Har nu kört igenom ett 50-tal ca 8-10 år gamla DVD-skivor, samtliga fungerar att läsa med full fart utan att varvtalet på skivan saktar ned i slutet eller att överföringstakten i MB/s börja bli ojämn och hackig, dock ett undantag med en dvd-R DL där optiarc-spelaren i lenovon inte gillade andra lagret, men skiva gick utmärkt att med högsta avspelninshastighet på både Philips-brännaren och asus-brännaren. detta indikerar mer på en dvd-läsare issue än att mediat skulle vara i slutet av sin livslängd.
På någon DVD-orienterad forum så menar man att testet/scanning med avspelningshastighet och att datatransferhastigheten är jämn och stigande utan stallning och hack är en god indikator på en DVD-skiva i bra status och med mycket felrättningsmarginaler kvar. dvs en avläsning som ser ut som bild 1.
bild_1.png
(några små hack kan förekomma pga. att datorn i sig inte hantera dataflödet i alla lägen - tex om man startar ett program, flyttar ett fönster eller liknande medans testet genomförs - men så länge man hör att DVD-läsaren inte ändrar sig i hastighet och försöker läsa på lägre varvtal samt vid ett omprov i misstänkta fall att hacken hamnar på annan plats så kan man betrakta hacken som en mätmässig störning)
Medans en skiva där avläsningen varvar ned och överföringshastigheten av data blir ryckig som i bild 2,
bild_2.png
Så är skivans innehåll mogen att brännas om till annan skiva inom ganska kort tid (typ inom något år om skivan är flertal år gammal sedan innan) medans all data går att läsa av felfritt ännu. I det läget med bild 2 är all felrättningskapacitet utnyttjad (dvs PIF är kring 30-32 fel per 8 block för DVD) vid full varvtal på skivan och DVD-spelaren räddar sig genom att sänka varvtalet på skivan så att avläsningen blir säkrare och tydligare och på så sätt håller PIF precis under 32 och ECC kan arbeta med felrättning fullt ut. Om spelaren går till sin lägsta varvtal och PIF trots detta inte går under 32 trots upprepande omläsning - ja då har man korrupta sektorer på DVD-skivan. Och är datat viktigt och måste räddas så kan det vara lönt att prova skivan på flera olika DVD-läsare då tåligheten och känsligheten på fel på skivan kan variera en hel del mellan olika spelare.
Med tex. dvdistaster och i denna skapat en diskimage från DVD-skiva som inte gick att läsa felfritt, finns möjlighet att bara läsa på dom sektorer som inte gick att läsa på ena spelaren, när man provar på en annan spelare och det kanske fungerar bättre och lappa upp de misslyckade sektorerna i dvd-imagen utan att behöva läsa om hela skivan igen (sådant här kan ta väldigt lång tid och DVD-spelaren kanske läser på skiva i flera dygn i förhoppning att så småningom lyckas läsa dom oläsbara sektorerna) - även ddresque (i linux) kan sådana saker och bara prova på sektorerna som inte lyckades läsa i tidigare försök.
Köper man riktiga lågpris skräpskivor så bör man spara orginaldatat någon annan stans och testa dessa skräpskivor förutom direkt efter bränningen, i typ intervall 3 månader, 6, 12, 24 månader och se utvecklingen - eller så betala man några kronor mer per skiva och håller till Verbatime, Sony, TDK, JVC och Taiyo Yuden-skivor (=~JVC-skivor), där sistnämnda anses vara det bästa som finns när det gäller kvalitet och långtidshållbarhet - men med haken att dessa skivor fungerar inte bra i alla brännare och somliga inte alls (tex pioneer-brännare)
---
Efter att titta på en rad DVD-skivors PIE och PIF-värden och sedan jämfört hur den spelar av i spinnhastighet och datatransfer hastighet så är jag beredd att hålla med DVD-forums åsikt att man inte behöver tittat på PIE och PIF-värden, noggrannare test än ovanstående bilder på diskskanning behöver man inte göra och detta går att göra på alla DVD-spelare oavsett chipset och man behöver inte sitta och grotta och försöka bedöma PIE och PIF-värden då dessa varierar ganska stort ändå mellan skivorna och bränningarna.
Hur mycket PIE och PIF-fel man startar med redan vid nybränd skiva styrs mycket av hur bra brännaren bränner skivan gentemot vald skivmedia. I mitt fall så har tex. Sonybrännaren presterat mediokert resultat på nonameskivorna med ganska hög inledande PIE-värden (> 80) redan direkt efter bränningen och kan tolkas som dåliga för arkivering, men efter 10 år är dessa skivor fortfarande är läsbara med max hastighet utan tendens till hack och nedvarvning när man läser av DVD-imagen från skivan. På samma skivbatch med halvhöga PIE-värden med Sony-brännaren så har Philpsbrännare klarat jobbet bättre med kanske PIE-värden mellan 20 och 60...
I bunten skivor jag provat är säkert baserat på minst 8 olika media-koder där ett antal märken jag använd hör till kategorin 'noname' (traxdata, emtec, memorex) och ett antal lite mer 'märkes' skivor typ TDK och fujifilm och där även 'märkesskivor' har olika media-koder från olika tillverkare (och ibland samma som 'noname'...) fast de till det yttre ser likadana ut, allt beroende på tillverkningsbatch och när man köpte DVD-R skivorna... - mao man vet aldrig vara man får eller vilken fabrik skivorna tillverkades i när man köper 50 eller 100 pack spindel blanka skivor fast dessa är från mer välkända varumärken - inte ens Verbatim kan man lita på längre...
I detta avseende så har DVD-skivorna som såldes för 10 år sedan fungerat bra som långtidförvaring trots blandningen mellan noname och de lite bättre kvalitet utan dataförlust än så länge, men som alltid - det kan skita sig och är det viktiga data så bör det förvaras i kopior på minst två olika sätt och helst olika platser, dvs. på RAID, moln eller extern HD för lättillgänglighet vid behov och CD/DVD/BD-skivor som långtidsförvaring till den dagen då de övriga lagringsmetoderna har skitit sig ordentligt.
När det gäller BD-skivor så har jag inge erfarenhet ännu - har precis köpt en sådan brännare och det är svårt att sia om mediats långtidshållbarehet i praktiken. Det sägs att färglagret, som egentligen är tunn koppar på ett silikatlager (som av hettan bränns ihop till annan struktur med annan optisk egenskap vid bränning) skall vara stabilare än de organiska typerna som används i främst DVD-skivor. Dock tittar man på haveriorsaker på DVD som folk har råkat ut för så är det allt för ofta en bortfrätt/oxiderad metall som arbetar sig från centrum och utåt eller från ytterkanten och inåt (av tex fingeravtryck där man greppat skivan) som gör skivan oläsbar då det inte längre reflekterar tillbaka lasertrålen som den skall, i dessa fall är skiva ofta dåligt tillverkad med delaminering eller inte ordentligt limmad hela vägen från centrum till ytterkanten utan har glipor som suger skadliga ämnen från tex fingrar och tillåter fukt att anträda de skrivna lagren
När det gäller koppar så är den känslig för tex. klorider som eventuellt tar sig igenom plastlagret och där är kemisk påverkan förmodligen större risk medans för organiska färglager är mer tålig för kemisk påverkan men istället så är blekning av solstrålning mm. en större risk. - mao. välja mellan pest eller kolera...
---
Att tänka på att även externa HD som förvara säkert i någon bankfack/kassaskåp/hos vänner, måste 'skrubbas' typ minst en gång per år genom att datorn läser varenda sektor på disken så att diskens felrättningsmekanism kan rätta och återskriva sektorer som verkar lite tveksamma vid avläsning - somliga RAID-lösningar kan göra det live under drift eller vanligare att man måste sätta den i offline i ett (ofta ganska stort) antal timmar medans diskarna gås igenom - har man arkivdata på HD/RAID så läses dessa sektorer ytterst sällan och HD upptäcker inte att dessa sektorer kanske håller på att blekna - därför måste dessa läsas då och då. Samma sak med SSD-diskar - SSD-diskar måste också vara strömsatta då och då med inte allt för lång strömlös mellantid så att felrättningsmekanismen har chans att arbetar då degraderingen och kanske korrupta sektorer kan ske inom några månader till år om man inte strömsätter dessa i lämpliga intervaller - detta är viktigare ju flera nivåer minnescellerna har och nu är TLC-celler är vanliga i SSD så har man upp till 8 nivåer eller 3 bitar per minnecell lagrat vilket innebär att det behöver läcka ut ytterst lite laddning ur minnecellen för att en lagrad bitvärde skall ändras till ett annat bitvärde.
Med andra ord kommer man inte ifrån 'data scrubbning', att läsa igenom sina lagrade datamedium då och då oavsett sort om man skall vara säker på dess integritet och funktionalitet och se eventuella problem i tid - precis som man bör göra med DVD-skivor då och då men här med DVD/BD kanske det räcker med 1 koll per 5 år när det klarat sig de första åren efter bränningen medans HD och andra stora medier bör läsas igenom årligen.
Dessutom måste man klara fallet att om den externa HD en dag fallerar med kanske TB av data, att data finns på ytterligare annan plats då det är väldigt mycket data på en gång som blir oåtkomlig om en sådan extern disk havererar, blir stulen eller raderas pga. användarfel, bugg eller virus som korrumperar hela volymen på en gång...
