"Made by Luxor Datorer as we säj in Swenglish" (ang märkningen på diskdriven som hänger på 802:an
ASEA: Har hört/läst nånstans att amber lär vara mer känsliga för inbränning.
Kör ABC med amber fosfor eller har de amber färg utanpå vit fosfor som t.ex. Datasaab 3500/3700 hade?
Atari 8-bitars hade för övrigt också skärmsläckare men i form av att de växlade till mörkare färger och roterade genom olika färger.
BJ: Som redan nämnts så var det ju en annan generation. ABC 80 är en av alla de datorer över Västvärlden som kom nåt år efter de "första tre" PET, TRS-80 och Apple II, alltså de första tre som såldes i stora mängder och var kompletta burkar med tangentbord, videointerface, inte byggsats och ingen programmering med switchar och lysdioder osv som tidigare datorer hade. Vet inte varför men SOL 20 kom året innan och uppfyller också allt detta, men den kanske inte räknas för att den sålde i lägre antal?
När de rena hemdatorerna hade börjat komma så började "företagsdatorer" ofta ha 80-teckensskärm osv. Dock måste väl t.ex. C64 ha skapat en del huvudvärk för de som sålde "proffsdatorer". Handic/Datatronic verkar t.ex. ha sorterat den bärbara SX64 (som de kallade VIP 64) bland PET-maskinerna, halvt, ungefär.
Håller med om att skärmeditorn var avsevärt bättre än många konkurrenter. ABC 80 var hemsk, ett syntaxfel och man var tvungen att skriva om hela raden, trots att man såg det felskrivna på skärmen.
ASEA: En anledning till att C64 inte har kommandon för grafik/ljud i BASIC är gissningsvis att Commodore inte vågade peta på BASIC:en som de lär ha varit ensamma om att köpa rättigheterna till för en engångsavgift. Jack Tramiel lär ha sagt åt Bill Gates: "Jag har redan en fru" när Bill Gates ville ha betalt per såld dator
En annan orsak är väl hela historiken där VIC 20 var första datorn med färg och ljud och då var målet att göra en så billig dator som möjligt som ändå tekniskt sett var en komplett dator, men som även kunde konkurrera med TV-spelen. De satsade t.ex. på att ta fram egna kloner av de kända spelen (och de budgeterade för att betala ersättning för att ha sålt dels joysticks och paddles vars utseende var identiska med Ataris förutom att de var VIC20-beige istället för svarta, och också för att ha sålt klon av pac man trots att nån annan hade licens i Nordamerika. När de på nåt sätt gjort upp utanför domstol med Atari så slutade de sälja dessa joysticks (och paddles) men jag tror att de fortsatte användas i reklammaterialet, vilket väl var huvudsakliga målet, d.v.s. att få det att se så likt Atari som möjligt.
En tredje faktor är att det som blev C64 verkar ha varit halvt lite av ett skunkworks, fast nästan, eller så var hela projekten allmänt röriga ett tag. Det fanns flera projekt på gång samtidigt. Grafikkretsen VIC-II i C64 fanns i två varianter, en avsedd för statiska RAM och en för dynamiska RAM. Den med statiska RAM hamnade i produkten Max / UltiMAX, ett TV-spel med membrantangentbord. I nån intervju eller pressgrej i nån tysk tidning beskrevs denna som "VIC 10" (eller VC10 eftersom det var Tyskland), och samma tidning verkar prata om nån dator med 16k och nån med 64k minne, tror de hette VC30 och VC40, där båda verkar ha varit som en C64 och tanken var kanske att använda 16k respektive 64k dynamiskt ram. Men samtidigt så var CBM-II-serien på gång, där det dels ingick "business"-datorerna med 80-teckenskärm utan nån grafik, och dels "professional"-datorerna med VIC-II för grafiken. De sålde ett litet antal av B-serien (kallades PET 700 i Sverige), medan P-serien bestod enbart av en prototypserie av ett antal som alla hade 128k. Det verkar som att det ett tag var tänkt att det skulle finnas en 64k-variant av dessa och den hette Commodore 64 ett tag. Sen lär väl nån ha insett att det var bara rörigt och dumt att ha alla dessa varianter och till slut blev C64 vad den blev.
Jag tror det var en rätt bra marknadsanalys att det inte behövdes bättre BASIC. Men det lär väl också varit så att man inte ville peta på det man redan hade. ROM i C64 är väldigt lika VIC 20, enda skillnaden är initialiseringen av I/O med något annan hårdvara samt att skärmeditorn givetvis är för 40*25 istället för 22*23 tecken.
Max/UltiMAX har satt ett par tydliga spår i skillnader mellan VIC 20 och C64 som kanske annars inte är så uppenbara. Eftersom Max verkligen var prispressad så har den bara en CIA-krets, och den används helt för tangentbord+joysticks. Därför ansluts bandspelaren till I/O-pinnarna direkt på 6510. Detta är också orsaken till att restore-knappen inte är maskbar på C64 medan på VIC 20 går den via en VIA-krets där man kan maska så att den inte genererar NMI. Eftersom joystickportarna på Max och C64 delar I/O-portar med tangentbordsmatrisen så var det också nån som tänkte till och växlade två ledningar till tangentbordet jämfört med VIC 20. Resultatet är att de fyra riktningarna och knappen sitter logiskt på bit 0-4 på varsin port men samtidigt kan man även ansluta numeriskt tangentbord till joystickportarna och de möjliga 5*5 positionerna i matrisen innehåller bl.a. alla siffror och några fler tangenter man vill ha på ett numeriskt bord. Mig veterligen var det ingen tillbehörstillverkare som greppade detta då det begav sig vilket jag tycker är märkligt.
I en skola kan man i princip ha t.ex. Simons Basic, Comal eller liknande, men ett problem är väl stöldrisken med cartridges.
Bqt: Rekommenderar att du läser boken Generation 64 (och kanske även Generation 500). De täcker visserligen hela "demoscenen" inkl allt icke-programmerande, men de ägnar rätt mycket utrymme åt just de som programmerade dessa burkar som hobby.
Att man såg väldigt många med C64 enbart spela spel berodde väl på att C64 sålde även till de som inte var "datanördar". Hade du kollat hos C64-ägare cirka 1983 så hade nog cirka alla sysslat med programmering eller nåt liknande, men några år senare så var det såklart många som spelade spel. Om man räknade på piratkopierade spel till C64 v.s. cartridges till TV-spel så var C64 ganska snart mer prisvärd.
Angående datorer med riktiga operativsystem så var Amiga verkligen det bästa av båda världarna. Man kunde dels spela spel, man kunde dels programmera i assembler (68k är ju en njutning jämfört med många andra arkitekturer) och skapa coola grafiska effekter osv. Men man kunde också både allmänt använda och också programmera via datorns operativsystem som hade fullständig multitasking och enda begränsningen var hur mycket hårdvara man hade. D.v.s. inget trams med tabeller med fast storlek för det ena eller det andra (tänker t.ex. på de pinsamma FILES= och FCBS= i MS-DOS och Windows som kunde få slut på minne i ett 64k-segment där massor av gemensamma saker låg, trots att man hade massor med fritt minne i allmänhet).
Vet inte när MUD-varianter dök upp för Amiga men operativsystemet klarar definitivt det. Då det begav sig var nätverk ovanligt++ och burkarna hade enbart en enda serieport så fleranvändargrejer var väl dock ingen stor grej, men ändå. Det fanns dock SLIP för att köra IP över serieport rätt tidigt, så det gick att bygga större nät. Det fanns även mjukvaror för att köra nätverk över parallellportkabel. Faktiskt så på 90-talet dök det också upp mjukvara för att köra nätverk via floppyinterfacet
Ett par bufferkretsar kopplade så att när båda datorerna valt rätt drive så korsbefruktades write från den ena med read från den andra och vice versa.
ASEA: C64GS var ju alldeles för sent. Ett av spelen som bundlades i fler-spel-cart för dessa kräver dessutom tangentbord. Ooops...
UltiMax/Max var som sagt tänkt att vara ett TV-spel och var tänkt att komma ut ca 1982 eller liknande. Det var dock problem med membrantangentbordet, tror att Commodore fick skadestånd från tangentbordtillverkaren.
Ataris första försök att göra TV-spel av hemdator floppade också, fast det var deras egen idioti. Atari 5200 var ett TV-spel som använde samma hårdvara som åttabitarsdatorerna, men var inte kompatibel. Typ annan mappning av I/O osv och dessutom en annan typ av joysticks. Otroligt dumt. Långt senare så gjorde de XEGS som faktiskt var användbart som TV-spel men då under andra halvan av 80-talet var ju Atari 8-bitars rejält trött som TV-spel. Tror att de som köpte dessa egentligen mest ville ha en Atari 8-bitars dator med trådlöst tangentbord. För övrigt så gick väl alla Ataris spel på cart att köra utan tangentbord och spel på cart var mycket vanligare hos Atari än på C64, så det var inget problem med utbud av (föråldrade?) spel för XEGS. Det var väl denna som Commodore sneglade på, antar jag.
Gissar att de massproducerade så många C64 att tangentbordet inte utgjorde så stor kostnad att de verkligen kunde spara så mycket på att skippa det.
Jämför att vi idag betalar väl nån hundring för ett tangentbord och på slutet av 90-talet kostade ett PC-tangentbord (med eget skal, kabel och egen mikrokontroller) ca 300:- Om vi räknar bort kostnaden för skal och mikrokontroller och att C64 har 66 tangenter istället för 102/105 på en PC så gissar jag att tangentbordet på en C64 bara stod för nån hundring av totalpriset till kund.
Intressant är att kassettband var vanligt i Europa men inte i USA. Jag är helt övertygad om att det berodde på mer jämlikt samhälle i många dela av Europa, där de som ville ha dator hade råd men samtidigt var det få som också hade råd med diskdrive.
Angående de två bandspelarna till ABC så undrar jag om bytet till den frontmatade med touchknappar kom i samband med att Luxor slutade tillverka/sälja stereoanläggningar med den toppmatade mekaniken. Undrar om de blev osams med ungrarna som tillverkade mekaniken, eller om toppmatade stereoanläggningar blev gravt omoderna?
Mizzarrogh Cyrix = PC hade väl blivit alldeles för dyrt för ett TV-spel?
