Svenska ElektronikForumet

Du kan ju ha en enda konding och ett motstånd på megaohm som laddar den, och en diod för varje signal i ena riktningen på matrisen, och när du detekterar att något tryckts in så börjar du med att sätta ingången till en utgång som är låg, så att kondingen laddas ur snabbt genom kontakten, och sen växlar du till normal mux-scanning. Det gäller ju dock att ingången växlas till utgång som går låg snabbt nog, typ interruptstyrt eller liknande.

Eller så tar du dubbla uppsättningar av konding, motstånd och dioder, en från jord och en från matning, och ansluter dem på varsin riktning av matrisen, och när detekteringen vaknat till liv så togglar du signalerna så att kondingarna garanterat får den laddning som inte påverkar scanningen, och kör sen igång scanningen till det är dags för enheten att somna igen.

Det går visserligen åt komponenter, men t.ex. för en 8x8-matris med 64 tangenter så blir det två kondingar, två motstånd och 16 dioder. Eller för en 4x4-matris blir det åtta dioder. Förstås inte försumbart, men ändå inte jättemånga komponenter. Antar att om man beställer färdigmonterade kort med ytmonterade komponenter blir detta mycket billigt.

Eftersom nyfikenheten tog över så öppnade jag upp en brytare som var dålig och låg i lådan för framtida undersökningar. Måste säga att brytaren är genialiskt uppbyggd i sin enkelhet. Att det bildas oxid tvivlar jag på. Vid tryck så gnider den samtidigt lite över kontaktytorna. Och den rörelsen torde göra att den rengör lite vid varje tryck.

Svårt att se något på bilden, även efter lite GIMP. Vad anser Du är orsaken till dess bristfälliga funktion.

Jag tror toleransen är för dålig på anläggningsytan där jag ringat in med rött. Priset är så pressat på dessa så dom sparar in på allt dom kan. Men det är enbart en gissning. Vad tror du?