Svenska ElektronikForumet

Lägga på mer vikt så resonansfrekvensen sjunker.

> Det är möjligt att 100 bildrutor per svängning är lite overkill.

Varför ska du över huvudtaget ha flera "bildrutor" (vad fasen nu *det* är !?)
per svängning ????

Det räcker sannolikt med *EN* bildruta per *100* svängningar...

Om kristallen svänger med 32768 Hz dvs 30 µs per cykel och man tar en bild var 30:e µs så kommer den att se ut som den står till. Men om man tar en bild var 31:e µs så kommer bildtagningen att förskjutas över en tid på cirka 900 µs. Så behöver man inte ta en bild varje 1 µs under 30 µs.

Samma metod som när man avgör vågform på en periodisk signal som är snabbare än tillgänglig samplingshastighet.

Hårklyverier... Jag vill att hundra "rutor" i slutresultatet ska bli en film där kristallen ser ut att svänga en period. I själva verket kommer den såklart att ha svängt typ 1000 gånger fler om jag filmar i 30 fps. Det förändrar dock inte att varje blixt måste vara väldigt kort för att det inte ska bli rörelseoskärpa.

> Hårklyverier...

Nej.

Men OK, då är vi nog överens. Men varför snacka så mycket?
Varför inte lite mer "verkstad"? Det är bara att testköra!

Fast han har ju helt rätt i att exponeringen måste vara kort, runt 1 µs. En metod för att hantera det om man inte vill behöva en kamera med en enorm ISO är att pulsa dessa blixtar lika långt ifrån varann som kristallens periodtid. Så att man kan få in mer ljus till en exponering. När en är klar så skjuter man in en fördröjning osv..

Man skulle kunna synkronisera direkt med kristallens utgångssignal?

Och genom att använda för stor belastning etc.. borde det gå att få kristallen att svänga med annan frekvens.

Ögat "tål" nog en hel del rörelseoskärpa i rörliga bilder innan man
upplever det hela som speciellt "oskarp". Till skillnad från stillbilder.

Men visst, ju snabbare "blixt" ju bättre. Det handlar ju inte enbart
om att få lysdioden att tända/slänga tillräckligt snabbt, det handlar
även om att få själva exponeringen att fungera under "blixten".

> Man skulle kunna synkronisera direkt med kristallens utgångssignal?

Visst, men kan låta kristallen driva en processor och ha en "clk-out"
till en trigg ingång på en annan processor (timer-ingång t.ex). I denna
kan man sedan rellativt enkelt progammera olika fördröjningar rellativt
denna trigg-signal.

Man ruckar inte mycket frekvens på en kristall - kanske 100-delar av procent på sin höjd och det löser inte problemet med exponeringen och trögheten på pulsningen av belysningen.

En kristall har avsiktligt en Q-värde på 20000 och tom. mer just för att den skall hålla frekvens och det innebär också att frekvensen ruckas väldigt lite även om man lastar kristallen ogynnsamt med reaktiva laster på olika sätt liksom om förstärkaren som driver åker runt i fasläge i drivningen eller är brusigt (hög fasbrus)

Kanske man kan manipulera kristallen genom att sätta den i ett elektro- eller magnetfält. Eller för den delen genom att limma på någon "tyngd".

Hur går det med projektet?

Är faktiskt lite nyfiken på experiment om trögheten hos vanliga lysdioder..

Det har blivit lite blandade resultat.

Kristallen svänger snällt när jag kopplar den till en mikrokontroller. Detta enbart för att få den att gå. Jag har vid noll tillfällen lyckats bygga en krets som driver en kristall...

På en annan kontroller har jag också genererat min PWM-signal. Med 16MHz frekvens på den så blir det 16M/32768 = 488.28 klockcykler per kristallsvängning. Det går att få till med en 16-bitars timer utan problem. Jag låter timern räkna till någonstans runt 488 och LEDen vara på några cykler i början. Sedan kan jag variera maxvärdet på räknaren innan den nollställs. Problemet är bara att justeringen är för grov. Varje steg motsvarar 67Hz skillnad. Jag skulle behöva en timer som räknade typ hundra gånger snabbare. Det blir svårt tror jag...

Mer bärkraft finns nog i idén att trigga på 32kHz kristallen och sedan lägga in en varierande fördröjning innan blixten kommer. Men då måste jag läsa på och programmera lite mer först =) Jag har nyligen köpt på mig ett utvecklingskort med en FPGA. Det skulle kunna vara ett bra första projekt för det misstänker jag...

Jag har inte testat hur högeffekts-LEDarna beter sig. En vanlig 3mm-LED däremot verkar slå på och av ganska snabbt, Kollar spänningen över den med oscilloskopet är min fyrkantspuls fortfarande ordentligt fyrkantig så att säga. Själva fotonflödet har jag ingen möjlighet att mäta för tillfället dock.

En 16-bits räknare kan förmodligen göra ett liknande jobb som FPGA:n i detta fall.

> Kristallen svänger snällt när jag kopplar den till en mikrokontroller.

OK. Komplettera den processorn med en liten kort kod som
bara togglar en pinne i takt med kristallen. Det går kanske att
konfigurera så att man har klockan på en egen I/O pinne, men
det går lika bra att det är lite lägre frekvens, det blir enklare
på den andra processorn.

Sedan har du en annan processor som väntar på en flank på
en pinne och blinkar dioden efter en programmerbar fördröjning.
Det blir alltså i princip samma frekvens men med en programmerbar
fasförskjutning, så att säga. Om man glider med fördröjningen
så borde man kunna åstakomma en mjuk rörelse i bilden/filmen.

Om du börjar med att ta en bild då kristallen är av och en då den svänger
med 32khz utan strobe överhuvudtaget så bör du väl se en viss skillnad till
att börja med eftersom den svänger?

Har själv aldrig sett någon med fönster så jag har ingen aning om man ser detta
Swech

Ja alltså...
Inget säger ju att dessa "svängningar" ens är så stora att
de syns över huvudtaget. Tvärtom talar mycket för att de
är mikroskopiska med tanke på kislets rellativa hårdhet.

Om det går att se så borde det ju gå att se skillnad om kristallen svänger eller inte.