Svenska ElektronikForumet

Jo precis, men det är ju inte pga lönsamhet man bygger grejer själv
I det här fallet var det ett tufft experiment!

De där bitarna laminerad kärna mellan lindningarna som verkar strömbegränsande knackade jag bort direkt.
Därför blir det en liten glipa mellan bobinerna med luft imellan.
Men detta borde väl bara leda till något sämre utnyttjande av kärnan, inte sjutton påverkar det så jättedramtiskt?

Jag tycker ju att min omlinande mikrovågstransformator är väldigt lik en vanlig EI-trafo tänkt för linjärt bruk, om än marginelllt mindre effektiv, men det kanske inte är så??

Kolla, ser ut som en vanlig trafo ju!

Den är mer än marginellt sämre, men duger fint att leka med. Jag föreslår att du tar bort högspänningslindningen det första du gör. 2 kV kkan bete sig lite....elakt.

Testa att köra den i tomgång med spänning ansluten och se hur varm den blir med tiden.

Fördelen med trafos och passiva nätdelar är att de kan överbelasts, det kan inte meanwell mer än marginellt.

Hej Rickard! Jag kör trafon baklänges och lägger nätets 230V på 2kV-sidan istället, det är det som är min kupp!

Dock blev den väldigt mjuk, alltså inte spänningsstyv. Ger ~20VAC i tomgång, men sjunker snabbt under 10VAC lastad med 5,6ohm.
Därför lindade jag av drygt halva 2kV-lindningen, eller rättare sagt halva vikten av lindningen. Det är ju inte riktigt samma sak.
Men säg att det är en 1000V-lindning jag har nu.

Mitt problem är att jag inte får trafon späningsstyv. Normala trafos på mer än 100VA brukar ju kanske sjunka i storleksordningen 10% spänning vid fullast.
Jag är inte ens lära dessa 10%, har kanske 50% sesan jag lindade av lite.

Avlindningen av min "primär" (lindningen på 2kV original) ger ju högre sekundärspänning ut så jag har lindat av en del på den med.

Har letat men inte hittat detta men jag såg för ett antal år sedan på nätet någon som lindade om dessa och precis som du använde sekundären som primär med ett bra mindre antal varv och fick en hyffsat ok trafo om jag inte minns fel men har för mig läckinduktansen skapade problem på ett eller annat sätt.

Har även sett en annan som lindade om kärnan totalt både primär och sekundär och lindade om med rätt trådtjocklek och på rätt sätt med lindningarna ovanpå varandra för så liten läckinduktans som möjligt och med isolering och allt och den blev helt perfekt precis som en riktigt.

Gissar på att man kanske kan få runt en 250-300VA trafo eller så från denna kärnstorlek som fungerar som vilken annan trafo som helst, om det görs rätt vls, och även tex en 250 - 300VA 230-230V isoleringstrafo hade kunnat varit ett alternativ.

Ja, resonemanget känns rimligt! Anledningen att en toroidtransformator är så effektiv är ju att lindningen täcker ytan på hela kärnan. Dessutom täcker sekundären också hela kärnan, de är ju lindade på varandra.

Men många EI-transformatorer jag grejat med är lindade med delade bobiner. En för primär och en för sekundär som på bilden. Magkänslan säger mig att när primärlindningen och sekundärlindningen bara täcker var sin liten bit av kärnan borde resultatet bli dåligt?
Ändå är dessa trafos med delade bobiner riktigt vanliga enligt min uppfattning.

Min trafo är ju som den på bilden, fast med lite extraglipa bara. Funkar alla dessa fabrikstillverkade trafos likt bilden borde ju min funka!!
Men kanske är transformatorns funktion väldigt känslig för sådana lindningsgap och skiten faller på just det.

Kanske skulle jag testa att klippa till en bobin i papp som täcker hela bredden, spola på den tunna tråden över hela bredden, isolera och linda tjock sekundärtråd på det.
Enda problemet jag ser är att lacken på den lite stela och tjocka sekundärtråden kan spricka. Vissa sådana lacker flagnar, vet inte om de blivit sköra av ålder och värme...

När du har sektionerade lindningar, dvs delade får man lite mindre magnetisk koppling vilket yttrar sig som större läckinduktans. Genom att sätta in magnetiska shuntar som du slog bort förstärker man den effekten kraftigt.

Att din trafo inte är så styv har mycket med lindningsresistansen att göra. Nu när det inte finns någon alternativ väg för magnetfältet att gå passerar det genom centrumbenet. Skillnanden är ca 5000 ggr mellan magnetstålet och luft i permeabilitet.

Så normalt är inte sektionerade lindningar så illa.
´
Man sektionerar av isolationsskäl. Det krävs betydligt mera isolationstejp på lindningar som ligger omlott.

Aha, det kanske är spalten som spökar ändå! Ska labba mer snart!

Hur bär du dig åt för att förändra lindningarna? På bilden såg det ut som om kärnan var ihopsvetsad?

Sågade upp svetsen med en kapskiva bara och bröt isär med ett litet knack med en huggmejsel

mm, det är nog inte världens bästa passning mellan kärndelarna, vilket ger läckfält = läckinduktans. Inte så att det spelar roll när man har en shunt insatt, men nu har du tagit bort den.

Nackdelen är att primärinduktansen blir låg, vilket ger hög tomgångsström. Iofs motsäger det att man har hög fältstyrka i kärnan pga för få varv och driver den nära mättnad.

Synd att du inte kan mäta primärlindningens induktans.

Hej på er ungdomar!
För att få bästa nyttjande av kärnan, samt koppling mellan primärlindning och sekundärlindning kommer här transformatorbobin 2.0!
Ändar i papp, kropp av glasfiberväv som hålls på plats med sytråd, och sedan dränska paketet i båtplast med härdare.
Bara inte skiten fastnar nu, då blir jag arg.
För att ha en chans att få loss allt har jag lagt fet glansig tunn papp innerst så att det skall kunna glida av, men det kan bli problem...

E

Gick att få av. Lättad!

Nice!

Tips om man gillar linda själv! http://www.svebry.se/transformatorer/tr ... satser/190