Svenska ElektronikForumet

Om du öppnar en HEA stereoverstärker ST 3000 så hittar du en sån där inuti.
Ett vanligt RIAA steg.
VVST betyder nog "vorverstärker stereo".

https://www.radiomuseum.org/r/hea_stere ... t3000.html

Tackar!
Jag har som sagt inte fått hem den ännu, så jag har inte kunnat skruva på den.
Men det skall bli intressant att testa i så fall!
Jag skulle vilja ha någonting som gick att köra mot ett slutsteg jag köpte av en person härinne förut så att man kan lira fasans gamla rockplattor och det vore roligt med retro prylar till detta som ser snyggt ut, så detta var mest en spontan tanke.

Tack för schemat! nu ser man hur den skall kopplas in!

Jag har också ett par riktigt gamla pickups från typ 20-30 talet som såldes som uppgradering till "trattgrammofoner" (som jag dock inte har) men det vore skoj att kunna testa dem på mindre värdefulla skivor för att höra hur de låter.

(ovidkommande inlägg - borttaget)

Nu har den kommit! Mindre än jag trodde, men det skall bli intressant att se om det går att få igång den.
Har inte hunnit öppna den ännu, eller leta fram passande sockel.

(men måste prova att den fungerar först, eller om den behöver fixas, men det hade varit roligt att höra den med originaltransistorerna. )

Några kommentarer:

Kurvorna må vara helt olika, men både bandspelare och skivspelare, eller snarast både band och skivor, spelas in / graveras och spelas sen upp med en icke-rak frekvenskurva.

Det går att använda samma förstärkarsteg, med omkopplare, för både bandspelare och skivspelare. Se t.ex. Quad II (eller heter den Quad 2, den som nu är stereo) med "pluggar" med lite passiva komponenter för att dels kunna ansluta olika typer av pickuper men också för att kunna ansluta bandspelares tonhuvud direkt. Tyvärr kan man inte säga att detta var särdeles genomtänkt för det är olika frekvenskurva för olika hastigheter på band (och dessutom finns det flera olika standarder, DIN, NAB osv), men enda sättet att ändra kurva på dessa Quad är att byta ut pluggar, eller snickra en egen plugg med någon slags extern omkopplare.

Relaterat sidospår: Ett smärre problem i mitt tycke är att det är en avsevärd diskrepans mellan vilka bandspelare som kan dra nytta av en sådan förstärkare, och vilka förstärkare som har en sådan funktion. Förstärkarna var dyra påkostade apparater såsom dessa Quad med flera, medan de bandspelare som skulle kunna dra nytta av detta är monobandspelare, oftast fyrspår, från en tidsperiod på sextiotalet då dessa var "stereoförberedda" där ett tonhuvud spelades upp genom bandspelarens inbyggda förstärkare, medan det andra huvudet (eller snarast varsin halva av fysiskt ett huvud såklart) anslöts till pinnar på en kontakt märkt "stereo" (vanligt på t.ex. Philips), "free head" (typiskt för Tandberg). Detta uttag var tänkt för en liten extern förförstärkare som ger line-nivå för den extra kanalen, och också skickar vidare linenivåsignal från den kanal som har inbyggd elektronik i bandspelaren, så att man antingen kunde ansluta till en extern stereoförstärkare, eller ansluta denna stereotillsats till skivspelaringången på en monoradio och spela ena kanalen genom radion och andra kanalen genom bandspelaren.

Detta var något som fanns på mellanskiktet upp till toppmodeller av monobandspelare, som alltså låg avsevärt lägre i pris än t.ex. dessa Quad. Därmed är det cirka noll personer som drar nytta av detta. En Quad kan förses med en "plugg" där bandspelaringången har linenivå för ena kanalen och tonhuvud direkt för andra kanalen, alltså perfekt för dessa rullbandspelare. Men cirka ingen använder en förstärkare värd ett gäng tusenlappar ihop med en rullbandspelare värd ett par hundralappar (om den är i toppskick, om ens det).

Jag har inte tittat i prislistor osv från sextiotalet för att se vad elektronikkomponenter kostade, men man kan tycka att det hade varit önskvärt om det fanns modeller som gav linjenivå ut i stereo. Det hade väl rent av varit trevligt om de marknadsfört att man kunde använda sin monoradio som förstärkare+högtalare för "den andra" kanalen, och det hade varit smidigt om bandspelarna hade haft en väljare så att stereopickup kunnat kopplas till radions + bandspelarens föstärkare utan att behöva flytta sladdar osv.

Men det verkar som att hemelektronikbranschen sen stenåldern fram till åtminstone en bra bit in på 80-talet var helt insnöade på alla dessa olika tillbehör som gav olika funktioner men som folk extremt sällan köpte och därför kan anses "inte fanns", eller i vissa fall som folk alltid köpte och därför gott kunde varit inbyggda från början. Ett praktexempel är nån tillsatslåda från Sony som Techmoan nyss demontsrerade, där man med vissa specifika modeller av skivspelare och kassettdäck kunde få kassettdäcket att automatiskt pausa medan skivspelarens automatik växlade mellan olika spår. Det var alltså skivspelare som optiskt läste av var olika låtar börjar/slutar och där man kunde programmera ordning på låtar att spela upp, och med denna tillsats så pausades kassettdäck vid inspelning lagom länge för att ge någon sekunds tystnad mellan varje spår. En tillsats som är cool, men en funktion som borde varit inbyggd från början, och som säkert nästan ingen köpte. Ett annat praktexempel är Grundigs tidiga VHS-videor. De hade inte fjärrkontrollmottagare eller fjärrkontroll som standard. Det fanns en uppsjö av olika alternativ. Den dyraste var en mottagare som monterades i avsett utrymme som man kom åt undertill, ihop med en "ryggsäck" som hängdes på bakpå, och en tillhörande fjärrkontroll. Denna tillsats fanns också för lite lägre pris att köpa utan fjärrkontroll, ifall man hade en Grundig TV med fjärrkontroll med knappar för att styra videon. Det fanns också olika varianter där man anslöt en annan "ryggsäck" till en Grundig TV, antingen med 4-polig DIN ellre med SCART, där fjärrkontrollsignalerna togs emot av TV:n och skickades vidare till "ryggsäcken" som i sin tur styrde videon. Detta paket såldes också med och utan fjärrkontroll, eftersom vissa Grundig TV med sådan utgång hade fjärrkontroll med knappar för att styra en video, medan andra inte hade det. För att krångla till det så fanns det dessutom olika varianter av "ryggsäckarna", med samma kontaktdon både till videobandspelaren och TV:n, men som bara funkade med deras VHS eller bara med deras Video2000-maskiner. Jag inser att en IR-mottagare och en mikrokontroller inte var billiga på den tiden, men var det verkligen lönsamt att ha allt detta krångel istället för att ha IR-mottagare inbyggd i videon en gång för alla? Mer rimligt var väl att själva fjärrkontrollen i sig var en tillsats, för många kunder hade matchande Grundig TV, och det hade också varit ett sätt för handlare att sälja av äldre ersättningsfjärrkontroller till TV-apparater till något lägre pris än fjärrkontrollen som var tänkt specifikt till videon.


Angående 78-varvare/stenkakor:
de äldre spelades mycket riktigt in rent akustiskt. Men på 20-30-talet så började man använda elektronisk förstärkare (och mikrofon) och det gav mycket bättre ljud, och dessutom så kunde man då använda valfri kurva.

Jag är inte 100% säker men tror att de sista 78-varvarna dessutom spelades in på vinyl istället för "stenkaka". Tillverkningsprocessen gick gradvis över till vinyl och det var väl enklast att låta återstående 78-varv-kunder få skivor tillverkade av vinyl. Jag tror att man ska ha annan nål till dessa skivor; stenkakorna ska man spela med nålar som man byter ofta om jag fattat rätt, kanske, tror jag, eventuellt.

Olika skivbolag gav ut 78-varvare med något olika frekvensgång.