Redan föreslaget att minska spänningen med en kondensator men här finns makalös okunskap som inte alls inser varför att enbart använda motstånd+LED är mindre bra lösning.
Som alla vet som undersökt kommersiella indikatorer typ testprober, lysdiod i serie med ett motstånd är osäker lösning som inte används i någon som helst kommersiell variant.
Zero, noll, ingen sådan lösning existerar. Kan inte ens köpas från AliX. På goda grunder men som somliga nybörjare inom området "tända en lysdiod" inte ännu verkar fatta.
En nybörjare antyder dessutom att jag far med oriktig uppgifter, vilken är lögn från vederbörande, som påstår sej VETA en bättre sanning.
Lysdiodens i sej otydliga spännings-information, då ljusintensitet är invers kvadrat beroende på inströmmen, gör att man inte ser så stor skillnad på 230 eller 48 Volt vad gäller lysdiodens ljusstyrka.
I värsta fall, om spänning skulle råka vara DC 240V, är det 50% chans att inget alls indikeras om man bygger enbart lysdiod+motstånd, lysdioden blir tvärs om svartare än någonsin och kan då bli permanent död om den inte skyddas från backspänningen. Lysdioden har ett indirekt skydd mot backspänning, visserligen lätt skadat då strömtåligheten är dålig i denna riktning , då den typiskt uppträder som en 5-Volts zenerdiod i backriktningen för den vanliga galliumdioden. Det innebär att större värme avsätts i denna strömriktning men inget ljus avges naturligtvis. Det gör att en lysdiod som matas med växelspänning är bara en tredjedel så effektiv som vid likström.
Mindre lysande råd med 2 motstånd för att använda i möjlig industri-miljö utan att ge hela bilden och vad som egentligen krävs. Standard keramiska 0.25W benförsedda motstånd brukar vara specade 200V max driftspänning och 500-1000 V max toppspänning innan det finns risk för kanalbränning i kroppen. Kan ses som ett tunt svart band inuti motståndet som kan gör motståndet till en kortslutning eller i bästa fall gör inre värmebildning att delar av komponenten spricker så det blir avbrott. I industriell miljö är sällan 5000 Volt någon ovanlig transient-nivå, i synnerhet om det finns större motorer som slås av och på.
Därför finns andra motstånd framtagna för sådan miljö men de är betydligt dyrare så man hittar dess främst i ingångs-steg på mät-instrument.
Nu vet vi inte om TS arbetar i en miljö där motorer och andra induktiva laster skräpar ner elnätet men om det är fallet bör man kalkylera med att testutrustning ska överleva transienter på 5-10 kV.
En något driftsäkrare indikator än lysdiod+motstånd är glimlampa+motstånd, varför sådan lösning ofta används i enklare lågspänning-verktyg typ elektrisk testmejsel för 240Volt. Aldrig lysdiod+motstånd. Never!
En fördel är att glimlampa även indikerar DC-spänning oavsett polaritet.
Kommersiella lysdiod-mejslar förekommer men kräver mer kringkretsar för att vara tillförlitliga nog för att få säljas med någon slags certifiering.
Jag förslår att någon skaffar något alls på fötterna innan de yttrar sej om
mina färdigheter.
Bra möjlighet att minska okunskapen kan vara att gå en kurs eller läsa lite litteratur i ämnet så slipper man påstå dumheter.
För kommersiellt bruk regleras säkerhetsmässiga dumheter bort via t.ex. att produkter inte uppfyller
IEC/EN 61010-1 men förstår att det är okänt av somliga.
Nu har vi sådan tur att man kan få direkt information om sådant via Peter Lymeus, som är landets mest insatta och varit drivande bakom just EN61010-1 och som föreläser i ämnet när han har tid. Ta chansen om tillfälle bjuds. Det är givetvis ingen fullständig ersättning till kunskap hur man hanterar säkerhetsmässiga mätproblem men en god start.
Att det är förkastad kunskap av somliga, som inte berör deras design-färdighet, säjer väl mest om deras egna kunskapsnivå.
Man ska vara medveten om att alla dessa lågströms testanordningar inte skiljer på ifall något är resistivt eller kapacitiv spänning. Det är ett av problemen med att lasta med bara några mA via testutrustning.
Det innebär att spänningslös ledare som löper parallellt med spänningsförande ledare kan indikera en hög, om än kapacitiv, spänning.
Det är det fenomenet som gör att hushålls led-lampor kan lysa svagt i mörkret trots avslagen strömbrytare och om endast en diod kan den lysa med hyggligt styrka. Samma fenomen kan man se när man testar elledningar med testmejsel, glimlampan lyser så länge kabeln är resistivt lågt belastad via kapacitiv koppling till kringliggande ledare. Parallella längderna räcker med ett fåtal meter för att kunna ge utslag och med lite otur kan kopplingen även öka om parallell ledare är belastad, pga av induktiv koppling (1:1 trafo).
Det går givetvis att sätta samman en låda med lysdioder och seriemotstånd, men man ska vara medveten att dess säkerhetsmässiga brister, svårighet att avgöra om något är 100 eller 200 Volt, än svårare om yttre ljusförhållandena ändrar sej, för mobil låda.
För DC-spänningar kommer spänningar med fel polaritet inte indikeras alls med lysdioder och risken finns att sådana dioder sedan inte fungerar i någon riktning.
Minimum åtgärd är att skydda med åtminstone en vanlig diod i fel riktning om man vet något alls om hur lysdioders breakdown fungerar men den kunskapsnivån bör vara väl passerad om man känner sej mogen för att designa testutrustning för 230 Volt.
Nu vet vi inte vilka behov TS har med precisionen av spänningsindikering och inte heller om det alltid enbart är AC eller om DC kan förekomma om något t.ex. går sönder och om det alls innebär någon fara om högre DC-spänning indikeras samma som 0 Volt. Likaså är det vitalt att veta om transienter från elmotorer och liknande kan leta sej in på de ledningar som testas.
Gammal historia:
Elektrikern till sin nya praktikant:
- Känn på den ledningen om du känner något?
- Nej jag känner inget.
- Bra, då är det nollan. Akta dej för fan för den andra ledningen.
Historien har en sens moral. Vid utbildning till elektriker får man lära sej att aldrig röra något utan att först vidta skyddsåtgärder, och känna med fingrarna är inte en av dom, även om det faktiskt ofta förekommer.
