att beräkna Fresnel-zoner. Inte så svårt att beräkna men sök på begreppet för förklaring.
Utan optisk sikt och högt antenn-gain är relativt meningslöst. Det höga gainet ger då inte högre signal i koaxialkabeln, det finns inte mer signal relativt bruset att förstärka med en LNA.
Beroende på situation, kan det finns en mer utspridd signal-riktning pga diffraktion. Uppstår typiskt om det finns en bergskam halvvägs mellan antennerna. Jämför solnedgång över horisonten. Precis när solen går under horisonten syns fortfarande en tydlig bredare riktning i horisonten, där man kan ana att solen döljer sej. I princip, en glaslins anpassad för att koncentrera just denna ljusutbredning av solens sista strålar ger större gain än ett mer konventionellt förstoringsglas.
Likakså om det lokalt kan finnas reflexer av bakomvarande högre berg eller hus , det kan vara bättre att använda en mer bred-strålande antenn och rikta mot detta berget även om det är helt fel riktning relativt TV-sändarens placering.
Här kan enklare antenner vara en fördel då sådana ger mer möjlighet att handhållet söka av riktningar och olika placeringar på egna huset. Det kan vara betydande skillnad bakom en skorsten som skärmar av något och husväggen kan vara bättre än husstaket,beroende på hur signaler, reflexer och störningar summeras på aktuell plats på plats som saknar optisk sikt mot sändaren.
En sk gitter-antenn kan då vara enklare att söka med och montera på optimal plats, bättre än en aldrig så stor parabol eller Yagi. Samma om man monterar något på en vind. En fysiskt mindre antenn ger mer möjlighet att undvika problem i närfältet, Fresnel-zonerna.
I stället för att jaga i blindo varför TV-signalen inte tycks räcka och för att avgöra om det finns regnväders-marginal så finns olika antenn-verktyg för att mer portabelt mäta resulterande TV-signal men ett verktyg som kan ge än mer information till lågpris är en TV-dongel av typ som möjliggör att datorn eller mobiltelefonen agerar enklare spektrumanalysator.
TV-apparaten ger ofta en ytterst begränsad information, signalkvalitet på just den frekvens man har inställd. Kan vara bra nog för att vrida antenn-riktning om man på något sätt kan länka upp TV-bilden till den som vrider antennen. Det går bra med t.ex. två mobiler och video-samtal.
Vad man inte ser här och som man ser med TV-dongel är om det finns lokala störningar eller lokala telefon-basstationer och vilka frekvenser de finns på och man kan avläsa hur mycket marginal det finns när träden runt om blir snötäckta. Fördelen med dongeln är att det är ett allsidigt verktyg användbart till mycket förutom kolla TV-antenner, lätt att kolla om bilnyckeln sändare fungerar bra och se om lysdiodslamporna från konsum bidrar till lokala radio-smogen. Som alltid med verktyg krävs att man förstår det och för TV-mottagning, att man vet vilka frekvenser man letar efter och att man har RF-mässiga adaptrar till dongeln för att kunna koppla in sej på de ställen man vill mäta på.
Det finns många olika mjukvaror för dessa donglar men normalt är vertikala axeln graderad i relativ db. Fullgod DVB-T2 mottagning mäts i TV-mottagen oftast som BER, bit error rate, dvs hur ofta det uppstår fel vid avtolkningen av digitala ettor och nollor. För analoga signalen motsvarar det lite grovt ett signal-brusförhållande på 20 dB för fullgod TV-mottagning.
Bruset är den nivån man kan se jämte tv-sändarens signalnivå på spektrumanalysatorn. Skillnaden bör vara 20 dB men sedan får man lägga till med kännedom om lokal förhållanden hur mycket regn och snömarginal som behövs. Ett kraftigt regn mellan tv-sändaren och egen mottagar-antenn kan betydaa ett par dB. Vill det sej illa kryper regn-fukt in i antenn och kabel och kan orsaka än större dämpning. Närbelägen skog (typ 1-50 meter) i antennens riktning kan kosta 10 dB i snödämpning. Detta är ytterligt grova uppskattningar, lokala omständigheter avgör.
Fördelen med att som första åtgärd mäta är att man kan felsöka befintlig anläggning, man kan se om det finns lokala störande sändare, och man kan se hur mycket signal/brus måste förbättras relativt nuvarande antenn. Ser man inte ens ett spår av TV-sändaren så fattas 20dB. En aldrig så bra bredbandig Yagi-antenn kan inte ge så mycket gain så det är då meningslöst att köpa något som inte fungerar. Parabol är ett alternativ som kan ge ytterligare signal.
I länder där det är glest mellan TV-sändare förekommer Yagi-antenner som är specifikt designade för max gain på en enda frekvens. Det går designa för högre gain om antennen är smalbandig. Samtidigt innebär smalbandigheten att störande radio utanför center-frekvens kommer bli undertryckt.
Man kan stacka Yagi-antenner för ytterligare gain men det är oerhört svårt att göra om man vill ha lite btra utbyte och det kräver stabila mekaniska arrangemang och goda mätresurser för att kunna mäta in fas och impedanser, vilket ofta kräver ett verktyg av typ VNA, vektor nätverks analysator. Ett bra sådant verktyg måste ha fler än två samtidiga mätportar vid stackning och kostar typiskt från 200kkr men det är inga problem att göra av med miljonbelopp. Man kan klara sej en bra bit med handhållna nätverkare, typ nanoVNA för under 1000 kr men kräver en del av användaren för att veta vad som mäts och hur det ska tolkas, hur de olika antennerna påverkar varandra för att bäst få ut max rikt-gain och minsta reflektions-förluster.
Reflektions-förluster uppstår vid impedans-mässig missanpassning i något led, antenn/transformatorer/kabel/kabelskarv/förstärkare/mottagare. Det är mottagna signaler som istället för att transporteras till TV-mottagaren reflekteras ut och matar andra antenner baklänges eller skapar instabilitet i LNA t.ex.
Principen för stackning är annars rätt enkel. För enkel matte utgår vi från 4 absolut identiska antenner.
De ska monteras på inbördes lika avstånd, för UHF typiskt en meter avstånd för minsta inbördes påverkan utan att strukturen som håller antennerna blir allt för st och instabil.
Om de alla pekar i samma riktning mot TV-sändaren så mottas den signalen i samma fas i alla antennerna. Genom att ansluta till varje antenn två meter kabel kan man skapa en gemensam kopplingspunkt. Vi måste se till att inte skapa reflektioner och impedansmässig anpassning krävs för max signal ska nå TVn. Antenner, kabel och TV-mottagares typiska impedans förväntas vara kring 75 Ohm och de måst då mötas av samma impedans. Om man mäter vid TV-mottagaren ska man se 75 Ohm in i mottagaren för aktuell frekvens och i samma punkt men mätning mot antennen, sak man också mäta 75 Ohm och helst ska evt avvikelser kompenseras genom konjugat-matchning.
Om man kopplar samman två antenner i kopplingspunkten i serie blir impedansen 150 Ohm men eftersom vi har fyra antenner kan man göra samma sak med de bägge andra antennern. Då har man två 150 Ohms impedanser som kan kopplas parallellt till 75 Ohm som sedan kan ledas vidare på en 75 Ohms koaxialkabel till TV-mottagaren.
I teorin, om allt vore förlustfritt, vinner man 3 dB antenn-gain för varje gån man fördubblar antalet antenner. 2 antenner ger 3 dB och våra 4 antenner ger totalt 6 dB ökat gain relativt gainet för den enskilda antennen.
Av en mängd skäl blir det inte förlustfritt och idealt. Allt har förluster, även minsta kabelskarv. I praktiken om man gör enligt ovan beskrivning så nås kanske 2 dB för vara dubbling av antalet antenner. Vi vinner 4 dB. Nu kan man göra detta betydligt mer invecklat med noggrann inmätning av impedanser och faslägen och användandet av transformatorer av typ transmissionsledare på PCB, som är enkelt att utföra lite mer exakt än vad man kan göra mha av att klippa koaxialkablar till olika transformatorer. Ett bra värde är då typiskt 2,8 dB per antenn-dubbling som sedan åter faller av när man kommer på höga gain. av andra anledningar.
Nu brukar man inte jaga tiondelar eller ens 1-3 dB för TV-antenner. Vinsten är ändå mycket mindre än vad man vill ha som funktions-marginal men i andra sammanhang är tiondelarna av hög betydelse. Gäller t.ex. sektor-antenner i mobil basstationer och i somliga radar-sammanhang. Kanske inte riktigt vad man tänker på men sändarantennen för Grimeton, den nu drygt 100 år gamla telegrafi-sändaren utan radiorör, där var man tvingen att matcha antenn-impedansen regelbundet till sista tiondelens dB. Om 1 dB reflektion och av sändarens 200kW skulle 25 kW studsa tillbaka in i generatorn som värme och riskera elda upp den.
Sändarantennen ser lite ut som en Beverage-antenn, en lång horisontell antenn, men den är mer en rad av stackade antenner som matades från toppen och som matchades individuellt nere vid varje mastfot.
Grimeton.png
Ett typiskt arrangemang med 8 Yagi-antenner:
sm5bsz.jpg
Om man tittar noga på bilden ser man att det sitter två Yagi-antenner på varje antenn-bom. De sitter i kors för att kunna styra polarisationen. Man kan välja höger eller vänster cirkulär vågrörelse eller horisontal eller vertikal. Tänk att du svänger med ett hopprep fastknutet i husväggen. Vid rörelser upp och ner blir det vertikala vågrörelser och man kan rotera åt två olika håll.
Mottagande antenn ska för bästa effektivitet vara anpassad för den polarisation som motsvara starkaste signalens polarisation. Normal vid inte allt för knepiga signalförhållanden för TV väljer man samma polarisation som TV-sändaren sänder med, vilket vanligen är horisontal polarisation i Sverige. Vid tveksamhet kan man pröva att vrida antennen 90 grader. Noggrannare än så är sällan värt besväret för TV på UHF.
Detta med mulktipla stackade antenner ska inte förväxlas med 4-5 G där radiokommuniktionens bandbredd och praktisk räckvidd kan utökas genom diversitet där flera antenner kan samverka. Det är vanligt att man då väljer olika polarisation för de olika antennerna (polarisations-diversitet) men det är inget systemkrav utan även andra typer av diversitet kan fungera bra eller bättre. Diversiteten skiljer sej dock på en viktig punkt relativt stackade antenner ,för diversitet krävs separat radio för varje antenn. Antenn-arrayen sammankopplas oftast till en gemensam radio-mottagare.
Finns möjligheten praktiskt så är nästan alltid Yagi-antennen med samma gain som en gitter-antenn bättre fungerande vad gäller gain över UHF-bandet.
De flesta Yagi-antenner har dock högre gain än vad som förekommer som gitter-antenn, och därmed smalare loob än en gitter-antenn. Det kan vara en fördel med bredare loob om man vill kunna ta emot två olika TV-sändare i något olika riktning men med inte allt för svår mottagningsförhållanden. Den bredare looben gör då att man kan få en tillräckligt bra signal från bägge TV-stationerna, medans man för en mer smalstrålande Yagi måste välja en dominerande riktning.
Bra koaxialkabel relativt frekvensen och kort kabel för små ledningsförluster och evt LNA placerad så nära antennen som möjligt för att inte förstärka lokala störningar och brus.
En LNA är oftast en sämre mottagare jämfört med en modern TV-mottagare, den tillför inte ett bättre Signal/brus. Det en LNA kan bidra med är att lyfta TV-mottagarens inkommande signal över tröskeln för det lokala bruset och kabel-dämpningen men en LNA gör det urskillningslöst och kan själv dränka sej i störningar typ mobilt bredband och istället för att förstärka utsänd TV-signal, kommer den undertryckas.
Har man problem med mottagningen pga av störningar och man har tekniskt kunnande så kan man mycket väl designa sina egna filter för att filtrera ut just TV-sändarens frekvens redan vid egna antennen och sedan mäta in så att LNA förstärker lagom mycket så den ligger väl inom sitt arbetsområde utan att gå i kompression.
Ett skäl till att vilja ha flera LNA är om man ska skicka signalen till ett flertal TV-mottagare och man inte vill att den ena TVns if-utstrålning ska skickas till övriga TV-apparater eller att öppen koaxkabel ska orsaka kortslutning vid fördelningspunkten. Genom att ge varje anslutning sin egna LNA får man en hygglig isolation på detta viset men högt gain är inte nämnvärt värt om man inte har riktigt dåliga/långa kablar.
Jag själv har mycket riktigt en äldre Telves Dat-75 på en 6 meter mast. Ser till TV-sändaren helt hinderfritt redan från hustaket, så masten är bara ett extra plus. Egentligen har masten suttit där sedan analog-tv och ville då ha upp antennen en bit för att minska bildskuggor. Har ca 20 km till TV-sändaren.
Vid antennen placerades ett egentillverkat telefon-filter. Det dök upp en bredbands-antenn precis i riktningen mot TV-sändaren vilket släckte TV-mottagningen helt. Kände väl till problemet men hade ingen koll på hemmaläget så började med att felsöka vid TV-apparaten efter signalen och sedan varje del-kopplingspunkt för att slutligen konstatera att allt var korrekt. TV-dongeln visade dock direkt på problemet.
Antennkabeln är riktig utomhus-kabel som släpper minimalt med fukt genom höljet och dessutom är kabeln förlagd i maströret för att klara sej bättre mot sol och vind.
Den är lite för styv för att dra inomhus så i husgaveln sitter en övergång i en enkel skärmad elfa-dosa. Där har jag satt en LNA. Behöver absolut inte mer signal så där finns resistordämpning också och ett högpass-filter. Dämpningen är balanserad och stabiliserar impedansen in till LNA. Främsta anledningen till LNA och filter är att det är min förhoppning att eftersom antenn sitter högt relativt omgivningen så ska evt. överspänninga pga åska slå ihjäl min LNA efter att ha dämpats i filtret och sedan inte fortsätta mot övriga apparater som är kopplade på antennkabeln. Då mesta energin vid dessa överspänning för åsknedslag i närheten har sin energi under 30 MHz så kan del delen av spektrat dämpas rätt avsevärt med enkla LC-filter och om LNA pajar är det en riktigt gammal utgången och inte särskilt bra LNA som är billig att byta då jag har kanske 900 st på lager som aldrig kommer användas till något nykonstruktion. Det är en 30-40 år gammal MAR-1 från Mini-Circuits.
https://www.minicircuits.com/pdfs/MAR-1+.pdf Den sitter inte ens inlödd, sitter bara klämd mellan korta virstift för enkelt utbyte.
Kommer åska allt för nära har jag i vilket fall för långt till skyddande jordledare och vid direktträff rätt i antenn-masten spelar det ingen roll om man kompletterar med andra skydd. Koaxkabel-skärm erbjuder lågt åskmotstånd på vägen som överspänningen letar sej mot jord, vilket är en anledning till just balanserad resistor-dämpning innan LNA. Åskan måste då passera motstånd som förmodligen kommer brinna av om det är tillräcklig med energi. Från motstånden är tranmissionsledare till LNA som är skapad av två tvinnade lackade koppartrådar, ca 20 mm lång ledare 0.05 mm diameter på trådarna. Tanken är att även dessa trådarna ska begränsa mängden energi de orkar överför utan att brinna.
Inne i huset sitter en förgreningsadosa som mha av både Y och D-kopplade motstånd-bryggor ger impedanskorrekt fördelning till tre separat mottagare.
Åskskydd typ LNA i någon formn har funnits i 40 år på huset. De första var färdigköpta mastmonterade billighets-saker. De rasade efter typ 3 år. Om det skulle berott på åska vet jag inte.
Samma med den egna som jag byggde. Har nog bytt chip en gång vart 10:e år. Det är troligt att överspänning knäckt den men det har aldrig varit konfetti i dosan som det kan bli när åskan gått fram i bla gamla tiders åskfilter för att skydda faxar som annars gick sönder bara det fanns ett åskmoln i närheten.
Har aldrig haft en TV som avlidit i samband med åska och antenn-kabeln är inkopplad för det mesta.
Om det är för att mina åskskydd fungerat som tänkt eller om jag bara haft tur vet jag inte. Tur är så länge det inte varit direkt träff.
Har ett verkligt urgammalt lager TVS, gasurladdningsrör och en säck med varistorer från tidigare projekt. En dag ska jag bygga mej själv ett propert överslagsskydd till hela huset men det ser ut att dröja. Kanske är det för gammaldags ändå att försöka få TV via marknätet då det går få på flera andra vägar, internet och satellit t.ex. men marknätet är det sättet som det går snabbast att zappa mellan kanaler och även om fiber-internet går ner, som det gör här rätt ofta, så fungerar marksända TV-alternativet oftast.