Re: Spänningsdubblare (DC-DC)
Postat: 11 juli 2016, 20:14:45
Såhär då, Syntethesia?
MVH/Roger
PS
Jag anammar naturligtvis genast att nyttja D1 isf D3b, sen har jag slängt in ett basmotstånd till T3 även om det slöar ner stig och falltider hos T3 samtidigt som T2's kollektor kan gå minst 4,5V där jag emellertid skulle tippa 6V ty hie på några k finns i T3 också.
Min kära vän Magnus_K har annars simulerat att det delvis funkar utan R5 (antar T2 svingar max Vbe dvs 0,7V då).
R4 är nog rätt kritisk för hur mycket spolen kan "laddas" fast här vet jag inte vad jag snackar om
Ett desperat försök att analysera spol-delen vore:
T3: går på och Rdc(spole) idealiseras till 0 Ohm
\(U=|L\frac{di}{dt}|\)
där U är 9V, då blir
\(\frac{U}{L}=\frac{di}{dt}\)
vilket kanske ger
\(\int_{0}^{t_{on}}\frac{U}{L}dt=\int_{0}^{i_{on}}{di}\)
eller
\(\frac{U}{L}t_{on}=i_{on}\)
Det kan kanske bli så om Rdc=0 dvs ingen resistiv begränsning.
Här kan man uppskatta Rdc till säg 0,1 Ohm, då är Imax=9/0,1=90A(!) så så länge vi ligger en bra bit under 90A så borde formeln gälla.
Säg att ion=1A då ska U/L vara 1/ton eller L=Uton.
Jag har ton=10us och U=9V dvs L=90uH, kan detta stämma?
Jag har dessutom inte tänkt på den dramatiska brytningen av strömmen som ju är den som faktiskt inducerar spänning.
Nej, jag vet verkligen inte vad jag gör dvs som vanligt
Jag får alltså ungefär 100[uH*A] dvs vid 100mA krävs det 1mH, verkar rätt rimligt. Strömmen från batteriet blir dessutom halva det värdet RMS ty 50% d-c. Vad jag skulle vilja offra från batteriet för att ge det lång livslängd är dock snarare 1mA och då blir L 100mH. Sen ska alltså strömmen brytas och en spänning induceras och då gäller väl mest att ju snabbare trissan kan bryta (di/dt) desto högre spänning får jag ut fast nu är den zenerbegränsad och för mycket zenerström pga induktionen vill vi inte ha så kanske basmotståndet till T3 tom är nödvändigt så att det slöar ner T3?
MVH/Roger
PS
Jag anammar naturligtvis genast att nyttja D1 isf D3b, sen har jag slängt in ett basmotstånd till T3 även om det slöar ner stig och falltider hos T3 samtidigt som T2's kollektor kan gå minst 4,5V där jag emellertid skulle tippa 6V ty hie på några k finns i T3 också.
Min kära vän Magnus_K har annars simulerat att det delvis funkar utan R5 (antar T2 svingar max Vbe dvs 0,7V då).
R4 är nog rätt kritisk för hur mycket spolen kan "laddas" fast här vet jag inte vad jag snackar om
Ett desperat försök att analysera spol-delen vore:
T3: går på och Rdc(spole) idealiseras till 0 Ohm
\(U=|L\frac{di}{dt}|\)
där U är 9V, då blir
\(\frac{U}{L}=\frac{di}{dt}\)
vilket kanske ger
\(\int_{0}^{t_{on}}\frac{U}{L}dt=\int_{0}^{i_{on}}{di}\)
eller
\(\frac{U}{L}t_{on}=i_{on}\)
Det kan kanske bli så om Rdc=0 dvs ingen resistiv begränsning.
Här kan man uppskatta Rdc till säg 0,1 Ohm, då är Imax=9/0,1=90A(!) så så länge vi ligger en bra bit under 90A så borde formeln gälla.
Säg att ion=1A då ska U/L vara 1/ton eller L=Uton.
Jag har ton=10us och U=9V dvs L=90uH, kan detta stämma?
Jag har dessutom inte tänkt på den dramatiska brytningen av strömmen som ju är den som faktiskt inducerar spänning.
Nej, jag vet verkligen inte vad jag gör dvs som vanligt
Jag får alltså ungefär 100[uH*A] dvs vid 100mA krävs det 1mH, verkar rätt rimligt. Strömmen från batteriet blir dessutom halva det värdet RMS ty 50% d-c. Vad jag skulle vilja offra från batteriet för att ge det lång livslängd är dock snarare 1mA och då blir L 100mH. Sen ska alltså strömmen brytas och en spänning induceras och då gäller väl mest att ju snabbare trissan kan bryta (di/dt) desto högre spänning får jag ut fast nu är den zenerbegränsad och för mycket zenerström pga induktionen vill vi inte ha så kanske basmotståndet till T3 tom är nödvändigt så att det slöar ner T3?
