Svenska ElektronikForumet

Pincett fungerar endast för två-beningar men det är lättare än vad vad jag först trodde att använda två lödpennor för avlödning, Hade JBC lödpincett men övergav den.
Ett alternativ till två pennor är denna JBC C245 lödspets: Den är lite drygt större än en 0402 kapsel och det fingerar ofta även på 0201.
Har ingen koll i dag på lödpincetter men den JBC jag hade var dyr i inköp.
Det är förhållandevis billigt att köpa ett par extra vanliga lödstationer.
Har två JBC stationer men en JBC och en Quikko står igång 24/7 på arbetsbänken.
Quikkons stora fördel är att lödspetsar är billigt. Har en hel hög med spetsar special för olika ändamål, inklusive att smälta plast.
JBC är bättre då dess lödpenna har mindre avstånd mellan handtag och spets vilket direkt påverkar graden av darrighet.
Arbetshöjd är viktigt när man handlöder små komponenter, 0201 och mindre. Underarm och hand ska kunna vila på arbetsbänken samtidigt som man håller i lödpennan under mikroskåpet. Bra belysning är halva mikroskåpet. Lysdiodsrring med varbel styrka som kan lysa mer än vad man tror sig behöva samt vid behov en släpbelysning snett ovanifrån då lite skuggor underlättar höjdkänslan.
Byggde egen led-regulator för att få flimmerfri reglering, Modifierade en sådan här så att dess reglerområde blev 25-32 Volt https://www.aliexpress.com/item/1005006133320882.html vilket passade bra til 2x10 st 3W varmvita lysdioder där hälften fick en enklare lins för fokus på rätt ställe. Dioderna monterades på mässingsring för god värmeavledning och 3D-printade en dekor som kunde fästas på mikroskåpet.
Kör inte dioderna på full effekt då det begränsas av nättrafon som ger max kanske 10-15 W.
Lysdioderna ska vara jämna i färgspektrat för att man ska se tydlig skillnad på de färger som förekommer på PCB.
Testade RGB-variant för att styra färg efter vad man ville framhäva men det fungerade inte som tänkt då det inte blev tillräcklig fullfärg. Kanske finns bättre RGB-dioder med jämnare spektra.
Har två USB-kameror fast monterade. En som trinnoskåp och en för sidovy men det är mest för att kunna dokumentera jobb.
Mikroskåpet sitter på en mycket stadig och lång svängbar arm. Vill kunna luta huvudet emot okularen för att utestänga sidoljus utan att fokus ändras av att armen sviktar och den långa armen gör att mikroskåpet kan vridas över hela arbetsytan och sedan kan svängas undan.
Den långa armen gör att hela den biten måste vara riktigt stabil och är i bakre änden av arbetsbänken bultat i dess stålstativ.

Mycket av detta är för att jag ibland sitter länge med mikroskåpet och för att orka det vill jag ha det så vilsamt som möjligt för både kroppen och ögonen. Stol med bra ryggstöd i rätt ställning och utan hjul så att benen inte behöver arbeta för att hålla stolen på plats är ytterligare saker som passar mej bra. Det kan säkert finnas andra prioriteringar och löder man inte så långa stunder så kanske arbetsställning är mindre viktig.
Löder inte hela tiden utan varvar med designjobb och probning på kretskortet under mikroskåp. Somliga komponentplatser byter jag komponentvärde 5-6 ggr bara för att utvärdera. Löder sällan hela kretskort.
Alla verktyg och lödpennor jag behöver har fasta platser på arbetsbänken för att jag kan hitta dessa i blindo utan att ta bort ögonen från okularen.
Somliga jobb kräver hög kvalitet då det kan röra sej om elektronik för t.ex. ICD/pacemaker som inte får fallera pga av dåliga lödningar och för att orka hålla koncentrationen vill jag ha vilsam ergonomi och så ögonvänligt som möjligt. Har därför även ordinarie arbetsbelysning anordnad så att man ska få mjuka skuggor genom det man brukar kalla kirurg-belysning.
Att ha verktygen på fasta platser underlättar så att man inte bygger drivor med verktyg och oavslutade projekt på arbetsbänken men jag har en sådan arbetsbänk också eller två eller tre. Det som skiljer de olika arbetsplatserna är storleken på arbetsobjekten och verktygen.

Vet att många tvekar att syssla med SMT då de inte betror sej att kunna arbeta med småsaker Gör man det bekvämt och ordningsamt är det inga problem. Stabilt stereo-mikroskåp med bra belysning och riktigt trinoskåp är den enskilt dyraste och viktigaste investeringen som jag ser det. Min första JBC-lödpenna var iofs dyrare när den köptes kring år 2000. Köp några uppsättningar olika linser och okular för att få bra arbetsställning och fungerande zoom-område anpassade för egna behoven. Linsvalen styr även hur stort arbetsutrymmet blir under mikroskåpet.

Detta är några av de sakerna jag gjort för att underlätta jobbet. Kan vara tips och utvärdering för egna arbetsbänken men det är som med lödverktygen, det är individuellt vad man jobbar med och är van att använda som styr och som hobbyist väljer man kanske vad man vill investera i, ett nytt mikroskåp eller en 3D-printer.

Var på ögonkliniken i Lund och studerade ett av deras operations-mikroskåp. Dess stativ är en kraftig 200 mm I-balksram runt taket vars ben är nedgjutna under huset. Mikroskåpet hänger sedan i kraftiga kuggstångsskenor ner från taket. Praktiskt att inte ha stativ i arbetsområdet.
Tre personer kan samtidigt optiskt se i stereo samma sak.
Kanske något att ta efter?

Tack. Skall koll om de spetsarna finns till Weller. Skaffade även jag en lysdiodsring och den gör en enorm skillnad, enda nackdelen är att man med den belysningen får någon typ av fenomen som gör att man inte ser texten på IC-kretsar om man inte vinklar den litet. Vete katten varför, men det är inget jätteproblem för mig.

Liksom du så försöker jag sitta så jag kan stöda handen/handleden på bordet så blir det stabilare.

Mitt lödande går annars litet i ryck med långa pauser mellan. Sällan jag sitter timtal. Jag gör dessutom de korten jag säljer till hobbyister "handlödbara" vilket betyder att de inte har något mindre än 0603 och dessutom valt footprints för "handsoldering" i KiCad. Då är paddarna litet större (vilket även är bra om man missat och behöver klämma in en 0805 på en 0603-pats)

Ja jag gör samma sak till mej själv ofta, drar ut lödpaddarna bakom för att få lättare att nå lödytan, Det går dock inte alltid om det är saker som ska jobba på GHz-området där lödpaddsutformning påverkar RF-egenskaper.
Vad gäller lysdioderna och motreflexer så hänger det ofta på vinkel avståndet på lysdioderna. Är diodringen för rakt ovanifrån syns inte nedfräst text lika bra och ska man försöka se text mot ljusreflekterande komponentytor har jag två lösa polaridfilter och inte sällan sedan tar in bilden via webkameran till photoshop för kontasthöjning
Skule kunna ha polaridfilterna fasta men de tar lite av ljuset.
Alternativet är att ha som jagh gjort, en fokuserad lampa ute på en arm ut från diodringen vid sidan om så att reflexer från ytor inte studsar rätt in i mikroskåpet. Vridert jag ringen följer lampan med så att jag kan välja vinklar som fungerar bäst.
Har justerbart så att man kan välja hur mycket lyse det ska vara från lysdiods-ring eller sidolampa.
Man får sedan passa på att dumpa bild från webkamera precis när det sista av isopropanolen dunstar för att kunna se textrester från okända IC.

Om det är ok med en sidofråga så undrar jag om man borde investera i en riktig IR kamera som går att montera på mikroskop?
(Har ett urgammalt ombyggt stereomikroskop just nu, ok men inte optimalt för detta, men jag har länge funderat på bomarmsmikroskopen från Kina alla pratar om, vet inte om de är bra dock eller om man skall fortsätta att leta begagnat av bättre fabrikat?)

Felsöker man moderkort med många olika aktiva kretsar eller typ en rad med 10 effektmosfet så kan en IR-kamera vara till
hjälp.
Har du en liggandes, använd den.

Mikroskåp och stativ köps lika gärna separat. Den bom jag har finns inte längre att köpa och de bättre armarna som finns är proffsarmar som kostar 10kkr++. Det är egentligen inget speciellt med min mikroskåparm men tack vare att jag har kraftigt stålstativ i arbetsbänken blir infästningen direkt i stativet stabilt. Kan hänga en kilovikt i mikroskåpet och behålla fokus. Enklare bordsmonterade armar skruvas i bordskivan vilket har svårt att bli stabilt. Har rätt djup arbetsbänk och armen är fäst i ett bortre hörn. Armlängd 140 cm och bommen består av två rör som glider i varandra för smidigare längdjustering än den att lossa bommen och justera vid stående stativet.
Vill ha bommen högt vilket i sej frestar infästningen men för att fritt kunna svänga över lödstationer och lampstaiv behövs höjden.
Armen är variabelt låsbar i svängningen och glider på tunn teflonbricka. Höjd och längd är justerbar med låsring i bordsänden.
Inget som justeras under pågående jobb men däremot om man byter linser.
Mikroskåpet kan justeras i höjd höjd genom fokuseringsratt.
Vill för allt i världen inte ha arm som i sej är fjädrande justerbar i höjd halvvägs.

Detta är ungefär principen för min arm men den har något grövre rör och fösts inte i bordskanten utan det lodräta röret fortsätter ner till golvet. Mikroskåphuvudet sitter i en vagga där man kan finjustera höjd för fokusering. Denna vagga har jag ändrat lite så att den vänds upponer.
Det gör att mikroskopet hänger lägre så att vaggan ges mer fri höjd när man svänger undan bommen.
Bilden på ovan arm: https://gtvision.co.uk/products/a30-40- ... cope-stand
Kostar tydligen 5000kr+frakt. Skulle jag behöva en ny arm idag skulle det vara lätt för mej att bygga den helt själv för några hundralappar och då med bättre infästning än klämanordning för bordskanten. Dubbelled är svår att få till bra. Två rör i varandra med teflonlagrin och styrspår fungerar bra för mina behov. Dock är faktiska justerbara länden bara 40 cm. Det är antagligen av stabilitetsskäl men duger för mej.
Att bommen kan svänga även utanför bänken gör att stora apparater kan ställas jämte arbetsbänken för undersökning.

Fundera du på nytt steromikroskåp och är händig så så fixar du stativet själv och kan köpa så pass mycket bättre mikroskåphuvud.
Ljusstark och med äkta uppdelning på tre ljusgångar så att kameran kan vara ständigt inkopplad.
Lämpliga rör finns gratis vid vägkanten.Plocka bort plåten som det står 70 på.
Samma med mikroskåpbelysningen. Spara inte på den. Köp något bra och ljusstarkt eller bygg själv.
Håller man på med lite udda saker utom elektronik kan det vara värt att även investera i en bra underbelysning.
Jag använder en temporär underbelysning med polarisationsfilter för speciella ändamål. Underbelysningen är en led på 30-40 Watt som lyser genom ett polarisations-filter. Det är fortfarande starkt ljus trots filtret och måste ha fläkt för att filtret inte ska smälta.
I mikroskåpet har jag också filter som vrids 90 grader.
Det blir då svart

Allt halvgenomskinligt som man lägger emellan dessa bägge filter kommer också vrida polarisationen och ljus sipprar igenom trots att det är svart runt om objektet. Gillar man att titta på dikesvatten på objektglas får det en ny dimension och kör man upp det via webkamera på stor bildskärm får man en helkvälls film.

Stort tack! Ja, jag använder väldigt ofta mikroskopen till annat också, såsom biologistudier. (Det mes Hg flouresens jag tjatat om i andra trådar tänkte jag ha att föra statistik över järn och svavelbakterier, en del typer av animaliska celler och annat, en del saker är svåra att artbestämma om man inte kan se dem relativt tydligt (det med natriumlampan är för ett instrument som visar brytningsindex för vätskor)).

Därför är det smidigt att också ha tillgång till högre förstoring.
(Vid rena elektronikarbeten vill man ju ofta i stället ha ett bredare visningsfält, då räcker 45x mer än väl tror jag, smidigt också med en barlow lins så att man inte behöver palla upp det man vill titta på)

Just nu använder jag en fiberoptisk enhet med två ljuskällor på sidorna.
För underljus en fiberoptisk enkelledare. (som jag dock behöver bygga filter och spegel till).

Håller på att testa med en ombyggt projektorlins för underljus, inte optimalt då det ger för bred spridning och saknar riktig kollimator som fiberoptiken har, men det var vad jag hade.

AndersG skrev: ↑6 februari 2026, 07:43:42 Har funderat litet på en sådan där "lödpincett" för avlödning av motstånd och kondensatorer. Någon som kan rekommendera en bra?

Lödpincett är en jättebra ide i teorin, men det är (iaf enligt mej) svårt att använda i verkligheten.

Jag äger två, och har använt ytterligare en, den första är en billig velleman, den är totalt värdelös skulle jag säga. Sen har jag en från metcal, den är användbar men oftast så slutar det med att jag inte använder den ändå.
Jag har även använt en från pace, men den är väl typ samma som metcal, jag vill minnas den som lite stabilare dock.

Ska man bara "skrota loss" så är det oftast bättre att skydda övrigt med kaptontejp och sen blåsa på med varmluften och plocka komponenterna med vanlig pincett.



..Påminner mej om att jag borde sälja min velleman-pincett.. jag var dessutom dum nog och köpte till en massa spetsar till den som jag aldrig använt..

Tänkte inte skriva mer om detta ämne, men när jag läste Messerschmitts påstående :

Att agitera för att en viss spetstyp är bäst är rent tokigt hål i huvet.

Så vill jag bara förklara att naturligtvis tycker jag inte att den lödspetsen passar för all typ av lödning. Jag förutsatte tyvärr felaktigt att de flesta skulle förstå vilket användningsområde jag menade att den är bra till. När jag till exempel löder mina modeller av hembränningsapparater så använder jag naturligtvis en betydligt större lödkolv.

Sedan ställde jag för skoj skull följande fråga till En AI-tjänst :

Jag har sett att reparatörer av kretskort till datorer ofta använder en run, konisk lite böjd ca 60 grader) lödspets som är nästan spetsig i toppen och ca.3-4 mm i den tjocka änden närmast kolven. De använder nästan aldrig någon annan typ av lödspets till lödning/avlödning. Vilka fördelar nackdelar har en sådan utformning av spetsen?

Och fick följande svar.

Den spetstyp du beskriver kallas ofta för en J-spets (eller "bent conical tip") och är en av de mest mångsidiga spetsarna för precisionsarbete. Reparatörer föredrar den ofta eftersom den kombinerar precisionen hos en nålspets med värmekapaciteten hos en tjockare spets.
Här är de främsta fördelarna och nackdelarna med denna utformning:
Fördelar
Ergonomi och sikt: Den 60-gradiga böjen gör att du kan hålla lödpennan i en mer naturlig vinkel (likt en vanlig penna) samtidigt som spetsen når lodstället vertikalt. Det gör det också lättare att se vad du gör under ett mikroskop.
Två funktioner i en: Du kan använda den yttersta spetsen för extremt små komponenter (SMD) eller lägga den böjda "magen" platt mot kretskortet för att få en större kontaktyta och därmed bättre värmeöverföring till större lödpunkter.
"Drag-lödning": Tack vare böjen är den idealisk för att löda många ben på en IC-krets samtidigt genom att dra spetsen längs benen (drag soldering), då den kan hålla en liten reserv av tenn i böjen.
Åtkomlighet: Den böjda formen gör det möjligt att nå in bakom eller mellan höga komponenter på ett tättpackat kretskort där en rak spets skulle ha tagit emot.

Nackdelar
Begränsad värmemassa: Trots att den är tjockare vid basen är den yttersta spetsen fortfarande tunn. Vid lödning på stora jordplan eller mycket grova kablar räcker inte värmeöverföringen till, då värmen har en lång väg att vandra genom den smala spetsen.
Känslighet: Den fina spetsen är mer sårbar för mekanisk skada om man trycker för hårt, och den oxiderar snabbare än en kraftigare mejselspets om den inte sköts om noga.
Inlärningskurva: För en nybörjare kan det vara svårare att kontrollera exakt var värmen hamnar jämfört med en traditionell mejselspets som har en tydligare kontaktyta

Frågar man Messerschmitt så har jag säkert (eftersom jag enligt honom har ett tokigt hål i huvudet) frågat fel AI-tjänst som även den har hål i huvudet.

Samtliga egenskaper som AI klassar som fördelar beskriver Messerschmitt i sitt inlägg som nackdelar. Vete sjutton vilken AI han frågar om allt babbel han skriver.

Slutligen, ditt påstående: Du har ingen grundutbildning som givit dej löd-certifiering för ytmonterade kretsar. Det är garanterat uppenbart.

Det har jag heller aldrig påstått. Det var 50 år sedan jag var involverad i tillverkningen av elektronik till fartyg och jag kan garantera dig att ytmontering inte fanns på kartan på den tiden när det gällde Kamewas elektronik. Kamewa hade sin egen yrkesskola och skötte själva nödvändig certifieringen för de aktuella arbeten som förekom.

Sedan kan man ju få intrycket av Messerschmitt att löd-certifiering i dag är en utbildning i klass med läkarutbildning. I själva verket så är det en utbildning på 2 dagar, om man inte som jag då, har hål i huvudet och tummen mitt i näven, då kan det ta upptill 4 dagar.

PS. Det där med "tokigt hål i huvudet" är inte anmält som personligt påhopp eftersom jag vet att det är en vanlig företeelse av Messerschmitt att grovt förolämpa andra medlemmar i forumet, så det får väl passera som normal samtalston när det gäller nämnda medlem.

Av samma orsak tycker inte jag att jag sitter i glashus och kastar sten, har man en vokabulär liknande Messerschmitts så uppfattar man säkert det som fullständigt normalt att få negativa mothugg tillbaks och tar det med en klackspark.

Näg jag gjorde lumpen (på 80-talet) var lödkursen en vecka. Vi fick klara oss på 4 dagar då det var långhelg, och det gjorde att den enda som klarade certet var en kille som redan hade cert från jobb på Ericsson.

Nu är jag långt ifrån expert och min erfarenhet begränsar sig till fordon och gamla DX apparater samt hushålls elektronik, mm men vad jag delvis tror att Kafeman åsyftade i delen med släplödning är att om man på yrkesnivå ofta löder stora ytmonterade kretsar som har benen utåtriktade så använder man normalt en bred mejselformad spets som gör det enklare att reglera mängden tenn samt temperatur på den smälta metallen om man är duktig på att löda. En metod som ofta användes av proffs (i allafall tidigare) är att ställa kretskortet på högkant om man behöver fixa någonting. Som glad amatör använder man kanske mer ofta lödfläta och flussmedel i stället och arbetar med kretskortet liggande horisontellt.

SeniorLemuren skrev: ↑8 februari 2026, 13:47:40 Av samma orsak tycker inte jag att jag sitter i glashus och kastar sten, har man en vokabulär liknande Messerschmitts så uppfattar man säkert det som fullständigt normalt att få negativa mothugg tillbaks och tar det med en klackspark.

Mothugg = sanning som svar på felaktiga okunniga påståenden uttryckta som om det vore belagd sanning. Det förtjänar alltid mothugg när någon påstår galenskaper som tveklösa sanningar, Du tyckte förstås att din fantasi skulle fått stå oemotsagd och att det är otrevligt att få "mothugg".

SeniorLemuren skrev: ↑8 februari 2026, 13:47:40 Sedan ställde jag för skoj skull följande fråga till En AI-tjänst :

Är man så osäker på sin lödkunskap att man måste titta på videos från kladdnissar och ovanpå det fråga en AI-tjänst ska man kanske hellre tänka efter, vara lite ödmjuk för konkret fakta och god information.
Jag ljuger inte, jag fantiserar inte. Jag belägger fakta med länkar till adekvata referenser. Du gör inget av detta.

Fråga AI och man får svar efter hur man ställer frågan måste väl även du förstå.

För att belysa hur skevt det kan bli beroende på hur man ställer frågan , frågade jag Google utan att först uttrycka vilken spets som var bäst:
Vad är bästa lödspetsen för lödning av SMD IC?

Svaret:

Den bästa lödspetsen för SMD IC-lödning är generellt sett en
liten mejselspets (chisel) eller en avfasad spets (bevel/hoof) med en bredd på ca 1–2 mm. Även om nålspetsar (koniska) ser lämpliga ut, är mejselspetsar ofta bättre då de överför värme effektivare och underlättar så kallad "draglödning" (drag soldering) av IC-kretsar med tätt sittande ben (QFP, SOIC, TSSOP).

Messermsittaren har en bättre förmåga att ställa relevant fråga till skillnad från den som yrar och tro sig veta något om SMD lödning,
Jag frågade inte med ett inbyggt påstående att en viss lödspets var bättre, då får man det svar man förtjänar.

I avsaknad av kunnande. skaffa dej lite praktisk erfarenhet och prova som jag föreslagit att löda IC eller lysdioder i en glödlampa. Det är inga konstigheter att testa och tar inte många minuter att utvärdera lite olika lödspetsar.
Det är bara dumt att påstår saker utan att testa själv när det är så enkelt.
Detta är lekskole-nivå av lödkunnande som jag passerade för 30 år sedan då jag började med 0402 som då var smått och krävde bättre lödpenna en den tidens passiva lödspetsar. Numera är det sällan jag jobbar med så stora passiva komponenter. Det är 0201 och mindre som gäller.


Den praktiska aspekten. Om du vet något om SMD-lödning förstår du de enkla exempel jag gav.
Varför blunda totalt för de som visar vad som de facto fungerar och inte fungerar.
Du har får åtskilliga enkla exempel på vanliga SMD jobb där en rund spets är direkt olämplig eller helt enkelt omöjlig, det går inte utföra jobbet.
Du väljer att blunda och ändå framhärda motsatsen trots det är visat att det är "hål i huvdet" om man inte förstår varför rund spets är direkt olämplig vid många jobb och ändå påstår sej ha kunskap. Det går inte ihop, men du vägrar inse det. Har man inte påstått sej veta så är det en sak, men när man framhärdar dumheter som inte har förutsättning att ens fungera så är det något som fattas.

1. Rund lödspets är den spetstyp som kan hålla minst med lödtenn av alal spetstyper.
2. Vid SMD lödning vill man ha spets som håller mycket tenn på en termisk yta som passar lödobjetets utformning.

Inga påståenden utan självklarheter för de som gör denna typ av arbeten och eftersom Google AI håller med måste det vara sant..
Men du har motsatt åsikt.

Vid enklare SMD lödning monteringsjobb håller man typ 0201-komponet med pincett och lödpenna i den andra handen. Typiskt är lödpadden nästan täckt av komponenten så en ytterst liten yta är åtkomlig. Den ytan når man inte med rund spets och runda spetsen håller för lite tenn för att kunna löda effektivt. Man löder inte genom att värma mot komponentens ytor då det inte ger bra lödning, fel värmefördelning. Många enkla och vanliga komponenter finns inte heller några ytor att komma åt. Bland lite större komponenter såsom 0402 är många induktanser inte möjliga att löda mot komponenten, såsom Murata LQW15-serien.
Åtkomliga delen av padden är normalt 0.05x0.5 mm stor för 0402-komponent. Det är rena skämtet att försöka komma åt med en rund spets.
Detta kräver iofs att man alls har gjort några sådana jobb. Har man inte erfarenhet, är tom i huvet och inget fattar, kan man gaffla vidare om den otäcka Messersmithen som sakargument.

SeniorLemuren skrev: ↑8 februari 2026, 13:47:40 Sedan kan man ju få intrycket av Messerschmitt att löd-certifiering i dag är en utbildning i klass med läkarutbildning. I själva verket så är det en utbildning på 2 dagar, om man inte som jag då, har hål i huvudet och tummen mitt i näven, då kan det ta upptill 4 dagar.

Nu gör du dej nog mer dum än nödvändigt. Något måste du väll förstå om SMD lödning? Man lär inte klara att läsa in teorin en för en nichad del på en vecka, än mindre lära sej löda mer än ytligt.
En första IPC-kurrs är typiskt en vecka. Enklare teori och lite praktiska övningar.
Man får då certifikat att man genomgått kursen, inte att man fått t.ex. MIT certifiering att man har en faktisk kunnighet.
Kursen ger dej kunskap att träna för olika nivåer av certifiering då du kommer avkrävas praktisk och teoretiskt prov där man kan t.ex. tilldelas poäng efter resultat. De flesta lödcertifieringarna är tidsbegränsade 1 eller två år.
Olika industrier har sedan egna krav. Militära krav, bilindustrin, medicin och rymdfart har alla speciella krav.

NASA har helt egna kurser och egna praktiska och teoretiska prov som måste godkännas förutom att man även kräver friskintyg och godkänd närsynthet. Inte alla som tänker på det men bara för att man har bra syn på avstånd ser man inte alltid så bra på nära håll. Närsynta har en fördel vid SMD handlödning då de lättare kan fokusera långvarigt och detaljerat på nära håll utan synhjälpmedel.
NASA's resp ESA's närsynthetskrav är att man ska kunna läsa 0.35 mm stora bokstäver på 355 mm avstånd.
Synkravet som NASA använder sej av kallas Jaeger 1.
Liknande krav vet jag finns hos Rockwell, BAE, Harris, Boing och TI.
På medicinsidan finns helt andra typer av krav hos företag såsom J&J, Boston Scientific vars krav jag känner till väl.

Det är som att ta körkort för bil. Att man tar körkort innebär att man får tillstånd att öva på egen hand att bli skickligare och säkrare förare. Det brukar stå bokstavligen i körkortsboken.
Det är samma som när man går en veckokurs eller som somliga fixar det på 2 dagar men det är ju ingen som tror att man blir fullfjädrad att hantera annat än mycket ytligt om SMD på den tiden. Man lär inte ens hinna lära sej vad de olika kapslingarna heter. Det handlar även om handlag. Somliga har svårt med tålamodskrävande pilligheter, Teorin är i sej inte kanske så konstig men man måste kunna förstå olika krav på ESD, ESd-hantering, fukt, termisk stress, olika typer av korrosion som uppstår vid felaktig lödning osv. I somliga fall tillkommer även renrumsaspekter t.ex. En laserdiod annan löd och hantering-procedur än ett motstånd.
Sådan ingår i det teoretiska provet men på en veckokurs blir det mest att det i bästa fall nämns i förbifarten något om ESD.
Jo jag gick lödkurs på en vecka på S1 i Uppsala som signmek där vi fick göra enklare lödarbeten som skulle godkännas men det var i sammanhanget inte så stora krav mer än att det skulle se snyggt ut Kommer ihåg att det knepigaste var att löda D-SUB utan att kabelns plastisoleringen skulle börja smälta trots minimal avskalning och passiva lödpennor.
Kraven är hårdare nu, då mina kunder är kvalificerade avsynare.

Ingen skaffar sej certifierat godkänd lödutbildning på en vecka utan vanligen tränar man i jobbet för att sedan certifieras genom praktiska och teoretiska prov.

Numera är iofs fokus mycket flyttat från handlödning inom industrin. Den mesta kvalificerade lödningen sker med maskiner och IPC-kurser fokuserar mer på de som ska veta hur man maskinerna ska fungerar och hur man t.ex. avsynar och testar lödningskvalitet.
Stora antalet handlödare finns nog på annat håll.
Ett sådan område är de som börjar laga hemelektronik och hemdatorer, Det kan vem som helst göra utan någon certifierad kunskap om något alls men man har begränsad möjlighet att utföra kvalificerade arbeten och här finns många glada amatörer.
Är man okunnig och med små resurser så tar man enda lödstationen med enda lödspetsen och gör så gott man kan. Somliga gör underverk med små resurser och har närmast intuitiv känsla för felsökning och vad som är god reparation men de lär sej också ofta snabbt vad som är bra verktyg.

Man kan komma långt med rund spets så länge man förstår vilka jobb som inte är möjliga med den spetsen.
Sedan kan man göra som kladdnissen, löda direkt på en kondensator med lödspetsen, Med tillräcklig värme tillräckligt länge så lossnar kondensatorn även på andra sidan, tyckte han. Inte konstigt att hans reparationer blev som de blev. med följd att de flesta jobben kom tillbaka.

Just vad gäller moderkort så sker nog de flesta löd-reparationerna utan lödpenna. Om det är möjligt ger varmluft bättre och enklare lödningar på både små och stora kretsar och IC på moderkort, där är varken paddarna eller benen alltid åtkomliga med lödpenna, oavsett lödspets-val.

SMD är nog inte alltid så uppenbart vilka storlekar man rör sej med då det är stora skillnander och därmed också skillnader på krav på lödverktyg.

För att hålla oss till en simpel komponent, ett ytmonterat motstånd, finns de i centimeterlånga storlekar och de riktigt korta som jag använder är 0.25 mm långa 008004. Lödpadden i varje ände är lika tunnare än ett hårstrå, 0.05 mm. Har inte mindre komponenter men har mems-kondensator som har denna storlek med en tredje lödpadd mitten. Dessa löder jag med hemgjord mejselspets.
Exempel på stor kondensator i detta format: https://www.mouser.se/datasheet/3/76/1/ ... 01_01A.pdf
I konsumentelektronik är det främst mobiltelefoner/headset och liknande som använder tvåbeningar som är mindre än 0402.

Yterligare en video som visar vanliga lödjobb som inte är möjliga med rund lödspets då man inte får med sej tillräckligt lödtenn och inte överföra värme på effektivt sätt.
Det videon visar har inget med Messesmith att göra, det SeniorLemuren är med sina felaktiga och oblyga påståenden.



Här en video där komponenter går löda med rund spets tack vare att lödpaddarna är större än vad som normalt används.
Bild ut videon som ger jämförelser med olika komponentstorlekar:

Man kan nog anse att detta är vägs ände när det gäller lödningsmetodik och förståelse om vad man vill åstadkomma med sin lödutrustning och kunskaper utan att bryta benen. Jag avslutar mitt deltagande i denna diskussion med att visa en pytteliten video där kladdnisse lödder in en begagnad men felfri USB-c kontakt på ett moderkort med en böjd spets.

Notera att Messermsitt helt har skitit i det blå skåpet när han påstår att en krokig lödspets inte kan bära tillräckligt med tenn. Det får plats betydligt mer lödtenn på översidan i kröken än vad en rak spets kan ta. Detta är bara en av alla stolliga påståendena. Ett annat är ju att det är svårare att se lödstället med en krokig lödspets och att det är svårt att vrida lödspetsen rätt under mikroskopet. Ja ni hör ju själva vilket pladder, det kan ju knappast komma ifrån en normalt funtad människa utan får väl tillskrivas den AI-agent han använder.

Jag kan ju också konstateras att det är lite av ett världsrekord att ha så otroligt svårt att föra fram sina egna övertygelser om att ha rätt, så att det behövs otroliga 28 tusen bokstäver eller närmare 8 tusen ord för att beskriva något så enkelt som Messermsitt anser är en kladdnisse, som inte kan löda korrekt med en krokig lödspets.

En rund yta bär mindre flytande tenn. Fysikalisk begränsning.
Der är MYCKET välkänt bland oss som vet vad vi pratar om att skålade sneda spetsen är förstahandsvalet när man vill ha mycket tenn med sej till lödpadden.
De som inte begriper det är bara att beklaga att de fortsätter tala i nattmössan och sprider falska påståenden.
Varför kan man undra? Vad är målet med dessa påhittade saker som inte har bäring i verkligheten och som de flesta av oss som kan löda vet hur det ligger till?
Gång på gång på gång är det enkelt att visa hur tokiga dina påståenden är,

>Ett annat är ju att det är svårare att se lödstället med en krokig lödspets
Det är åter ett uttalande av den som inget vet om lödning under mikroskop. Du bevisar åter att du inte har en minsta aning.

Det är däremot en självklarhet om som även du skulle begripa om du försökte löda själv under mikroskop.
Efter som du verkar sakna all erfarenhet är det väl därför du påstår på detta viset.

Vid längre lödpass av små ytmonterade komponenter vill man kunna hitta samtliga verktyg utan att ta ögonen från okularet.
Arbetsområdet man ser är typ 15x15 mm med måttligt fokusdjup på typ 2-3 mm.
Det är inom den sfären man kan se sina verktyg att de är rätt positionerade och orienterade och ghandminnet för verktygen till detta området. Kan vara pincett eller lödpenna, ofta bägge delar samtidigt.
Pincett känner man i handtaget att den är rätt orienterad när man ska föra fram en komponent för montering relativt paddens orientering. Lödpennan behöver jag inte känna orientering på då den är rak. Nu hänger det på muskelminnet när man i blindo greppar lödpennan medans man håller ögon på att pincett och komponent är på rätt plats. Missar man att föra fram lödpennan i rätt position mha muskelminnet får man ta om och det sista man vill är att bli fördröjd av att behöva börja rotera på lödpennan för att man har en krokig spets som är ur fokus som pekar åt fel håll och riskera bränna fingertopparna på vänsterhanden eller att man råka sätta spetsen på dyrt ställe utanför fokus.

Det är ofta en synkroniserade händelse att man precis när lödspetsen förväntas komma i sikte gör man sista justering med pincett så att man håller ned komponenten mot kretskortet. Gör man inte det får man ingen värme på komponenten och tvingas mura medan komponenten är en tiondels mm ovan PCB. Det är iofs rätt vanligt och man får ta nnytt tag med pincetten och värma igen, men med ökad risk att man inte får önskad värmefördelning eller utflytning.

Detta känner inte SeniorLemuren till efter som han inget vet om sådant och som nu viftar bort det med "Ja ni hör ju själva vilket pladder,"
Det är nollställt med egen erfarenheten hur man jobbar med ytmontering under mikroskåp för SeniorLemurens del.

> pytteliten video

Kom igen med något vettigt. Kladdnissen använde krokig spets för att smälta lödtenn och det var verkligen ett kladdjobb dör det bokstavligen blev kladdigt på stor del av kretskortet. Det är iofsa ok men man måste göra rent efter sej.
Tyvärr vet nissen inte hur man gör ett bra lödjobb.
Flussmedlet må vara ej korrosivt men man lämnar inte massor av fluss under en kontakt och där det kommer bli svårt att rengöra mellan kontaktpaddarna efter lödningen med varmluft. Man rengör sådant först och sedan placera minimalt med fluss på paddar innan kontakten placeras och värms med hetluften. Då detta är präktig kladdnisse så försökte han nog inte ens att rengöra det synliga flusset.
Det ser i bästa fall bara illa ut, i sämsta fall har han påbörjat en korrosion med krypströmmar mellan paddarna.
Ett enkelt jobb men illa utfört.

> får väl tillskrivas den AI-agent han använder.
Snälla dumskalle. jag har detta som mitt jobb sedan många år. Jag kan jobbet. Du är på sämre än leksolenivå då du vägrar ta till dej saklig information ens från de länkar jag lämnar.
Jag är inte heller så lömsk som du så att jag styr vad en AI-agent ska svara.
Däremot var min AI-agents svar i överenstämmelse med etablerad kunskap i de länkar du fått av mej.
Du har genomgående i denna tråden varit som en struts med huvudet i sanden.
Du för fram nissar som inte förstår att man inte lämnar sådant kladd efter sej.
Förmodar att du ämnar hålla samma nivå.

Majoriteten av de som visar lödning på Youtube är inte några håller på med kvalificerad lödarbete inom industrin.
Det ofta inte görbart då sådan jobb ofta omfattas av NDA i en eller annan form.
De som vanligen visar lödning är sådan som visar egna byggen eller de som reparerar år privata kunder och de är oftast hobbyister som aldrig gått någon utbildning.
Lödning ägnar man ingen tanke hur och varför. Bara tennet smälter verka det ju fungera.
Det är dom är dina föredömen.

Ett fåtal som bl.a. själva är lärare för de som vill lära sej löda har gjort demo-lödningar som jag länkat till.
Tyvärr så gick deras grundliga kunskap dej helt förbi när du fortsatt kommer dragandes med det ena kladdet värre än det andra utan att du ens begriper det.

Du får av mej saklig fakta, jag beskriver väl hur min arbetsgång är när jag löder SMD och du får åtskilliga länkar till de som dokumenterat kan och vet vad de håller på med och utförlig förklaringar av mej om du inte förstår vad som skriv på dessa länkar eller visas och du förnekar helt obekymrat enkel fysik som om den inte gällde dej. Alla med lite fysiskt kunnande kan räkna ut vilken spets-yta som ger störst kontakt med en lödpadd för termisk överföring och kan hålla mest tenn. Det är inte den runda ytan.
Du förnekar det.
Det är det du kallar Messersmith när det inte passar dina villoläror.
Kom med något sakligt som visar att du har aldrig så lite kunskap.
Har du något lödarbete att visa upp som visar att du klarar att löda under mikroskåp?
Du har redan givit svaret genom att vara så baklänges okunnig. Du har ingen som helst erfarenhet. Inte en minut. Det är relativt riskfritt att påstå. Det som är kunskap och fakta och enkla förklaringar betraktar du som Messerssmith.

Som alla som kan sina verktyg oavsett om det är skiftnyckel eller lödpenna vet vi att det finns inte ett utförande som är allenarådande eller att anse som generellt bäst. Vad gäller generella SMD tvåbeningar är den tillgängliga lödbara ytan svår att nå då lödpadden till större delen täcks av komponenten på välpackade PCB.
Mejselspetsen är i sej en spets där man kommer åt på dessa små ytor. En rund spets gör det inte.
Att blaska på med lödtenn på tomma lödpaddar, ja det går med en rund spets men fortfarande inte ett bra val och att blaska på är knappast vad SMD-lödning handlar om.

Nu gäller detta med effektiv värmeöverföring även i andra sammanhang såsom trådade komponenter.
Visas här med bil från lödpennetillverkaren Metcal Mejselspetsen är ofta ett bra verktyg på packade kretskort där snedskurna spetsen tar för stor plats.
Det gäller ju att få en stor kontakyta mot lödpadden, och inte mot komponenten. Det är annars ett inte helt ovanligt vanligt problem med termisk stress som ofta knäcker keramiska kondensatorer.
Lödpennetillverkaren JBC åskådligör det så här: Själv använder jag snedskurna knivspetsar i den situationen då man inte kan hålla lödpenna rakt upp under ett mikroskåp.
Bilden visar det hela väl mycket packat men även när det är glesare med en millimeter eller två mellan komponenterna och med lutad lödpenna så är snedskurna kniven att föredra. Kniven ska givetvis helst ha samma bredd som padden vilket oftast är mindre än 1 mm.

PCB-tillverkaren JLCPCB påpekar samma saker som andra om runda spetsen att dess värmeöverföring ofta inte passar för jobbet. https://jlcpcb.com/blog/soldering-tips- ... ble-joints

Badraelectronics.com håller kurser i avancerad SMD lödning för fordonsindustrin.
Denna bilden från deras hemsida är nog mer riktad till de riktiga nybörjarna: Så kan jag hålla på att ge dej fakta och länka med information från de som inte är amatörer och kladdnissar.
Vet att du anser konkret kunskap och kunniga råd som Messersmith, att du hellre förlitar dej på kladdnissarnas okunnighet.

Du får inte ett enda rätt i denna tråden. Alla dina tokiga påståenden är lätta att ge hitta gedigen kunskap som påstår annat.
Jag som har lång erfarenhet genomskådar dej direkt, att du inget kan om lödning av SMD och har ingen aning om varför krokiga verltyg är kass när man jobbar under mikroskåp, då du antagligen aldrig någonsin provat. Dina förkastanden är på den nivån. Det är rätt illa när man är så bångsäker utan att ha provat.
Däremot finns det andra som är mer intresserade av hur saker fungerar när man löder lite mer avancerat och som har lättare att ta till sej saklig information.
De flesta här är nog hobbylödare. Man löder "tillräckligt bra" och kanske inte ens alltid tänker tanken vad som skulle hända om man använder annan lödspets, annan temperatur, eller om man alls ska våga sej på att löda komponenter som är kortare än 1 mm.
Det hänger lit ihop. Att ha god lödteknik med rena vätande lödspetsar anpassade i storlek och utformning efter storleken på komponenterna. Att ha stereo-mikroskåp underlättar ,men kostar merarbete. Plötsligt när man ser bättre inser man att lödningarna som utan mikroskåp ser dugliga ut ser skit ut under mikroskåp. Man blir mer självkritisk och funderar över vad man gjorde fel.
Även om man handlöder en IC vill man ju att det ska se ut som när den var fabrikslödd om man vill göra bra lödjobb.

Kladdnissen lever på sina reparationer kan man tro och ska hinna med många reparationer. Då hinner man inte byta lödverktyg eller snygga upp efter sej.
Han verkar ha en del kunder men med tanke på hans store antal misslyckade reparationer så skulle jag nog välja någon som gör något mer prydliga jobb. Även om mängden kvarvarande flussmedlet inte påverkar produktens livslängd så skulle jag nog inte vilja ha en USB-kontakt full med kladd mellan benen med risk för få svårfunna tillfälliga krypströmmar att åtgärda det senare. >De använder i princip bara en typ av lödspets och den är genialisk


Vill du använda lödverktyg som är dubbelkrökta med lödytor som är aldrig så missanpassade så är det ok för min del. Du får göra hur dåliga lödningar som helst för min del. Däremot när du bestämt påstår att det är genialiskt verktyg som skulle vara bättre än andra lödspetsar är "hål i huvet". Det finns tillfällen när en viss utformning har fördelar men det finns ingen bästa spets.
Just runda spetsar använder jag sällan och krökta använder jag aldrig då jag använder stereo-mikroskåp. Att använda mikroskåp för enkelöga eller nånting USB-skärm fungerar inte bra då man inte får djupet men då blir det lättare att kasta ett öga på vilken ände man greppar efter och hur man orienterar lödpennan innan man försöker löda. Att få se att det är felvinklat precis i ögonblicket innan man förväntat sej att utföra lödningen och man tappar fokus och precision. Ännu mer precisonsförlust om man råkar köra lödspetsen mot fingrarna som håller pincetten. Då är det lätt att slinta i greppet om komponenten.

samtidigt som den är helt spetsig och bra till de allra minsta kretsarna.


Naturligtvis har du lödkunnande nog att veta att man inte petar på kretsarna med lödverktyg oavsett storlek och allra minst med något spetsigt? Det gäller ju även gammaldags lödning av trådade komponenter. Lödpennans yta är aldrig en murslev.

E Kafeman, du som alltid vill vara korrekt och ha rätt, varför stavar du mikroskop fel?
Fel är alltså mikroskåp och rätt är mikroskop. Skåp är sånt man ställer saker i, tex klädskåp.

Bra fråga. Firefox rättar mej till den stavningen och jag funderar inte så mycket på det.
Rätt stavning är mest hur vi tolkar det utrikes ifrån inlånade ordet.
På engelska heter det microscope men ursprunget är grekiska av ungefär de bägge orden "liten+skåda"
Skåda på engelska blev scope. Å eller O?

Ska kolla varför Firefox godkänner ordet och om man kan ändra det.
Nu vet jag att jag generellt skriver slarvigt. Skriver nästan alltid blundandes och när jag kommer snett så blir ibland blir stavningen så att även jag har svårt att förstå det. Skriver generellt lite snabbare än vad jag klarar av.
Det blir så när man skriver rakt av i samma takt som det dyker upp i huvudet och det blir längre texter än vad vad som var tänkt och vad många klarar av.
Det brukar bli många stavfel och jag låter Firefox fixa alla när texten är skriven utan att jag lägger mej i vad Firefox ändrar felstavade ord till.
Ska försöka bättra mej och se om jag kan fixa stavningen på mikroskåp till en något mer korrekt försvenskning av grekiska ursprungsorden.