Svenska ElektronikForumet

Jag har lyckats göra några elektronrör hemma med hjälp av lite glasblåseri och vakuumteknik.
Det finns en del YouTube clip på min kanal:

https://www.youtube.com/channel/UCsoSro ... LlnjCXnQ6A

Datamässigt är rören primitiva och inte särskilt effektiva småsignal trioder, men de fungerar och håller vakuum över tid. Glödtråden av toriumdopad wolfram är också katod, det är alltså ingen separat katod. Glashöljet är gjort i två delar som är ihopsmälta, och sedan är det evakuerat via ett glasrör som smälts av och förseglas. Jag använder flash getter teknik för att få rören att hålla vakuum, som i fabrikstillverkade rör.

Jag svarar gärna på frågor om någon är nyfiken. Jag använder i huvudsak den metodik som Roy Soyland i USA utvecklat, "glasslinger" på YouTube, med den skillnaden att jag gör glasarbetet för hand och inte i glassvarv. Ron har varit mycket hjälpsam, särskilt när det gällde att få till gastäta ledningsgenomföringar, och med att få till HF induktionsvärmaren för att flasha gettern.

Har varken tid eller resurser att försöka mig på detta själv, men beundrar dem som gör det.
Speciellt njutningsbar tycker jag en viss fransk youtubevideo är. Har tidigare länkat den nånstans här på forumet.
Hittills sett bara en av TS videos, men ska nog kolla resten senare. Keep up the good work.

Verkligen kul att se. Ska bli roligt att se slutresultatet.

rvl skrev: ↑18 april 2022, 20:34:52 Speciellt njutningsbar tycker jag en viss fransk youtubevideo är. Har tidigare länkat den nånstans här på forumet.

Det är Claude Paillard, han har en fascinerande samling verktyg och jiggar i sin verkstad, som möjliggör att han kan göra små serier.
Videon är typ tio år gammal, vet inte om han är aktiv fortfarande.

Verkligen intressant att se!
Mycket kunnande och hantverksskicklighet.

Lade märke till att genomföringar krävde speciell omsorg för att hålla tätt.
Intressant också med täthetstest med heliumgas.

Imponerande och beundransvärt. Ett fantastiskt hantverk.

Speciellt intressant att Du använt thorierad wolfram till katoden. Det förefaller som kineserna dessvärre använder oxidbelagd tråd när de försöker tillverka t.ex. 572B, som dessvärre tycks krokna snabbt. I varje fallnär de används för RF.

Direktupphettade rör med thorierad wolfram är ju en fantastisk teknik. Snabbt tillslag och mycket tåligare än keramikrör med oxidkatod som tar minuter att värma. Mycket bättre också än svindyra sköra transistorer. En teknik som fortfarande hade varit väl gångbar om bara tillverkrna velat göra rören.

Inget mindre än elektroniska konstverk, det är alltid intressant.

persika skrev: ↑19 april 2022, 09:24:28 Lade märke till att genomföringar krävde speciell omsorg för att hålla tätt.
Intressant också med täthetstest med heliumgas.

Tack, ja genomföringarna är kritiska, det tog ett tag innan jag fick ordning på dem. Det är ett tunt oxidlager på wolframtråden som delvis löser sig i det smälta glaset och bildar en gastät övergång.

Masspektrometern jag använder för heliumtestet är hembyggd, den har fått en egen hemsida:

https://diy-masspectrometer.se/

Har funderat på hur det funkar att ha ett vacuum och så "smälta" glaset när man ska försluta. Känns som det borde suga hål på det flytande glaset direkt när det mjuknar. Men så verkar det inte bli.

Såhär tänker jag:
Tryckskillnaden vid vakuum är ju som bekant begränsad till ett rätt humant tryck som kommer utifrån och på sätt och vis förstärker snarare än försvagar som det skulle göra om trycket kom innifrån. Dessutom är dimensionerna små där det är mjukt så kraft/yta * yta blir små krafter. Om glaset hade en "smältpunkt" i stället för en mjuk övergång, så hade det säkert sugits ett och glasblåsning varit nåt vi kunde glömma.

GeekJoan skrev: ↑19 april 2022, 10:57:28 Har funderat på hur det funkar att ha ett vacuum och så "smälta" glaset när man ska försluta. Känns som det borde suga hål på det flytande glaset direkt när det mjuknar. Men så verkar det inte bli.

Glaset har en väldigt glidande övergång från flytande till fast, det är det man utnyttjar för glasblåseri. Men bearbetar glaset i det mjuka men inte flytande tillståndet.
Men det är lätt hänt när man förseglar evakueringsröret att man av misstag värmer för mycket så att glaset kollapsar och sugs in, då bildas ett hål och röret är förstört. Man värmer till det mjuka tillståndet och vrider då glaset så att glasröret smalnar av, sedan går det att smälta av när det först smält ihop.

Jag använder en brännare med en låga från vardera hållet för att underlätta att värma jämnt runt om när jag smälter ihop evakueringsröret. Värmer man en punkt för mycket så kollapsar glaset och det går hål.

rvl skrev: ↑19 april 2022, 11:13:20 Om glaset hade en "smältpunkt" i stället för en mjuk övergång, så hade det säkert sugits ett och glasblåsning varit nåt vi kunde glömma.

Precis så är det!

Marta skrev: ↑19 april 2022, 09:30:12 Speciellt intressant att Du använt thorierad wolfram till katoden. Det förefaller som kineserna dessvärre använder oxidbelagd tråd när de försöker tillverka t.ex. 572B, som dessvärre tycks krokna snabbt. I varje fallnär de används för RF.

Ja, jag har läst om indirekt eller direkt upphettade rör med belagd katod eller glödtråd, men det verkar väldigt komplicerat att få till i hemmaverkstaden. Den industriella tekniken kring detta var långt utvecklad väldigt tidigt, det är lätt att bli imponerad när man läser om det. Man får tänka att detta var den industriella forskningfronten på trettio- och fyrtiotalet.

Jag trodde en gång i tiden att det var superkomplicerat att tillverka elektronrör men sen jag sett hur man gör är det ju som vanligt bara erfarenhet, rätt material, bra verktyg och noggrannhet samt fingertoppskänsla som behövs, som med allt vi skapar och som ska fungera. Kul att inte hantverket dör sotdöden utan lever vidare.

Jag har tittat på samtliga video om detta och är oerhört fascinerad. Vad jag tänker på i första hand är att sådan här kunskap försvinner mer och mer. Visserligen finns mycket bra källor på Tuben där man kan lära sig men den direkta praktiken tillsammans med någon som behärskar tekniken och som lärt sig av misstagen är mycket mer värt.

Jag har själv förgäves försökt att intressera ett av mina yngre barnbarn att lära sig det lilla av "gammal teknik" som jag kan, men intresset är riktat åt så många andra håll av dagens ungdom verkar det.

Det här är ju saker som man börjar tänka på när man närmar sig den tid när man själv börjar glömma vad man en gång var duktig på. Det känns lite som ett slöseri att all kunskap man förvärvat genom try and error skall gå förlorad.

Men än en gång. Jag är mycket imponerad av det som visades på dessa videor. Tack.