Fråga på det man redan tidigare fått svar på, i förhoppning att man ska få samma svar en gång till, är inte särskilt utvecklande för varken dej själv eller andra.
Det är upp till dej att välja vilken nivå du vill ha på dina diskussioner och därmed om evt. deltagare ska anse saken lönt att delta på en nivån där man bryr sej mer om att repetera egna frågor än att kommunicera på ett sätt som för framåt.
Det kan vara bra att ha lite klarsyn om egna förmågan och hur den bästa kan användas. Det är oftast de mest okunniga som som missar värst här.
Det är mer än troligt att misslyckas om man med en nybörjar-design baserad på obefintlig research som tror sej kunna komma på något nytt som inte redan är utvärderat av de som designat liknande saker med generationer av kunskaps-grund tillvaratagen.
Visst, det finns de stollar som för nöjet att klura försöker uppfinna hjulet en gång till, utan att ta tillvara existerande kunskap, men de kommer aldrig designa något värt saken och den typen av klurande gör att de förblir på tekniskt låg nivå.
Anta att varje generation tekniker skulle börja med att klura ut sitt egna siffersystem, istället för att bygga på redan existerande matematik-kunskap. Vi skulle aldrig ens komma fram till multiplikations-tabellen.
Genom att ta till sej redan existerande kunskap ökar chansen att egna klurande kan leda någon annanstans än till uppgivet vägg-dunkande.
Grammofon-konstruktionen är som produkt baserad på en dålig ide. Konstant varvtal på en skiva där spårhastigheten blir allt lägre in mot skivans centrum, i kombination med konstant varvtal, gör att ytterspåren blir dåligt nyttjade och innerspåren lätt överstyrs och det blir överhörning från grann-spåret.
Det problemet fanns inte på Edisons tonrullar. Där var spårhastigheten konstant och dess tangential-arm led inte av skating eller kunde hoppa mellan spåren.
Det positiva med grammofon-konstruktionens brister är att det finns ständigt utrymme för nydesign, där alltid någon detalj kan förbättras, inte sällan på bekostnad av andra egenskaper.
Däremot har produktutvecklingen i princip stått still sedan 1940-talet. Grundkonstruktionen är densamma sedan snart hundra år och den enda funktionen utöver nödvändig basfunktionen är tonarmslyft.
Förr var automatisk skivväxlare inte helt ovanligt men med de lätta vinylskivorna fungerade det sällan bra i konsumentgrammofoner. Jukeboxen var iofs rätt driftsäker och dess grammofon-verk var förhållandevis påkostad, men den var för dyr för att säljas på privatmarknaden.
Det finns helt klart möjlighet att klura på förbättringar, fast värdet av detta är begränsat då grammofoner i dag inte är främsta musikspelaren.
Enklast vad gäller en grammofon, om man vill klura, ta sikte på någon detalj som kanske kan förbättras på ett sätt som tillför märkbar förbättring. Förbättringen kan vara av många slag, inte nödvändigtvis ljudmässig. Du är ju själv inne på att nuvarande grammofoner har
överspecar vad gäller precisionen i ljudåtergivningen så där behövs ingen förbättring, men det finns mycket annat.
Exempel på möjliga brister/förbättringar:
varför finns ingen automatisk spårväljare? Borde var enkelt lösbart med moderna sensorer. Ett annat problem är att vinylskivor lätt slits och tonarmsfriktionen leder till att skivan blir statiskt uppladdad och drar till sej ljudfördärvande damm
Kan man minska skivslitaget med annan oprövad typ av skivavläsning?
Kanske kan båda sakerna lösas samtidigt om man korsbefruktar något annat teknikområde. USB-mikroskop som avläsare är en möjlighet, eller de så mycket mer precisa och snabba läs-armarna som svävar på med en luftkudde ovan disk-skivan kanske kan användas som ersättning av tonarmen.
Varför veva runt på en skivtallrik? Det räcker ju att skivan roterar. Tre drivrullar utefter skivkanten? Då slipper man ifrån problemet med ocentrerade centrumhål och skevande skivor skulle bli mer följsamma relativt pickupen och inte kast upp tonarmen i luften så att den riskerar landa i fel spår.
Bilden visar en toroid-trafo som lindas, men ersätt transformatorn med en grammofonskiva, för att greppa tanken.
Kolla åter hur centrifugal-regulatorn fungerar på den gamla grammofonen, kanske kan dess funktion förbättras tillsammans med de tre rullarna till något överlägset exakt jämfört med tunga roterande massor.
Centrifugal-regulatorn används fortfarande inom andra teknik-områden där man behöver stor varvtals-exakthet och den finns i många varianter.
Däremot att klura på hur man ska handreglera motorvarvet är totalt bortkastat då det tar 3 sekunder att räkna ut att bättre lösningar finns på billigaste köpe-grammofonen.
Även om man tänker bygga något eget, blir det sämre än billigaste grammofonen kan man hellre knycka dess lösning rätt av, för att satsa sitt klurande på det som ger något. Annars slutar projektet som något ofärdig som aldrig fungerande, och aldrig var något givande att bygga och inte ens var värd den spånskiva bygget gjordes på.
Även om man vill bygga eget är det fullt bygga om en bit i taget på en grammofon, och bygga om det som man blev missnöjd med i första försöket. Det är så många faktiskt gör. De bygger en ny tonarm men skivspelaren som man testar sina ideer på behöver ju inte nödvändigtvis slaktas på befintlig tonarm.
Anta att du vill utvärdera lösningen med tre drivhjul istäälet för grammofon-tallrik. Tre möjliga drivhjul kan hittas i de flesta LEGO-byggsatser, eller rullbrädehjul eller vad som kan hittas i närmsta Biltema, ClasO eller vad som nu finns närmast. Finns som bekant ingen anledning att uppfinna hjulet igen.
Med rätt Lego-byggsats så ingår drivmotor och batterilåda. Att spika upp dessa delarna på en spånskiva och testa tar inte ta många minuter. En drivrulle måste agera spänn-rulle så att skivan spänns och inte slirar. Det kan räcka att sätta rullen på en fjäderbelastad arm.
Rullarna bär utformas så att skivan hela tiden hålls i rätt höjd mitt för tonarmens plats. Ska alltså följa eventuella bucklor på skivan så att inte pickupen måste lyfta tonarmen eller hyvla spånor i skivspåret.
Inte så svåra problem, men kan kräva klurande för att få till bra.
> för att komma till en lösning måste jag förstå problemen.
Korrekt, men det gäller att förstå vad som redan är löst och sätta in energin där det gör någon skillnad.
Visst kan man roa sej med att göra tunga beräkningar av tonarmsresonanser eller storleken på G-krafterna som en grammofon-nål utsätts för när den slits i sidled i takt med de ingraverade ljudspåren, krafter som kan bli rätt stora, men det är ju inget som kommer att påverka vad som redan är känt i detta ämnet och kommer förmodligen minimalt påverka ditt första utkast till bygge.
>Klura och klura tills dess jag kör huvudet i väggen.
Den som klurar på redan lösta problem är inte konstruktivt. I synnerhet när informationen bara är ett klick bort. Då gäller en av mina senaste länkar.
Det är lite som att uppfinna bakhjulet på cykeln, för att sedan börja om från botten för att uppfinna hjulet en andra gång, när man kommer på att det ska finnas ett framhjul också.
Dokumentera bygget av bakhjulet, så kan du lätt kolla där när det blir dags för framhjulet.
Är inte din egen dokumentation heltäckande, kolla om någon annat gjort ett bättre jobb, så kan du satsa din klurighet på att bygga upp din kunskapsbas genom att dra nytta av två oberoende källor.
>Hur hittar du alla häftiga länkar, förresten?
I de flesta fall hittar jag dessa när jag Googlar efter kunskap. Det är först med en rejäl dos kunskap det är lönt att förädla insamlade kunskapen med egna utvecklingar.
Visst ska man vara medveten om att allt inte är sant bara för att det finns på någon webb-sida, men när man kollat tio olika källor om samma ämne så är det oftast lätt att förstå vilken av webb-sidorna som inte är tillförlitlig och vilken av sidorna som kan vara värd att verkligen läsa i avsikt att lära sej något nytt.
Svåraste för att hitta sidor som är värda ett besök är att skriva rätt sökord. Länkar som leder till olika diskussionsforum är oftast inte intressanta då det oftast innehåller mer tyckande än fakta,men de har ofta i sin tur länkar till intressant information.
Bildsökning är effektivt sätt att skumma av många sajter snabbt. Man kan undvika besöka skräp-ställen och resp. hitta oväntade pärlor.
Sparar ofta läs-värda länkar i sorterade ämnesområden. Ämnen som intresserar mej återkommer ofta och då är det bra att ha en färdig länk-samling för att söka av vad som rean är känt, innan man försöker nyskapa saker som redan gjorts.
Innan datorns tid gick jag till biblioteket, plockade ner hela hyllraden med böcker om ett specifikt ämne. Kunde lätt ägna en dag åt att skumma innehållet i alla böckerna för att hitta den boken som var värd att fördjupa sej i.
Att köra huvudet i väggen vid problem-lösning, det kan hända mej med, men då gör jag det på något problem som ingen annan redan löst.
).
bra inlägg.
)
