Nej 10 MHz är alldeles för låg frekvens för att vara nämnvärd brytfrekvens för oljors dielektriska egenskaper i allmänhet.
För att vara petig, det finns inget som heter
dielektricitetsförlust, det är ett lika lite som tumstocksförlust när vi mäter avstånd ett vedertaget mått.
Ordet förekommer inte i tekniskt korrekta sammanhang.
Det är svårt då man kan använda dielektriska parametrar för att beräkna effekt-förluster i olika sammanhang men det är inte någon dielektrisk egenskap.
Ett annan "förlust-ord" är dielektrisk förlust-vinkel, vilket är tangenten för resistiva och reaktiva planet som ges av komplexa permittivitets-mätningarna man kan göra med en VNA.
De olika komplexa uttrycken kan presenteras som vektorstorhet samt vinkel eller som real och imaginär-del.
Dielektriska konstanten är ett uttryck för ett ämnes vågutbrednings-hastighet relativt våg-hastigheten för en plan våg i vakuum och är inget som kan tilldelas förluster utan att vända uppochner på fysiken.
Med dielektrisk förlust avses förlusttangenten för resistiva och reaktiva planet för den våg som utbreder sej i materialet med hastighet given av dielektrikumets konstant och för att det ska bli ett användbart begrepp behövs utöver vinkeln ett värde på vektor-längden, ofta S/m, vilket är den uppmätta ledningsförmågan. Förlustvinkeln är inte automatiskt en förlust ur effektsynpunkt eller en kritisk faktor.
I detta fallet är det en olja där man tvärs om vill ha låg ledningsförmåga.
Det som är mätt är en enkel typ av olja som är så tjock att den knappt flyter och används ofta för att simulera vissa kroppsfetter. Blod som ur RF-synpunkt har betydligt högre förluster har en liknande kurva men bryter vid lite högre frekvens, vid 1 GHz.
De flesta oljor ser liknande ut men nedan kurva ska bara ses som generellt mätexempel för en ej helt ideal mätuppställning:
GL3.png
Kan relativt enkelt mäta de vanligaste dielektriska egenskaperna för vätskor och fasta ämnen så om någon har en olja som behöver mätas kan jag göra det. Mätningen är gjord på en sekund, det är mätuppställning och kalibrering som kan ta timmar.
Om man vill krångla till det ytterligare så är de flesta transformatoroljor vakuum-tåliga, de avgasar eller kondenseras obetydligt i vakuum så man kan ha både olja och vakuum till kondensatorn.
Olja i film-kondensatorer har utöver att öka spänningståligheten funktionen att förbättra kylning, släcka korona och förhindra att luften kommer åt att oxidera de oftast tunna metall-folierna. Ofta hålls oljan på plats mha en porös pappers-remsa mellan metallfolierna.
Kondensatorns elektrolyt är inte nödvändigtvis en olja och inte alltid så flytande. Flytande olja i större mängd inuti kondensatorer hittas ofta i motorkondensatorer som ska tåla stora transient-spänningar och strömmar. Liknande som för oljefyllda kraft-brytare. Dessa oljorna finns sällan att köpa i öppna handeln och är skyddade av hemliga ingredienser. Dielektrol och Spearinol är två sådana oljor. Askarel var/är annan vanlig olja. Den var giftig med höga halter av PCB och förbjöds först på 1980-talet. Sådan olja kan förekomma även i typ oljefyllda äldre värmeelement och oljefyllda transformatorer.
Numera ska oljan som används vara hyggligt fri från giftiga tillsatser men det finns massor av antika ölburkar fortfarande i drift. Dessa ska man inte öppna i onödan.
Kontentan är att man ska inte lockas till att försöka återanvända gamla oljor i elektriska försök med kondensatorer där korona och överslag kan göra giftigheten än värre.
Baby-olja är inte optimala oljan men är hyggligt ofarlig och ogiftig och kan fås till lågt pris samtidigt som den har i dessa sammanhang egenskapen med hög renhet, vilket är en viktig faktor för spänningståligheten.
new-usa-asc-5uf-motor-run-oil-capacitor-for-western.jpg
Bilden visar en modernare oljefylld kondensator som deklarerar oljetypen, Spearinol, och det finns en hänvisning till en offentlig UL-deklaration där oljans egenskaper i samband med värme och öppen eld deklareras.