"Något jag inte ansträngt mig att göra är att placera bas- och diskantelement nära varandra för att minska fasskillnader. Och egentligen borde diskanten sitta längre in relativt basen; en lutande baffel hade fixat det, vilket skapat andra problem. Heisenberg har makt över högtalarkonstruktion också!
Jag funderar över STORA högtalarkonstruktioner där det är meter mellan bas och diskant - hur funkar det??!!"
På träffen (se Klickmans småpratstråd) förevisade Nuffe ett par otroliga dipoler och han nämnde att det finns liksom optimala avstånd mellan de olika högtalarelementen för att det inte ska låta konstigt om man rör på huvudet lite, eller sitter i soffan och lyssnar eller om man ställer sig upp.
TRoligen är sådana uppgifter noga behandlade i Loudspeaker Cookbook av Vance Dickason:
Vill man grotta ner sig i ALLT som berör högtalarkonstruktion köper man den boken.
Nämnde just dipoler (
dipolshögtalare) eller "öppen baffel". Det är på sina håll ganska intressant med sådana konstruktioner idag. Eller, man ser dem ganska ofta.
Man kan då fråga sig om det finns några unika nya konstruktioner idag? Njae, de flesta topologier är testade, men sedan kommer nya högtalarelement där tillverkaren ofta har specificerat gaska nog hur elementen ska användas och precis som rör och rörförstärkare är inget längre nytt under solen - vi är alla copycats, som någon på forumet älskar att kalla dem som vill bygga något som är fungerar till 100%.
Sonido, den ungerska tillverkaren som levererat två par högtalare till mig har färdiga ritningar, för man vet att just i dessa konstruktioner får man det bästa resultatet. Vilket dock inte hindrar folk att testa andra konstruktioner men högtalarelement som skapats med parametrar för att passa i vissa konstruktioner (horn, basreflex, öppen baffel, sluten baffel ...) har inte riktigt potential att fungera bra i andra topologier. Man får kolla upp
T/S-parametrarna.
DEn som konstruerade dessa oortodoxa högtalare visste definitivt vad han gjorde, läste tillverkarnas specar och hade en klar tanke bakom varje justering han gjorde. För oss dödliga som bara köper (eller får, ärver, hittar) ett gäng högtalarelement får följa de rekommendationer som följer och förbereda oss på svårigheter om det jag nu lagt pengar på inte riktigt passar. I detta exempel överlappar högtalarelementen inte varandra särskilt mycket i frekvens och ett mycket snävt delningsfilter har använts.
Delningsfilter är inte direkt något raketvetenskap, och det finns ingen anledning att börja klydda med tredjegradsekvationer eller programmera sin räknedosa för att räkna ut lämpliga värden. Allt jobb är redan gjort och det finns tusen "räknedosor" för delningsfilter därute.
Ska man t ex beräkna ett 18dB-filter på 1600Hz kan man använda
https://www.diyaudioandvideo.com/Calcul ... Crossover/:
Det är bara att välja Bessel eller Butterworth, och det blir alltid jämna 6dB-steg.
Bessel.gif
Butter.gif
Idag finns det ingen orsak att sitta och återuppfinna hjulet för tremiljonte gången. Allt ät uppfunnet redan. Och är det inte uppfunnet, drar man ju ändå nytta av fabrikanternas siffror och är inte det att plagiera? Om jag nyttjar rörtillverkarens Ia/Ua-kurvor gör jag ju precis det som tillverkaren ville att vi skulle göra - vi är alla copycats. Visst kan man skita i kurvorna (men då är man en riktig ärkeidiot ...

) och köra sitt eget race men att bygga något efter eget huvud (om man har något) se till att introducera maximalt missljud, få kretsar att fungera till bara 50% och med massa ansträngning och extrajobb och pengar tro att två fel blir ett rätt och sedan slå sig för bröstet och utropa "Good Enuff!" är inget ska renderar förtjänsttecken.
En god ingenjör är en lat ingenjör.