Kul att det uppskattas att man klottrar ner lite :)
Jag ser det som terapi sömnlösa nätter :p
1) Stämmer bra det.
2) Jepp.
3) 2.6V över motståndet innebär c:a 3.3V över lysdioden, har det inte smygit sig in ett litet teckenfel här? R8 är mycket riktigt till för att biasera lysdioden så den är igång.
3b) Helt sant, en strömgenerator behöver ju inte vara gjord av transistorer (även om den nu måste det för att vara en "bra" sådan). Om man struntar i C5 så är ju ett motstånd på 6.6k (i det här fallet) en strömgenerator med utresistans 6.6k. Det är dålig utresistans, men man kan ändå se det som en strömgenerator om man vill. Eftersom det i viloläge ligger c:a 35V över motstånden så har de en biasström på 35/6.6k=5.3mA.
Alltså slutsats: Ett motstånd kan betraktas som en dålig strömgenerator om man vill. Dock kommer c5 att se till att den blir bättre vid lite högre frekvenser än DC.
4) Formeln för ickeinverterande är som sagt 1+R5/R4 så 23 faktiskt, men det är dessa som bestämmer gain i allra högsta grad. i övrigt har du ju spänningsdelning mellan R1 och R2 vilket dämpar c:a en faktor 0.9 (22/(22+2.2)). totalt blir det då c:a 21 i passbandet. Har ej räknat med kondensatorerna alls då. De kommer att ge ytterligare lite dämpning, men troligtvis inte mkt i mitten av bandet. (för slö för att räkna, speciellt då det kanske inte är så nödvändigt och jag ligger i sängen med laptoppen på magen :) )
5) Jepp
6) Stämmer även för BJT-BJT. Det är kanske inte helt trivialt att se, men man kan se det som att R11, Q7 och faktiskt lasten (gör om strömmen från Q7 till en spänning) är "open loop" eller styrvägen som en reglertekniker skulle kalla d. Styrvägen har bara högt gain (precis som en opamp). Återkoppling är i det här fallet bara kabeln från lasten till emittern på Q5. Skall man fortsätta med opamps analogin kan man se basen på Q5 som plusbenet och emittern som minusbenet och "opampen" är kopplad som en följare dvs utgången direkt in på minusbenet och insignalen direkt in på plusbenet.
Nåja vad har detta med temp kompensering? Jo som vi vet från opampar så spelar open loop gainet (styrvägen) ingen större roll för closed loop beteendet. Eftersom Q7 ligger i styrvägen och bara bestämmer open loop gain spelar dess tempratur nästan ingen roll. Q5 är däremot med i återkopplingsnätverket och spelar stor roll (Tempraturvarierande Vbe på Q5 ligger i serie med återkopplingen).
Det är även därför man kan lägga oregerliga FET transistorer där uppe med sitt dåligt bestämda Vgs-on och dåliga spänningsförstärkning. Dessa otyg till egenskaper försvinner pga feedbacken. Den enda egenskap som blir kvar är den goda strömförstärkningen :). (Samt då hela kopplingens instabilitet :/ vilket inte är FETens fel,).
C6 ät för övrigt den här konstruktrörens lösning på självsvängningarna. Det ger en dominant pol precis som Cdom. Men den har sitt pris. Den gör feten långsam att slå på vilket försämrar distortionen och framförallt intermodulationen en smula. Dock är det den bästa lösning jag har sett på att få CFP stabil.
När vi nu ändå är inne på det här spåret så är R15 och C7 till för att ge en väldefinierad last på 10Ohm vid höga frekvenser. Detta är viktigt eftersom lasten ingår i open loop gain på CFP feedback loopen. Jag är lite lur på att det skall gå att trixxa lite med dessa komponenter och få kopplingen stabil utan C6 men jag har inte haft tid att experimentera destå mer. Går inte att simulera heller eftersom oscillationen inte uppkommer i Pspice. Nån annan kanske har nåt tips?
7) Stämmer bra. När jag skrev det tänkte jag lågpassfilter, men det är naturligtvis ett bandpass, c1 spärrar DC och riktigt låga frekvenser. c2 spärrar höga.
8) Den är till för att höja utresistansen från "strömkällan" vid höga frekvenser. Kanske måste till en bild här.
Jag har ritat ett förenklat schema med VASen ersatt av en spänningskälla. Det splar i sammanhanget ingen roll, det vesäntliga är att det är nån slagt signalkälla och att utsignalen är en kopia av den. Utgången symboliseras av den andra signalkällan som har gnuttan lägre amplitud och en liten DC förskjutning. Motstånden och kondningen är som de är i riktiga schemat.
Vad händer här? Vi antar att frekvensen är "hög" dvs spänningen över kondningen varierar "lite" vilket i det förenklade fallet betyder "inte alls" om kondningen är "stor nog" :).
Om utsignalen hade exakt samma amplitud som insignalen skulle spänningen över motståndet inte variera alls. Nu kommer den att variera "en gnutta". Hur mycket förändras strömmen genom ett motstånd då spänningen varierar "en gnutta"? Jo, strömmen varierar också "en gnutta".
Vad är det vi ser om vi låtsas att vi är vasen? Jo vi ser att vi varierar våran spänning rätt mycket, men att strömmen in i den röda "blackboxen" bara varierar "en gnutta" Detta (hög spänningsvarians ger låg strömvarians) är ju ett kännetecken på "hög" utresistans hos en strömkälla.
DC komponenten av strömmen är stor, men den orsakas ju för allt vi vet av den "ideala strömkällan" vi i vår okunskap tror gömmer sig i lådan och den variabla strömmen orsakas av utresistansen paralellkopplat och denna utresistans är alltså hög då stömmern varierar "lite" vid en "stor" spänningsförändring.
Den här tekniken att höja utresistansen kallas bootstraping och C5 för bootstrap-kondensator.
9) Ja och nej. Den är förstås till för att skapa en spänning till VASen. Däremot påverkar den inte gainet (nästan) alls. Det ligger ju alltid ett Vbe över motståndet så det går ingen växelström genom motståndet, dvs inget AC gain fås ut då AC strömmen in i vasen inte påverkas av motståndet.
En chans till, vad är det till för?=) Vad händer om man tar bort det helt?