Svenska ElektronikForumet

007sweden:
"Du minns intevad dem heter? FASS-länk?"

Tyvärr minns jag inte alls namnet. Pappa ringde och väckte mig när han ville berätta,
så jag var inte helt pigg i bollen då. Men jag lovar att jag ska ta reda på det.

Hm.. vad är klockan.. nja, lite sent att ringa pappa nu.
Iofs... han väckte mig.. Att det var på förmiddagen är bara detaljer.
Nä jag frågar i morgon istället. Annars kanske jag får "Treo" som svar.



edit: Jasså, det blev en ny sida. Då petar jag in namnet högst upp.
edit 2: Och citatet.

Jimmy:
Jag fortsätter att gå off topic, men vi kanske ska flytta ut ämnet till en egen tråd. Det är riktigt intressant för en som varit darrhänt sedan tonåren.

Kan det vara essentiell tremor (ET) som din far lider av?
I korthet tycks det karaktäriseras av skakningar vid rörelse (föra sked till munnen, slå upp en kopp kaffe, finger till nästippen), särskilt sådana som kräver något mått av precision.
I vila uppträder däremot inga skakningar, alltså när händerna ligger med stöd i knät.
Mer information finns på Wikipedia och FASS har information om lämpliga läkemedel (beta-blockerare och antiepilepsi-medicin).

Vet en i klassen när jag gick gymnasiet då vi lödde SMD, han kunde hålla varken lödkolven, pincetten eller något stilla så han kunde inte löda SMD så lödningen såg för jävlig ut och fick underkänt men hålkomponenter gick med nöd och näppe. Han hällde dock också i sig en hel del för varje helg var fest för honom, tragiskt.

Det enda för min del gör att mina händer rör sig när man inte kan ta stöd, när jag tex handlöder någon 0402, är helt enkelt pulsen och det är fasen irriterande ibland när det vid varje dunk så rör sig lödspetsen en kvarts mm men med stöd så är det inga problem.

Pinkevin:
På beskrivningen så skulle det kunna vara det.

"som din far lider av?"

och jag, och min ena bror, och min farfar, och en avlägsen släkting. Säkert fler.
Oftast har jag inga problem med det, men jag känner ändå av det periodvis.
Det är alltid efter att musklerna fortfarande är aningen spända efter att ha ansträngs mer.

Löda kan ibland vara en stor utmaning, även hålmonterade motstånd.
Men det är bara att härda ut så går det över.
(Annars klarar jag t.ex klicka ut lodpasta på små paddar med förstoringsglas.)
Det går även att lära sig att hantera det. T.ex när man ska få till vibrato på stränginstrument
eller upprepade gånger trycka ner tangenter på en synth.
("If you can't beat them, join them" är ett av mina favoritordspråk.)


Sedan är det förstås lite psykologiskt också, hos mig åtminstone.
Tänker man på att man kan vara darrig så blir det ju inte bättre direkt.
Under fikapauserna på teatern har det många gånger varit svårt att lyfta kaffekoppen.
Men sedan jag fick reda på den primära orsaken så har det gått utmärkt.

Därför berättade jag detta så att fler kan få en aha-upplevelse och kanske åtminstone slippa det värsta.
Det är ingen dum överraskning direkt om man känt av det i närmare 30 år..
Sedan är det förstås kul att avdramatisera/avväpna det hela genom att berätta öppet om det.

I mitt fall så handlar det om användande av vibrerande maskiner (bilmaskiner och kapmaskiner). Samma maskiner ligger bakom att jag i princip är döv för frekvenser över 14 kHz...ja, och en stor portion slarv såklart...

JimmyAndersson skrev: Klas-Kenny:
Imponerande!
Vad är det för diameter på trådarna?

Det har jag inga siffror på.
Min tunnaste tråd var allt för grov, täckte över två pads på kretsen. Så jag tog den tunnaste mångledaren jag hade och drog ur enstaka kardeler ur den.

Sen bara skalade jag den först nämnda kabeln och trädde över isoleringen.

Edit: hoppsan, korrekturläsningen var inte på topp när jag var nyvaken.

Min darrighet har börjat komma med åldern och det är inte något direkt handikapp ännu, även dom den lödningen hade varit omöjlig för mig. Intressant att det finns piller mot det, undrar om det är någon Parkinson-medicin?

Betablockerare är lite av en mirakelkur mot mycket.
Skakningar, scenskräck och rött ansikte.

Inte testat själv än, men kanske skönt om man ska stå på scen någon gång.

Bra tips - har ju såna som skall tas vid behov. Kanske läge att ta det när man sätter sig och löder.

Gjorde ett försök att bygga en enkel AM sändare. Och ja, det funkar, men den distar innan man får någon vidare modulation...

Det är en kristalloscillator, vars utgång är kopplad till +in på en OP förstärkare.
Modulationen sker via -in på OPn, med en till OP som inverterar signalen innan. Som sagt, det funkar, men inget vidare.

Rotade fram en halvskrotad printer hp deskjet 1600C. Botten delen är en plåtlåda med nätagg och drivers. Nu skall jag bara hitta givarna och stegmotorerna. Om den blir gnällig när alt inte är inkopplat. Gav den 230V, och alla lampor lös grönt. Nästa steg blir att koppla in nått(stegmotor) så jag ser om den arbetar, eller ger error. Jag har en till som funkar, så i värsta fall får den låna ut lite delar. Bara via kontakterna, motorerna får sitta där de är.

En penna till mobilen, en gammal kulspetspenna och en bit resitiv skumplast

Fastande lite i LCD träsket. Så jag snodde ihop ett interface till polarens turboskoter.

Ett Arduino UNO kompatibelt kort. Som jag kallar för ZIFDuino, av en bra anledning..




Inte det snyggaste veroboard bygget jag har gjort.. Men jag orkade inte lägga ner FÖR mycket energi i det..
Den primära tanken är att ha kortet som programmerare för ATMega328. För användning i inbäddade system.

Saknas det en anslutning på gnd-kontakten vid pinne 13 ?