Svenska ElektronikForumet

Nu fattar jag hur maskinen är uppbyggd. Alltså inte den ursprungliga enfas-invertern som tråden först handlade om, den som hade trasigt nätfiler, utan den maskin som tråden spårade ur till att handla om genom att jag fortsatte lite funderingar...

Komplett kretschema finns inte, utan det är beskrivet som block, och alla block har sedan inte ingående beskrivning sedan, men vissa har, eller ungefär åtminstone.
Komponentbeteckningar osv saknas också...

Övergripande schema: (Det på svenska har jag ritat till)
Primärkrets för switchning av HF-trafon. Sekundärkrets, den man svetsar med som ligger mot svetskablarna på utgången.

Varför det är fem utgångar på sekundären tror jag är OCV-spänning, open circuit voltage. Den ger runt 80+V i öppen krets för att tända lättare vid MMA (pinnsvetsning).
Sedan går den ner till de 15-30V det blir vid svetsning beroende på inställd ström, storlek på elektrod mm.
Så OCV:n är gulmarkerad.
Röd ledning är nog det man sedan svetar med efter startögonblicket.
Röd har 9 dioder per sida på trafon, 18 totalt.
Finns lite RC-filter och varistorer för att skydda dioderna troligtvis. Dioderna har väl ett framspänningsfall då de inte leder på någon knapp volt antar jag och det skapar väl ringningar, back-emf och liknande då det ju finns gott om induktans i kretsen pga transformatorer mm...
XZ201-214-212 samt 213-215-204 tror jag går vidare till ett jumper-stift framme vid panelen.

Både HF-start samt hög OCV kan vara otillåtet om man svetsar i känsliga miljöer och måste kunna stängas av vid behov.
Särskilt HF som ju skapar mycket EMF-störning rent generellt.

Även om det är en diodmacka på 9 dioder i varje strömriktning är det ju ganska otroligt att de överlever utan att brinna upp då de ju ligger i direkt serie med svetspinnen där det ju blir lite motskrap vid tändning samt flyter upp till 250A på max inställning. Men dioder kanske är mer hållbara än andra komponenter, jag vet inte. Känns inte som att man skulle kunna bruka det våldet mot tex en mosfet...

Kom på ett frågetecken:
Från mittuttaget på sekundärtrafon går ju röd utgång (XZ202/203) som ju är den normala svets-strömmen/spänningen.
Sedan finns den 3-4ggr högre spänningen från gul lindning.
Gul lindning har en likriktardiod per halva, röd har 9 per halva, men röd och gul lindning sitter ju elektriskt ihopkopplade efter diodmackan.

Jag kan inte se hur man skulle kunna driva enbart gul lindning (tändspänning) ensam?
Byglingen XZ214-212 ser ut som att gul möjligen kan kopplas från, men jag kan inte se hur man skulle kunna köra gul ensam utan röd, då röd verkar fast?

Transformerar man tex 25V på röd och sedan tändspänning på 80-90V på gul, sedan kopplar gul och röd ihop sig elektriskt efter dioderna, då borde det bli en 60V differens mellan de båda spänningarna efter dioderna.

När man sätter startkablar på en bil mellan ett urladdat blybatteri mot ett laddat sker ju en strömrusning till det urladdade batteriet, vilket ju är syftet för att få den urladdade bilen att starta.
Här är det dock dioder inblandat.
Jag kan inte tänka ut hur det här blir...
Det kan vara byggt så att gul har ganska tunn lindning, hög intern resistans, vilket gör att den får hög utgångsimpedans och "dras ner" av röd lindning till tex 25V vid svetsning och att värmeutvecklingen blir kalkylerat liten av detta.
Eller så kopplas gul lindning bort av datorn genom logik efter någon tiondels sekund när datorn vet att pinnen tänt.
Men att de sitter ihop sådär tycker jag är lite lurigt!

Edit: Såhär blir det va? Den gula lindningen kan aldrig bakmata spänning (ström) tillbaka till röd lindning för dioderna blockerar det, utan strömvägen måste bli att det går ut genom lasten och tillbaka in i transofrmatorn mitt-tapp som är jord i detta fall.

Det jag inte vet är om gul lindning sedan stängs av efter att bågen tänds, eller om man har en lindning med låg effekt/utgångsimpedans och "avrundar bort" den bara när bågen tänds...

Förtydligande: Gul lindning har ju fler lindningsvarv än röd lindning, alltså högre spänning på gul än röd.
I teorin eller en krets-simulering skulle ju röd skulle ju aldrig behöva jobba eftersom gul hela tiden överträffar den med högre spänning när de möts efter dioderna.
I praktiken gissar jag alltså på att röd är en kraftig lindning och gul är en klen fortsättning av samma lindning med högre utgångsimpedans så gul kan "dippa" och sedan gör röd 95-99% av strömöverföringen vid svetsning.

Jag gissar på att du har gissat helt rätt.

Ja, man får ju tänka på hur många killgissningar som blir rätt också