Svenska ElektronikForumet

Det ska inte bli en svävmojäng.
Jag kommer berätta vad det ska bli men inte idag(kanske om några dagar), även ett misslyckat projekt kan ju vara intressant för er.

Jag förklarar lite mer utförligt om magnetkraften.

För att 2 magneter ska kunna repellera varandra måste magnetfälten "matcha".

magnetytan måste ha samma form och storlek på båda magneterna.
Tex så kan en liten magnet sitta fast på en stor magnet med samma pol mot varandra (bevis i form av praktiskt experiment).

Om man har en elektromagnet med järnkärna utan spänning så kommer den att attrahera en permanentmagnet.
Matar man den med låg spänning så kommer den fortfarande attrahera men med mindre kraft.
Om man ökar spänningen ytterligare så borde det bli jämnvikt så att dom varken repellerar eller attraherar.
Om spänningen ökas tills elektromagneten är lika stark som permanentmagneten så får man en stark repellerande kraft.

Frågan är vad som händer om elektromagneten är starkare än permanentmagneten?

Utan att tänka på det allt för mycket så känns det som om repellereingen skulle minska vartefter du sedan höjer kraften på elektromagneten. Efter ett tag så passerar den jämnviktsläget och tillslut så går den över i attraktionsläge som blir starkare och starkare. Precis motvänt mot området från ingen ström upp till max repellering alltså.

Hur jag tänkte är som så att det väl inte är nån skillnad mellan en permanentmagnet och en elektromagnet när det gäller magnetkraften så man borde kunna tänka sig att bara använda permanentmagneter i experimentet. Och om magnet A är svagare än magnet B och det blir en attraktion så borde även en svagare magnet B än A ge en attraktion. Vilken magnet man kallar A eller B borde vara ointressant, likaså om det är menlösa svaga magneter eller supraledande ultramagneter det är bara förhållandet mellan magneternas styrka som är av intresse.

Äh och hum... Verkar vissigt förklarat och tänkt av mig. Ska bli spännande och höra resultatet när du är klar.