Svenska ElektronikForumet

Smart! Men jag har ingen vridtrafo tyvärr. Har dock en 117V-trafo jag kan testa med!

Om du inte har en vridtrafo men har ett tillräckligt stryktåligt ljudslutsteg så skulle du kunna prova att mata sekundären med ljudslutsteget och skicka in 50Hz sinus på slutstegets ingång, och prova att höja signalen från noll och uppåt. Seriekoppla ett motstånd med signaljorden på slutstegets utgång så kan du mäta både spänning och ström med varsin kanal på ett oscilloskop. (Om du inte har oscilloskop så kan en vanlig multimeter för amperemätning duga).

Min förstärkare spänningsklipper redan vid 25V, vilket bör bli 18VAC bara.
Sedan tillkommer frågan om det är tillräckligt stryktåligt

Testade dock att mata trafon med 135V genom en trafo innan.
Då drog den 0.26A vilket väl även det är för mycket...

50VAC ger 0.07A, alltså 70mA...

Testade lite andra trafos:
100VAC ger 160mA
86V ger 122mA
58VAC ger 80mA

strömmen ökar linjärt m spänningen till ca 135V ,och skulle ökningen fortsatt hade det varit dryga 500 mA vid 230V, men den skuttar upp till 2,3A!

Jag citerar Agent Smith - " I feel saturated by it" ...

eller vad tror ni övriga?

har du lyckats skada primären kanske? kortslutit några varv:

BAC = Vr.m.s x 10^8/4.44.N.f.A
BAC = flödestätheten, gauss (10000 = 1 tesla)
V rms = spänningen på lindningen
N = varv
f = frekvens
A = area (cm2)

-inget svar utan mer en fråga. Jag har aldrig sett att man svetsat i en trafo.

1: Vad händer med plåten rent magnetiskt, den innehåller oftast nickel eller kisel.
2: Vad händer med magnetfältet i trafon efter svets?

rikkitikkitavi var ju inne på skadade plåtar mm

Rikkitikkitavi:
Jag ska akta mig för Agent Smith

Är frestad att linda av sekundären för att inspektera så att primären inte brunnit.

Har dock inte släppt SeniorLemurens teori om att kontakten mellan E och I minskat en del då vinkelslipen avverkade lite material, och att detta skulle vålla bekymmer...

Men det mest troliga är kanske att primären smält samman lite. Varför den nu skulle gjort det bara sådär...

DW: Intressanta funderingar!

Jag har haft i baktanke att kärnmaterialet eventuellt kommer visa sig vara icke är svetsbart med vanlig migsvets, men jag har ju mitt i all skaparglädje försökt blunda för det

Strömmen vid sänkt spänning är nog ganska OK. Kärnan blir helt klart mättad vid 230V och det är där inte mycket att göra något åt om den är korrekt bladad.

om du har skadat något mha slipningen så att kontakten mellan E och I minskat, dvs du har fått ett luftgap kommer induktansen i primärlindningen att sjunka.
Då ökar tomgångsströmmen och I^2 * R förlusterna i primären. ¨

Men troligen har du gjort något med primären också, eftersom tomgångsströmmen ökar. eller "eliminerat" tvärsnittsyta på järnkärnan mah din vinkelslipning, jag kan inte riktigt se hur det skulle gå till dock.

Ett tips är att mäta resistansen på primären före och efter angrepp på en trafo, så har man lite koll.

Har nu lindat av sekundären för att undersöka primären!
Tycker det ser normalt ut faktiskt, men det kanske är svårt att se bara sådär...

Jag har svårt att se hur du skulle kunnat skada primären nämnvärt så länge du inte kört in en skruvmejsel i den, så det ligger väl närmast till hands att misstänka att det är något knas med kärnan.
Tänk förresten på att den ström du mäter genom primären inte nödvändigtvis ger den effektiva effekten. På en fungerande transformator kan man mäta upp en avsevärd skenbar effekt (V x A) som inte alls motsvara den faktiska effekten (som du handgripligen mätt som värme) eftersom ström och spänning är förskjutna ≈90 grader mot varandra.

Ja, förlusteffekten i trafon kan man ju inte räkna ut som UxI utan den får man väl räkna ut som I^2xR (där R är lindningens resistans).

Sen blir det ju iofs förluster i kärnan också, de lär vara lite svårare att räkna på.

Jag kom på att jag hade ett gäng likadana transformatorer liggande med svetsade E-I kärnor. 230 Volt 1,5 A och beslöt mig för att testa lite vad som händer när man skär isär och svetsar ihop en sådan.

Före isärskärning: 230 V, 0,11 A i tomg.

Skar isär den med en 1mm tjock skärskiva och var noga med att inte skära djupare än själva svetsen.

Isärskuren och ihoptvingad: 234 V, 0,14 A i tomg. Ingen värmeutveckling, inget brum.
250 Volt 0,18 A i tomg. Måttlig värmeutveckling lite hörbart brum.

Svetsade ihop den med TIG och vanlig svetstråd.
Åter ihopsvetsad: 230 V, 0,10 A i tomg. Ingen värmeutveckling, inget brum.

Jag testade även att förskjuta I-delen av kärnan i sidled för att minska kontaktytorna mellan E och I ännu mer, men det gav väldigt marginell ökning av strömmen.

Slutsatsen jag drar av detta är att man kan manipulera en hel del med kärnan utan att sabba den.

Verkar nästan som om det är något med lindningarna. Passa på att testa med bara primärlindningen påspolad för att kolla tomgångsströmmen. Det kan ju varit överslag mellan något enstaka varv i sekundären som ställde till det. Eller så har du lyckats få in järnspån från slipningen i primärlindningen.

Lemuren: Intressanta resultat som motsäger mina (som vanligt grundlösa) spekulationer. För att motsäga mig själv låter det inte alls orimligt att den milda misshandeln av kärnan inte påverkar tomgångsförlusterna mer än dina mätresultat påvisar, men jag antar att xxargs snart kommer att reda ut begreppen för oss igen