Svenska ElektronikForumet

@j.po, Med en för stor utgångskondensator så kommer strömmen att överstiga inställt värde oavsett?

ja det blir ju ingen strömbegränsning på utgången innan kondensatorn är urladdad vilket kan vara många ampere på en 2200uF, såvida det inte sitter någon begränsande transistor efter glättningskondensatorn, vore intressant att veta hur dessa switchade aggregat är kopplade på strömbegränsinngen.
tänk t.ex. att man vill testa en lysdiod med 30mA, man ställer in 30mA 10V. Med en 2200uF konding uppladdad till 10V blir det en ordentlig strömrusning genom lysdioden innan kondingen är urladdad till ca 2V och strömbegränsningen levererar de inställda 30mA.

Klassisk "tääänkte inte på dee"

Kanske en lösning är att koppla ur kondensatorn vid konstantströmsläge?

Eller så kanske man helt enkelt får reglera efter filtreringen på något sätt. Men det har säker sina nackdelar i sin tur..

j.po skrev:ja det blir ju ingen strömbegränsning på utgången innan kondensatorn är urladdad vilket kan vara många ampere på en 2200uF, såvida det inte sitter någon begränsande transistor efter glättningskondensatorn, vore intressant att veta hur dessa switchade aggregat är kopplade på strömbegränsinngen.
tänk t.ex. att man vill testa en lysdiod med 30mA, man ställer in 30mA 10V. Med en 2200uF konding uppladdad till 10V blir det en ordentlig strömrusning genom lysdioden innan kondingen är urladdad till ca 2V och strömbegränsningen levererar de inställda 30mA.

2200uF kondingen är ju en del av L-C filtret på utgångne, troligen har de valt en så pass stor konding för att få ner ESR (lägre rippelspänning) och för att kunna välja en rimlig storlek på L, spolen på utgången och därmed behövs en större konding med lite högre rippeltålighet.
(rippelspänningen = rippelströmmen*Esr)

Med all sannolikhet är det någon form av strömavkänning på utgången som ger en återkoppling till primärsidans switchning.

Det gör att hela kretsen blir lite "slö" och dessutom har du ju all energi lagrad inte bara i kondensatorn utan ocskå i spolen. Det ger ovan problem.
Enda sättet att komma ifrån det är att använda ett switchat nätagg som ger en varierande spänning till ett ordinärt linjärt aggergat.

2200 µF är inte helt omöjligt att det sitter på utgången även på linjära prylar. Det är bland annnat lättare att garantera gott uppförande vid olika lastimpedanser med en stor kondensator på utgången. Och aggregaten är ofta optimerade för låg utgångsimpedans även vid hög frekvens, vilket är önskvärt i CV-mod.

Finare grejer har ofta specat i databladen utgångsimpedans som funktion av frekvensen i CC- och CV-mod, och då syns det att apparaten inte heller utger sig för att vara lämplig för att använda på det föreslagna sättet. För lysdiodsfallet kan ju en lösning vara att börja med spänningen från 0 och vrida upp efter att man anslutit lysdioden.

Så är det ju, och tanken är ju oftast att det är så man skall göra, öka spänningen och inte tvärtom. Annars får man ha en resistor i serie.

Hur man än gör har man ju utgångskondensatorns energi som kommer dumpas i lasten på ett eller annat sätt, och med olika hastighet vilket ger olika storlek på strömpulsen.