Svenska ElektronikForumet

Givetvis menade jag att effekttrissan skulle bytas till en P-kanal MOSFET. En sådan är spänningsstyrd, men har dessvärre en avsevärd kapacitans på sin gate, så därför behövs det någon mA genom späningsdelaren om det skall bli någorlunda snabbt..

Nu kom det plötsligt fram att det handlar om linjär drivning. Det förändrar allt. Kretsen är olämplig till det. Skillnaden i styrspänning mellan noll och fullt på blir väldigt liten. Med en MOSFET blir det nog lite bättre. Sätt kondingen för att filrera PWM mellan dess gate-source och experimentera med värdena i spänningdelaren så det blir lagom tidskonstant. Det blir en mycket mjukare reglering.

PWM hela vägen till spolen kan vara ett bättre alternativ, om Du kan hantera det. Du behöver en snabb diod över spolen. För att dimensionera PWM behövs mer info. Vad är det för spole och ungefär vilken induktans har den? Är det någon form av magnet? Då skiljer det mycket när den hänger fritt eller håller fast något. Kanske bäst att hålla fast vid linjärdrift nu när det finns så mycket obekant och bristande erfarenhet inblandat. Finns det oscilloscop? Det är närmast en nödvändighet för detta alternativ.

100R motstånd och ut till en liten BJT från arduino är inget bra. Om arduino orkar blir det ungefär 25mA. Olämpligt för en småsignaltrissa och obra för arduino. Några få utgångar kan den tåla. Många så går den sönder.

För att hindra att tråden blir 100 sidor lång finns nedan en konstruktion om TS vill ha spänning som utsignal och använda lösa transistorer.
R1, Q2 och Q3 kan med fördel ersättas med en darlingtontransistor

Jo den konstruktionen är det som blir bra, ännu bättre om man har lika många av NPN och PNP så den blir temperaturkompenserad.
Mellan -40 och +40 grader fungerar nedanstående koppling bra (fungerar alltså även i Norrland)
Det går utesluta dubbla darlington-steg om sluttrissan har högre hFE, typ 150 men de är inte lika vanliga att få tag på som fixar strömmen. hFE brukar dessutom avta med lägre temp.
Sluttrissan ska klara 7W. R2 är inte jätteviktigt värde på verkar det som 10k eller 50k fungerar likvärdigt.

Marta skrev: ↑10 februari 2024, 08:05:43 Givetvis menade jag att effekttrissan skulle bytas till en P-kanal MOSFET. En sådan är spänningsstyrd, men har dessvärre en avsevärd kapacitans på sin gate, så därför behövs det någon mA genom späningsdelaren om det skall bli någorlunda snabbt..

Nu kom det plötsligt fram att det handlar om linjär drivning. Det förändrar allt. Kretsen är olämplig till det. Skillnaden i styrspänning mellan noll och fullt på blir väldigt liten. Med en MOSFET blir det nog lite bättre. Sätt kondingen för att filrera PWM mellan dess gate-source och experimentera med värdena i spänningdelaren så det blir lagom tidskonstant. Det blir en mycket mjukare reglering.

PWM hela vägen till spolen kan vara ett bättre alternativ, om Du kan hantera det. Du behöver en snabb diod över spolen. För att dimensionera PWM behövs mer info. Vad är det för spole och ungefär vilken induktans har den? Är det någon form av magnet? Då skiljer det mycket när den hänger fritt eller håller fast något. Kanske bäst att hålla fast vid linjärdrift nu när det finns så mycket obekant och bristande erfarenhet inblandat. Finns det oscilloscop? Det är närmast en nödvändighet för detta alternativ.

100R motstånd och ut till en liten BJT från arduino är inget bra. Om arduino orkar blir det ungefär 25mA. Olämpligt för en småsignaltrissa och obra för arduino. Några få utgångar kan den tåla. Många så går den sönder.

Jag förstå att PWM är ett bättre alternativ. Det håller jag med också. Men nu har jag en fixerad PWM frekvens.

Så om jag byter ut PNP-transistorn mot en P-kanal så kommer det bli bättre?

Jag har kört med denna krets som jag visade på post #1 och den fungerar bra. Men det blir knasigt när man ökar matningsspänningen. Då måste jag öka basmotståndet hos PNP-transistor för att det ska bli bättre.

Det kommer förmodligen inte alls blir bra eftersom Emitter och Kollektor med stor sannolikhet är förväxlade på NPN transistorn och då kommer även fortsättningsvis kollektorpotentialen ligga på 8,45 V fast transistorn är strypt.

Edit: Emitter och Kollektor är förmodligen förväxlade

Om man vill ha bättre egenskaper än man kan få med lösa transistorer är bifogad koppling en lösning som dock kräver att operationsförstärkaren är rail-to-rail om man vill komma över 10 V på utgången.
Krävs det bara 9 V på utgången går det bra med LM358/LM324

Nu börjar det bli överkurs.

Alltså NPN-transistorn är inte förväxlad. Det är en enkel 2N2222A transistor som jag använder för att sänka spänningen hos kollektorn. Superenkelt.
Det jag är mest förvånad över är att det verkar läcka ström igenom 2N2222A transistorn.

Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara ett spänningsfall på 8.5V över transistorn. Jag hade förväntat mig att vara tätare än så.

Jag tror fortfarande att den är felmonterad. Se bifogad bild för benkonfiguration.
Emitter och Kollektor kan vara omkastade i förhållande till de vanliga BC transistorerna.
Är den verkligen monterad rätt?
Om den är rätt monterad så är den trasig.

I nedanstående länk har artikelförfattaren mätt upp spänningen mellan bas-emitter vid genombrott i backriktningen. Detta motsvarar att man förväxlat emitter och kollektor.
Resultatet är 8,68 V.

Detta är mycket nära resultatet 8,45 V i TS krets.

https://community.element14.com/members ... -breakdown

Jag har detta datablad

https://www.onsemi.com/pdf/datasheet/p2n2222a-d.pdf

Ditt datablad är trasigt. Det ghu har är det rätta.

Aja, jag kan väll testa sno på trissan.

ghu skrev: ↑11 februari 2024, 08:18:14 I nedanstående länk har artikelförfattaren mätt upp spänningen mellan bas-emitter vid genombrott i backriktningen. Detta motsvarar att man förväxlat emitter och kollektor.
Resultatet är 8,68 V.

Detta påstående ger upphov till frågan.
Är det lämpligt att använda transistorer och dioder som zenerdioder ?
Provade en gång en 1N4148. Zenerspänningen (jag tror den var inom området 150-200 volt) höll sig stabil under försöksperioden. (ett par månader)

Hur det är med 1N4148 vet jag inte. Bas-emitterdioden i vanliga småsignaltrissor ligger oftast kring 6 - 8 V. Trissan mår inte bra av det i längden, men spänningen är stabil. Det finns konstruktioner som använder en trissa på detta sätt som zener. Bl.a. Heathkit's på sin tid storsäljande radio HW-101 stabiliserar spänningen till sin avstämbara oscillator på detta sätt. Tyvärr saknas det motivering till detta val i den kortfattade funktionsbeskrivning som finns i dess manual.