Svenska ElektronikForumet

Har ett gammalt oscilloskop, Tektronix T922, som jag skaffade billigt mest för att kolla vågformer på ljud.
Allt funkar, men det blir en svag suddig kopia av linjen på dubbla avståndet från mittlinjen.
Vad kan det bero på? Kondingar som inte håller måttet längre?
Astigmatism och fokus är intrimmade.

Det är ganska mörkt i rummet och intensiteten är nedskruvad till lite under vad man normalt vill ha. Ändå blir det sådär.

Är "blanking" signalen till CRT som den ska? Strålen ska släckas vid återgången efter att svepet har gjort sitt.

Men det är väl normalt då bara ett rakt streck typ från slutet till början för den tar ju den kortaste vägen. Ser mer ut som det är något konstigt med fokus eller reflekteringen inte ger rätt spänning eller något sådant kanske.

Jag ser inga spår av avsaknad blanking.
Drar jag ner svepfrekvensen ordentligt syns iaf inget återsvep.
Här har jag dragit ner intensiteten så jag precis ser punkten.
Ändå är det en stor sol runt. Och så den där knasiga sidoartefakten.
Kanske är något med själva kanonen.

Punkten skall ju inte lysa för starkt för då blir det i alla fall en sådan halo och ser ut som den är rätt stark punkt på videon? Försvinner halon och sidogrejen om det dras ned än mer?

Dra jag ner mer syns ingenting.
Det är precis på gränsen så jag kan se punkten över huvud taget.
Telefonen drar upp ljuset så det ser ljusare ut.
Det är datorskärmen som lyser upp framsidan av oscilloskopet.

Aha, tänkte väl det för det ser annars ut precis så där vid max. Minus den där grejen vls.

Vid max lyser hela skärmen grön, och pricken blöder ut större än skuggan i videon.
Det är som om det bara sprutar ut elektroner i ett stort moln.

Den sista svaga punkten såg jag inte med ögonen.

Ja precis elektroner på hela skärmen, något är ju som sagt onekligen fel för så mycket blir det inte ens vid max normalt. Kanske något steg i elektronsamlings delen i elektronkanonen som lagt av eller ger för låg spänning kanske så att inte den vanliga fokus delen kan ge tillräckligt med spänning för att få det rätt eller så kanske?

Spänningarna från nätdelen är förvånansvärt bra.
-8V är -8,002
+8V är 7,988
+100V är 100,78
Knappt något rippel att tala om heller. Mindre än 5mV för små-spänningarna, och 200mV för 100-volten.

Fick svar av en oscilloskopnisse på eevblog. Det finns inga fel.
Ringen/skivan runt strålen är en sekundär emission. Elektroner som träffar fosforn studsar tillbaks in i röret och en del av dem sugs tillbaks igen av den positiva laddningen och ger den svaga runda skivan runt punkten.
Spökpunkten har med svepexpansionsgallret (eller vad det heter, scan expansion mesh) att göra. Antingen är det för att delar av strålen träffar den och reflekteras, eller sekundär emission från densamma.
Att hela skärmen blir grön med max intensitet beror på att strålen då blir så bred att den träffar interna strukturer i röret och elektronerna reflekteras och far omkring i alla riktningar.

Så... det bara är som det är.

Jäklar, det har med andra ord blivit en hel del förbättringar i röroscilloskop under årens lopp om man så säger.

Ja.
Men en "rolig" sak är att ännu äldre bildrör inte har någon svepexpansionsgrej så de har inte heller några spökskuggor.
En Telequipment D31 från 1960 jag har står i källaren har väldigt lite sekundär emission. Utöver det, ingenting.
Nackdelen är dock att det är ohyggligt tungt, och blir ganska varmt pga alla elektronrör i.

Intressant, det där gallret kanske behövdes först när skärmarna började bli större och kanske även bli kvadratiska för bak i tiden var ju inte skärmarna speciellt stora.

Inga av mina TEK-skop har sådana artefakter, iofs inga rörskop, kan inte tänka mig att detta skall vara normalt.
Har du servicehandledning mm för det?