danei skrev: ↑12 december 2021, 21:52:52
Du lär inte lyckas med den härledningen.
Du kommer att komma fram till att spänningen in i sockerbiten tas ut av spänningen ut.
Där blåste all teori om denna typ av temperaturmätning bort om detta skulle stämma. Kan inte tänka mej mer felaktigt påstående att motsäga denna teknikens grunder för att mäta temperatur.
Att så bestämt och påstridigt som om det fanns någon kunskap bakom medvetet ständigt sprida desinformation i ett publikt forum tills andra inte orkar tjafsa emot, försämrar forumets värde drastiskt för efterkommande läsare om desinformation får förbli oemotsagd slutpunkt. Det är tråkigt att någon enstaka ständigt demonstrera denna talang.
De som för tillfället är aktiva och följer forumtrådar lär sej kanske att någon enstaka ständigt utmärker sej med undermålig påståenden. Alltid utan trovärdig källhänvisning, då ingen finns.
Trots att det är gott om korrekt information på annat håll och flera i denna tråden redan har givit korrekt information så har någon enstaka forumskribents svårt med eftertanken och logiken att t.ex. förstå att det finns goda skäl till att man t.ex. använder sej av dyra speciella förlängningskablar och kontakter för att mäta korrekt temperatur för denna typ av termometrar. Det gör inget om man inte förstår, man kan läsa och lära, men när man istället väljer att tydligt säja att den korrekta informationen är fel, att man vet bättre, utan källhänvisning, då blir det ett mindre välmenat försök att sprida irrläror.
Kanske man ändå kan tuta i andra att det går lika bra med lampkabel? Inte just mot kompisar att göra så.
De drabbade som går på detta blir naturligtvis besvikna när de märker att deras designer baserad på falska råd inte fungerar som tänkt.
Mätmetoden att använda "Seebeck-effekten" för mätning av temperatur har teoretiskt typiskt en varm och två kalla kopplingspunkter.
seebeck cables metal cold juntions - Google Search.png
De bägge kalla kopplingspunkterna kan skapas vid skarvövergång till kabel med två lika ledare från själva elementet som är uppbyggt av två skilda typer av kablar.
I bilden ovan kan det vara kopparkabeln, det som är markerat material 3 och U2 och U3 är de kalla skarvövergångarna till två andra metaller där den ena av material 1 och 2 kan även det vara koppar, men det är ovanligt. Vanligare med någon nickellegering och alltid olika legeringar för respektive återledare, materil1 och material 2 i ovan bild. Alltid olika typer av metaller.
Valet av de bägge metallerna material 1 och 2 avgör resulterande spänning både inbördes och mot andra metaller för en given temperatur.
Det blir vanligen tre olika metaller inblandade, där två olika typer av kablar kommer från den varma kopplingspunkten och ansluter till resp. kopparkabel. om vidarekopplingen skulle vara kopparkabel.
Det blir en slags temperatur-avläsning baserat på totalt tre seriellt kopplade olika Seebeck-element och alla tre elementen har olika grad av spänning vid samma temperatur och olika temperaturkoefficienter. Det är inte så att den ena kalla övergången kompenseras av den andra kalla övergången. Det som rör till det lite extra är att alla tre övergångarna har olika temperaturkoefficienter vilket kräver lite mera av det chip som ska beräkna temperaturen vid EN av dessa tre metall-övergångar.
För att kalla övergångar existerar utefter kabeln har man tagit fram speciella skarvkablar baserat på använda metaller och metallegeringar för material 1 och 2 i ovan bild.
Denna länk är exempel på sådan kabel.. Kabel samt även dess kontaktdon i länken är designad för att inte skapa kalla punkter med en specifik typ av termo-givare kallad typ k men det finns andra kablar för andra typer av element och det finns en internationell standard för färgkodning av kablar och kontakter beroende på vilka olika typer av metaller man mäter Seebeck-effekten mellan.
ANSI_code.png
Uttryck som "
Du kommer att komma fram till att spänningen in i sockerbiten tas ut av spänningen ut" kräver lika stora spänningar i bägge kalla övergångarna, U2 och U3, vilket kräver att det är lika metall-övergångar i bägge övergångarna.
Om det varit så att bägge metall-legeringarna för de bägge kablarna som kommer från varma punkten varit av lika metall, ja då hade ena lampsladds-kabeln skarv kompenserats av den andra lamsladds-skarven då det är samma metall-övergång i bägge riktningarna. Det blir ingen netto-spänning.
Inte heller varma punkten hade då skapat någon spänning som kunnat översättas till temperatur.
För Seebeck-spänning krävs skilda metall-typer i varma punkten.
Med lika metaller försvinner således hela iden med denna tekniken att mäta temperatur mha två olika metallers egenskaper.
Det är inte någon större grad av raket-teknik att förstå men om någon ihärdigt påstår att den ena kopplingspunkten kompenseras av den andra så kan säkert somlig bli lurade eller tröttna.
Dessa tre kopplingspunkter, den varma och de två kalla kopplingspunkterna har alla tre heelt olika spänning för samma temperatur, dvs tre olika spänningar.
Det är en polariserad funktion och det finns en standard framtagen hur både kablar och kontaktdon ska vara märkta för att undvika polariationsfel
Att räkna bort de bägge kalla punkterna för att enbart mäta den varma punktens temperatur är lite besvärligt både praktiskt och teoretiskt.
För att göra mättekniken enkel men med god kompensation av de kalla punkterna kan man göra på ett par olika sätt.
Ett av de vanligare och bättre är att de kalla punkterna förväntas ligga i god termisk kontakt med anslutningspunkt på temperaturmätande instrumentet. Det är här vid mätinstrumentet som de kalla punkterna erhålls om man använder för ändamålet avsedda skarvkablar och skarvar utan att skapa kalla mellanpunkter utefter kabeln.
Anslutningspunkten i instrumentet är i sin tur i direkt kontakt med en termistor kopplad till IC som beräknar varma punktens temperatur.
Instrumentet kan ha speciella kontaktdon enligt standard eller plint-skarv. Oavsett anslutning så är polariseringen viktig. Polariseringen har även den en standard för kabelfärger för att undvika felkoppling. Lite irriterande är röd färg ofta minuspolen.
Termistorns uppgift är att kompensera för kalla punkternas olika spänningar, som är kända för de metallövergångar som används.
På detta viset blir inte de kalla punkterna synliga, man ser bara den varma övergången i änden på den kabel som ansluts till instrumentet.
I mätinstrumentets chip finns redan nödvändiga koefficienter för vad termistorn registrerar som temperatur på kopplingsplinten för aktuell typ av metallövegång men vill man själv kalkylera spänningar för de tre olika punkterna finns dessa koefficient-siffror och tabeller att hämta på NIST för en mängd olika metaller metallegeringar och olika resulterande temperaturkurvor. Exempel:
https://srdata.nist.gov/its90/type_k/kcoefficients.html
Exempel på IC för temperaturmätning med K-element och extern termistor för att ansluta termiskt till kalla punkterna:
LTC2984-33181.png
Chippet är LTC2984
Det är inget som rekommenderas men man kan använda annan kabel som mellanskarv på för temperaturelementet korrekt kabel. Man delar en befintlig kabel på mitten och skarvar in kopparkabel.
Den seriella skarven från t.ex. nickeltråd till koppar kompenseras då av återgången från koppar till nickeltråd utmed samma ledare. Det blir två identiska motriktade spänningar.
Givetvis om temperaturen skiljer mellan skarvarnas olika platser, blir det inte längre identiskt utan mer eller mindre mätfel.