Svenska ElektronikForumet

GeekJoan skrev:HIT ME!

Ouch, färdig lösning för en vettig penning. Nu skall du inte komma förstöra det roliga för r0bban!

r0bban, att köpa det GeekJoan rekommenderar kan vara värt det. Mottagaren kan man alltid bygga om och flytta ned på bröstet och sätta en IR-sensor till på ryggen.

Du hinner ivarjefall få det färdigt innan du och polarna tröttnat på att det alldrig blir klart. Det är därför vi andra har så många nedlagda projekt!

Lindqvist:"Det är därför vi andra har så många nedlagda projekt!"

Tala för dig själv, mina ligger bara på is.

Hehe, hur tjock är inte den isen då? Här råder rena atomvintern på vissa!

Är istid här.

desto äldre man blir, desto större blir istiden för man kommer HELA tiden på nya projekt.

Planering är bra, om man bara kunde följa den. Min sprack efter en halv vecka.

Det måste man nästa lära ut till gröningarna. Gör klart projekten på en gång, annars blir det bara ett enda stort kaos

EagleSpirit skrev:tror det är så att man hörde om PIC först, läste om det och lärde sig en del. Så fick man höra om AVR men det var något mer avancerat så man fortsatte med PIC. Så nu känner man att PIC fungerar stabilt och så. Dessutom måste man ju lära sig ett nytt språk om man ska köra AVR :P

Nja inte ett nytt språk, mer som en annan dialekt.
Jag lärde mig först motorola-assembler men gick sedan över till Atmel, kan du assembler till PIC är det inga problem att gå över till AVR.
Varför assembler? Mycket smidigare med högnivåspråk?
Skulle det vara något annat än assembler du använder dig av hoppas jag att du inser att det är ännu mer likt mellan olika märken.

jojo, jag vet att de är ungefär lika. Det går ju snabbt att övergå till ett annat assemblerspråk. Man måste bara lära sig instruktionerna och för mig är det lite av en stoppkloss. Dessutom måste man lära sig lite av programmen. Det är inte mycket jobb men tillräckligt för att stoppa mig. Känns som att man inte har tid att byta (fast man har det)

angående assembler mot högnivåspråk. Jag tycker det är roligare med assembler. Känns som att man har mer kontroll fast man egentligen kanske inte har det. Till mitt kommande projekt måste jag kanske gå över för att hinna med at tskriva programmet

r0bban skrev:Japp precis, men jag hade tänkt mig mottagaren på bröstet.

Bättre om den sitter på huvudet. Annars kan man bara springa med ryggen mot motståndaren och alltså inte bli träffad...

man får ju ha en på bröstet och en på ryggen..

Går ju att gå sidleds då...

okej men axlarna då också

som riktig laserdome...

Där är redan 4st sensorer, är det kanske inte enklare med en som Dinos grej?

Frågan är om Dino-varianten bara tillåter headshots - siktar man lägre (bröstet, magen), registrerar den det som träff?

Flera sensorer på kroppen (bröstet, ryggen, axlarna, benen & huvudet) ger en bättre träffdefiniering, speciellt om man kan få vapnet att ge en hyfsad smal ljusstråle. Det skulle då vara möjligt att skapa skadenivåer om man kan dela in kroppen i träffzoner. Konstruktionen blir förstår mer komplex och dyrare, men vem har sagt att det skall vara enkelt?

Den verstionen som Dino säljer kan man ställa in strålens spridning på så att man träffar bredare om man vill. Men självklart ska man köra headshot. =)