För 10000kr är det nog svårt att få nåt färdigbyggt som skriver ut problemfritt utan handpåläggning.
När jag letade efter 3D-skrivare var kraven att den skulle vara färdigbyggd, potentiellt ha så bra kvalitet att det är inte är uppenbart att sakerna är utskrivna om man håller dom på en halvmeters avstånd, samt klara ABS och Nylon utan modifieringar.
Det föll på en Ultimaker 2 för min del.
Jag vet inte om det är bästa valet i dagsläget, det ju finns massor av maskiner i prisklassen 15000-25000kr.
Det bästa är om du tänker igenom noga vad du vill göra med den, vilka plaster du kan tänka dig vilja använda, vilken precision den ska ha osv. Kolla också upp om aktuella modeller har några typfel och hur supporten ser ut.
Stirra dig inte blind på utskriftsvolym om du inte har några omedelbara planer på att skiva ut stora saker i ett stycke.
Det brukar nämligen vara svårare att få stora utskrifter bra, i synnerhet om du använder ABS, samt att det tar väldigt lång tid att skiva ut stora saker. Så även om du har en maskin som kan skriva ut gigantiska saker så är sannolikheten kanske inte så stor som du tror att du faktiskt gör det av ovanstående skäl.
Min Ultimaker 2 har fungerat okej, men helt felfri har den inte varit. Det har varit lite småfix med gränslägesbrytare och trådmatningssystemet. I det stora hela är jag dock väldigt nöjd med den. För mig har den hittills varit väldigt pålitlig och utskriftskvaliteten kan man inte klaga på.
För att verkligen utnyttja en 3D-skrivares potential så måste du förresten behärska ett CAD-program någorlunda.
Du kan ju ladda ner och skriva ut trädgårdstomtar om du tycker det är kul utan att kunna något om CAD.
Men ska du skriva ut saker där du utnyttjar 3D-skrivarens potential till fullo och tänjer gränserna vad gäller precisionen så brukar det sluta med att du får rita själv, skriva ut prototyper och justera måtten för att efter några försök få fram en modell som ger en perfekt utskrift.
Plaster är en hel vetenskap vilket man snabbt blir varse om när man försöker skriva ut något med toleranser under tiondelar av millimeter. En legobit är ett bra exempel på en sak som kan verka ganska trivial, men som kräver väldigt hög tolerans.
Man kan skiva ut en fullt fungerande legobit med Ultimakern, men det krävs en del testande och pyssel.
Men kul är det i alla fall
