Svenska ElektronikForumet

Kan någon komma med några konkreta exempel på lämpliga avkopplingskondensatorer? En enkel 4 MHz PIC-krets som blinkar en lysdiod med 10 mA t.ex. Hur avkopplar man den? Och varför väljer man just den kapacitansen?

Finns det några bra källor till konkret information om det här?

Jag lägger en 22nF plastkondensator direkt mellan benen Vcc och Vss, sen kan man lägga en 47uF mellan matningsspänningen och jord också. 22nF:en tar bort både luftburna och ledningsbundna rf-störningar och den större stabiliserar matningsspänningen.

Behöver man så mycket som 47 µF för att kompensera för strömspikarna i en liten PIC?

Nä, det är kanske o ta i... men det råkar vara så att jag har ett gäng såna hemma... o man tager vad man haver. Sen gör det ju inget om den blir onödigt stor bara man har plats för den.

Earendil skrev:Behöver man så mycket som 47 µF för att kompensera för strömspikarna i en liten PIC?

Tänk på att en PIC kan switcha 100-tals mA i Mhz-hastighter.... En lysdiod på varje utpinne och blinka dom i full rulle på en 20 MHz pic. Det blir mycket strömspikar det.

Jo precis! Det är precis sånt jag skulle vilja lära mig att göra överslagsräkningar på. Enligt en PIC-bok jag har hemma så bör man ha 0.1 µF bara för PIC:en med en lysdiod i 4 MHz. Sen behöver man ju teoretiskt mer när frekvensen ökar (fler strömpikar per tidsenhet), men samtidigt måste ju kondensatorn fortfarande vara snabb?

Hur höftar man till beroende på klockfrekvens och på lasten på PIC:en?

När man jobbar med digitala signaler blir det ju en massa övertoner också.

Min fråga ledde visst till en liten diskussion. Bra, för det här med avkopplingskondensatorer känns lite diffust för en nybörjare. Dels finns det teoretiska fysiska resonemang. Dels finns det bruksanvisningar typ "använd 47 nF". Men liksom Earendil här så tycker jag att det vore kul med förståelse på en mellannivå, så att man kan välja lämplig kondensator utifrån den aktuella tillämpningen.

Kondensatorn ska tydligen väljas så att impedensen (motståndet) blir så litet som möjligt vid aktuell frekvens. Det låter ju rimligt.
Enligt en formel under punkt 6 sid 41 här http://www.premiumknives.com/knifefiles ... oldier.jpg
så innebär tydligen det att kapacitansen C ska väljas så att den kapacitiva och den induktiva resistansen (XC och XL) blir lika stora:
1/(2 pi f C) = 2 pi f ESL <==>
C = 1/(4 pi^2 f^2 ESL) där
f = frekvensen och
ESL = Equivalent Series Inductance.

Då undrar man bara vad ESL har för värde för en viss kondensator(typ)...

Är inte ESL=1/(4*pi^2*f^2*C)? Det blir det väl om man bryter ut det från din formel.

Hedis skrev:Avkopplingskondensatorer använda för att leda växelspänning i kretsar där man vill få högre förstärkning på lägre frekvenser (eller vad man nu anpassar kondensatorn till för frekvens) (rätta mig någon om jag har fel här)
Till detta så brukar det vell användas plastfilms kondensatorer.



För att jämna ut växelspänning så använder man glättningskondensatorer.(oftast elektrolyt)

Ursäkta om jag lånar tråden lite, men hur kan man använda elektolyt med växelström, är det inte så att oxidskicktet minskar om man kopplar dem fel och de dår sönder?

Skulle tro att det som menas i citatet ovan är växelspänning efter likriktning som då ska jämnas ut för att bli likspänning. Då ändras inte polariteten och elektrolyten går inte sönder.