Svenska ElektronikForumet

Det är inte transistorerna som ska ha frihjulsdiod (eg. snubberdiod), det är motorn! Så en diod per motor räcker ganska säkert om den är väl dimensionerat och rätt placerat.

Och man ska aldrig förlita sig på de interna dioder i MOSFET!

ALLA kommersiella motorstyrningar till elcyklar som jag sett bilder/scheman på utnyttjar transistorerna som dioder. Jag säger inte att det är rätt, men det fungerar uppenbarligen och i så fall tycker jag inte att det är helt åt skogen att spara in på kostnaden för dioder.

Förklara gärna för mig hur det fungerar då...

Om man utgår ifrån en DC-motor med kol samt en (eller fler parallellkopplade) N-MOSFET kommer den puls som ska dämpas att vara en kraftig positiv spik på drain av MOSFET'en. Enda sättet dioden i transistorn kan svälja den är om det är den zener-effekt som finns vilket är ett mycket dåligt design då det är "break-down" som ger denna zenereffekt.

Jag säger inget om att det är bra eller dålig design, jag säger bara ATT det fungerar i praktiken. Sen går det självklart lägga till kostnaden för dioder och göra en mer robust design men den avvägningen gäller väl det mesta.

Att halvledartillverkarna till och med specificerar "Diode characteristics" på transistorn i databladet och ritar in en diod i dess symbol borde ju vara ett tecken på att det går att designa för denna och att det förmodligen används också.

Jag satte nyligen själv ihop ett kraftkort till en motorstyrning, och där har jag med externa dioder, mest för jag vill kunna misshandla den ordentligt, och sen har jag en galen idé jag vill testa som kräver en hel del ström i backriktningen.

Förklara gärna för mig hur det fungerar då...

http://www.irf.com/technical-info/appnotes/an-936.pdf

Hmmm...

Och hur snubbar den interna bodydioden en kraftig positiv puls när den diod är vänt "fel väg"?
Då det är en zenerdiod kommer den såklart att leda när spänningen blir hög nog och därmed fungera som snubber men all energin avsätts i transistorn så den ska vara ordentligt kyld.

Jag har aldrig hört att de skulle vara zenerdioder. Vad jag förstått är största problemet att de har för långsam reverse recovery. så man kan få shoot-through genom dioden på high-side om man är för snabb att slå på low-side transistorn när motorn frihjular genom dioden. Med tillräcklig dödtid borde inte detta vara något problem.

Intressant application note förresten den ska jag läsa igenom när jag får tid.

Jag har aldrig hört att de skulle vara zenerdioder.

Är det inte för att den bieffekt som diodfunktionen utgör "felaktigt" ritas som en zener, gör så att det blir missförstånd att det skulle vara en zener?

(Nackdelen med engelskan generellt, är att man inte kan vara lika säker på att man har förstått rätt... som om man inte ändå hade problem med läsa databladen ibland, det är en del man måste läsa mellan raderna för att få fram, där märks det att det inte är tjejer som skriver...)

Nu har jag knåpat ihop en drivdel för att switcha en nMos på låga sidan. Problemet är att trissan går sönder omgående med en stor motor(för hög startström?) och rättså omgående med en fjuttmotor på nån watt(skräp från motorn?). Lillmotorn knäckte zenerdioden i samma veva.

Andra laster funkar fint men dom drar ju ingen nämnvärd ström. Så här ser det ut. Trissorna stämmer inte, motstånden lyckades få fel värden ska fixa när jag kan.
Skyddsdiod som sitter över motorn: Fast Soft Recovery Rectifier Diode, 20 A
https://www1.elfa.se/data1/wwwroot/asse ... asheet.pdf

Fel diod? har för mig att jag kikade ut denna till detta tidigare.

Omslagen ser jättefina ut.

Icecap skrev:Jag hade gjort en upprampning med PWM, det har jag gjort i ett projekt med en solid DC-motor och det fungerade bra. Men skulle du ha ambitioner om att ha det "perfekt" ville det rätt vara att rampa en PWM men även mäta strömmen och om den stiger högre än ett visst mått skruvas PWM'en ner till det passar varefter den rampar upp igen när det går.

Nu har jag fått tag i ett litet motstånd som jag tänkte ha till att mäta strömmen med men jag är inte riktigt med på hur det hela ska funka. Motståndet har jag satt mellan motorn och jord spänningen som ligger över motståndet tänkte jag mata in i en opamp som får förstärka den lilla signalen lite innan den går in i en mikroprocessor.

Här blir det dock tok det är ju fortfarande en PWM signal så beroende på när man mäter blir ju strömmen/spänningen antingen noll eller max. Hur fixar man det här? ladda och ladda ur en kondensator och få ett medelvärde? eller tänker jag helt galet?

Du PWM:ar inte strömmen, det är ju spänningen som antingen är helt på eller av. Mäter du strömmen till motorn så kommer denna vara mer eller mindre sågtandsformad.

Mäter du endast på transistorsidan så kommer du inte få med strömmen då motorströmmen frihjular genom dioden, men den är nog inte så intressant. Strömmen är alltid kontinuerlig genom en induktans så mäter du strömmen hela tiden så kan du låta regleringen endast vara aktiv under till-delen av perioden. Inte optimalt men kommer antagligen funka ok.

uttis:
Din falltid på gaten är jätte dålig.
Du måste ha push/pull där.
Nu bränner du massa effekt i mosfeten när du går från ledande till oledande.

Vad är det som gör den till jättedåligt? Jag kikade på signalerna och dom såg fina ut efter lite trimmning av motstånden. Jag ska kika igen när det är dags.

monstrum skrev:Strömmen är alltid kontinuerlig genom en induktans så mäter du strömmen hela tiden så kan du låta regleringen endast vara aktiv under till-delen av perioden. Inte optimalt men kommer antagligen funka ok.

Jag använder ett par effektmotstånd som last nu så det kan ju förklara saken. De är bra har jag lite mer att gå på.

enda sättet för gaten att gå från 12V till 0V är via ditt 6k5 motstånd
Det blir 12/6.5mA alltså typ 2mA
En vanlig mosfet drivare klarar av ca 2A alltså 1000 gånger mer och ger då 1000gånger kortare falltid.
Så din falltid kommer att bli kass.

Var det nått åt det här hållet du menade? Ser ju helt klart bättre ut ja.