Aha. Vad för data på metalloxidvaristorerna tänker du använda?sm2wmv skrev:Jag kopplar ur det som går till radiorna när jag åker härifrån. Just nu är kabeldragning bitvis lite provisorisk vilket gör det lite krångligt men jag har iaf så att inte radiorna blåser om det blir ett nedslag i närheten. Sedan på styrkablar har jag tänkt ha metaloxidvaristorer på varje ledare, sedan är det jordspett nedslagna runt 60m masten med jordlinor anslutna till mastfoten. De andra antennerna har jag inte brytt mig om att sätta någon jordning på förutom radialplanet. Dock den här nya antennen som blir runt 36m hög kommer jag slå ner ett spett och sätta ett blixtgap.
Aha!sm2wmv skrev:Jag tror man ska jorda antenner och kablar så nära masten som möjligt. Jag har som sagt spett (4st ~2m) nedslagna runt masten och jag kommer även jorda alla koaxer som går från masten i närheten så att det laddar ur där och inte i närheten av ladugården.
Aha! Men är det verkligen bra att ha flera jordspett i de fall du skulle kunna klara dig med ett enda? Jag tror att jag hade dragit en "åskledar-kvalificerad" kabel från schacket till switchrummet och kört på gemensamt jordspett. Med separata jordspett så kaske det kan bli så illa att åskan slår ner i en antenn och det blir så stora spänningsskillnader mellan dina jordspett att något i switchrummet eller schacket går sönder av potentialskillnaden som jag gissar uppstår?sm2wmv skrev:Sedan har jag också jordat alla grejor inne i radioshacket med en extern jord jag slagit ner strax utanför husknuten på ett ställe där det är rätt bra mark. Jag har en "jordskena" som går bakom fuskväggen jag byggt där man enkelt kan ansluta kablar som då blir jordade.
Hur känsligt är det för missanpassningar vid de här frekvenserna? Blir HF-egenskaperna märkbart sämre om man ansluter nån slags "kortslutningsdon" på koaxkablarna till antennerna, så att du kan kortsluta signalledaren till skärmen vid jordskenan?sm2wmv skrev:Inne i switchrummet där vi ska ha all antennstyrning tänker jag göra en skena där alla koaxer är gemensamt jordade och även där slå ner ett jordspett. När jag inte är här (under åsksäsongen) kommer jag koppla isär kablarna som går från det rummet in till huset och därmed iaf utesluta att något illa sker i själva huset. Att koppla ur varje antenn ser jag inte som någon direkt möjlighet eftersom det kommer röra sig om MÅNGA koaxer som är styva med bängliga kontakter. Men jag tror att så länge man har jordat koaxernas skärm nära masten så försvinner värsta redan där eftersom man då avleder blixten ner i marken och på mittledaren bör inte spänningen bli så våldsamt hög eftersom den då slår över till skärmen.
För mig är prioriteten nära på tvärt om, hellre att hela skiten brinner ner än att femtioelva småprylar går sönder. Brinner hela skiten ner så är det nog ingen tvekan om att försäkringsbolaget ersätter hela kalaset (och jag får en spark i rätt riktning att sluta ha stuga och istället lägga pengarna på nåt som kanske är bättresm2wmv skrev:Dock skulle jag tro det blir en del att byta ut vid direktnedslag, men huvudsaken är att inte stället brinner ner.
), medan om småsaker går sönder så slutar det säkert med att försäkringsbolaget tycker att prylarna inte är värda något enligt nån slags schablonbedömning...Vilken spänning kör du på gasurladdningsrören?sm2wmv skrev:På mottagarantennerna tänkte jag sätta gasurladdningsrör, både över motstånden och vid balunerna. Patchpanelen vid väggen kommer även den jordas.
Det är nog oftast potentialskillnad mellan antennsystemens jord och 230V-jord som har sönder elektroniken, därav är jag inne på att ansluta dessa jordar till varandra.sm2wmv skrev:Jag slår även av "huvudströmmen" för alla radioapparater när jag inte är här. Jag har nämligen en egen elcentral för radiorummet, slutstegsrummet osv. Och nej du bör inte avleda blixten till din vanliga 230V jord utan du ska göra det så nära det du vill åskskydda som möjligt.
Den erfarenhet jag egentligen har i nån större utsträckning gällande åska o.s.v. är framförallt parabolinstallationer, och där verkar det helt klart vara farligast att ha parabolen monterad direkt på marken, speciellt "ute på landet". Åskan kommer via 230V-nätet och gör skrot av det mesta i elektronikväg fram till parabolen. Vid ett tillfälle har jag till och med varit med om att bli tvungen att byta reed-givaren på en parabolmotor. Det ska till en rätt bra smäll för att bränna en reed-givare
(Det var å andra sidan en installation som nyttjade ett kryphål i lagen. Egentligen var både huset och marken runt omkring k-märkt, men en brygga som gick ut mot en sjö var inte k-märkt, så på bryggan satt det en 2m-parabol med ca 175 meter kabel till huset)... Jag tror däremot att jag i princip aldrig var med om att åskan tog paraboler som var monterade på husväggar. Min andra erfarenhet av åskskydd är att jag har sett på hur en telefonväxel har kopplats för att få fullt åskskydd. Där anslöts inkommande linjer till gasurladdningsrör mot eljord, ett antal meter kabel drogs till en gemensam "åskplint" med ytterligare gasurladdningsrör som också jordades i elnätet (den monterades på samma metallfästanordning som en större mängd elcentraler var monterad på), och från den 15 meter (om jag inte minns fel) kabel till själva växeln. Mer eller mindre paralellt med denna kabel drogs även 230V-matning till växeln. Från denna gemensamma "åskplint" så drogs även kabel (tror det var 10 meter) till ett skåp där de lokala anknytningarna anslöts. I detta skåp fanns också gasurladdningsrör, men de var bara "jordade" i varandra men inte i eljorden. Tanken var ungefär att om det smäller så smäller det först mellan ledningarna i det skåpet och sen till jord vid nästa plint, på så vis var väl risken att urladdningsrören tar så mycket stryk att växeln stryker med mindre eller nåt sånt. Jag är osäker på teorierna kring detta men snubben som installerade detta jobbar tydligen professionellt åt vad-nu-företaget-för-stunden-heter som monterar växlar i fasta telenätet. Installationen har klarat åtminstone något rejält åskväder där ett blixtnedslag pajat andra teleinstallationer några kilometer bort...Edit: en ytterligare erfarenhet jag har av åska är väl att de telefonanslutna saker som går sönder är de saker som också är anslutna till elnätet. Åskan kommer i teleledningen och slår via elektroniken över till elnätet (eller vice versa). För ett par år sen så lekte jag med tanken att mata adsl-modem & co från ett batteri som laddas via 230V-motor + 12V-generator med elektriskt isolerad mekanik emellan, och köra fiberöverföring för datatrafiken. Fast det var såklart ett av alla dessa "projekt" som bara blir en idé i skallen men inget mer...
Bra sida, klart intressant. Tack för länken!sm2wmv skrev:Uppsala universitet har skrivit en del bra om just åskskydd.
http://www.hvi.uu.se/Lightning/blixtsky ... skydd.html
Där tycker de ju ungefär som jag, att eljorden och antennjorden ska kopplas ihop i en "PUS", potentialutjämningsskena. Frågan är väl dock hur dåligt det är att göra så om man inte också har en riktig åskledarjord direkt i huset?
Jag har som sagt 15 meter bort från huset en bortkopplad åskjord (osäker på om det är spett eller nedgrävd platta) som jag skulle kunna ta i bruk. Denna åskjord finns vid stolpen där elmätaren finns. Frågan är om det är för klent att använda den hyffsat grova bärwire som elmatningen mellan stolpen och huset ändå hänger på som anslutning för denna åskjord?
Praktiskt nog så är det inte så jättelångt mellan antenner/paraboler på taket och den plats där elen kommer in i huset. Det vore med andra ord praktiskt att ha en såndär "PUS" på vinden där elen kommer in. Sen kan jag nog "fuska" och dra ny elmatning till de antennanslutna prylarna paralellt med inkommande matning mellan "PUS" och centralen, för att slippa dra koaxkablar fram till elcentralen och nära på samma väg tillbaka.
Frågan är vilken typ av ventilavledare man ska ha på starkströmsidan, och vad det finns för eventuella regler kring var de får monteras? (typ vind = damm, utomhus och delvis vind = frost o.s.v.).
först trodde jag det var du men tyckte det var för 'bra' Svengelska för det 
