Svenska ElektronikForumet

Ska utgången ligga kvar på 24V fast du justerar strömmen ?

Det trodde jag var en omöjlighet?

Jag skulle vilja höra vad DanielM säger.

persika skrev: ↑11 december 2021, 11:32:05 Ska utgången ligga kvar på 24V fast du justerar strömmen ?

Nej. Desto mindre ström, desto mindre spänningsfall blir det över lasten. Rätt logiskt


Så nej, 24V på utgången är inte konstant då strömmen varierar.

Om inspänningen 0-5V är 2,5V hur ska då utgången vara ? 12V ?

Det lär bli det ja.

Här får du en länk.
https://tinyurl.com/yygvt3oz

Det är för simuleringen. Notera att Falstad är inte perfekt, men det visar principen hur det ska fungera.
Just nu är det 220 ohm på PNP basen = mycket ström åker igenom -> 220 ohm motståndet brinner upp då den utsätts för mycket effekt.
Men fördelarna är att man kan leverera ut mycket ström igenom lasten. Det är det positiva.

Testa nu att öka 220 ohm motståndet till 2K eller 4.7K.
Då märker du att mindre ström åker igenom basen hos PNP och därmed utvecklas det mindre effekt hos motståndet.
Men nackdelen är att mindre ström åker igenom lasten när man ändrar på potentiometern.

Testa detta.

Kopplingen blir väldigt känslig för hur mycket transistorerna förstärker.

Hade jag gjort detta skulle jag kopplat med: en utgångstransistor PNP, ev en darlington BD678 om den klarar strömmen, eller två transistorer darlingtonkopplade och sen en op-förstärkare som styr det. Icke inverterande koppling. https://elektronikforumet.com/wiki/Oper ... kopplingar
Men utgångstransistor kommer att bli varm om du kör ut 12V och c:a 1.5A.

Det där med att lära sig grunderna, hur går det med den saken? Gå en kurs eller läs en bok om analoga elektronikens grunder. Jag lovar, det är värt investeringen i den tiden.

Jag kan grunderna.

Det är en applikationslösning jag jobbar på. Jag måste kunna få ett spänningsfall mellan basen och emitter, utan att strömmen rusar igenom basen.

DanielM skrev: ↑11 december 2021, 12:46:20 Jag kan grunderna.

Det är en applikationslösning jag jobbar på. Jag måste kunna få ett spänningsfall mellan basen och emitter, utan att strömmen rusar igenom basen.

Ursäkta, men :

DanielM skrev: ↑11 december 2021, 12:46:20 Jag kan grunderna.

Du envisas med att hävda det. Ändå presenterar du fundamentala feltänk gång på gång.

>Det är en applikationslösning jag jobbar på.

Förstår inte vad du syftar på här.

I din nuvarande koppling byt ut den övre pnp’n till en darlington eller två darlington kopplade pnp.
Då får du mer förstärkning och kan öka basmotståndet, så slipper du värmen i motståndet.

Men, du kommer fortsatt att få problem med stabilitet och värme i sluttransistor när du kör halv utspänning.

Kopplingen med op jag talar för klarar iaf stabiliteten.

Vi vet fortfarande inte om inspänningen ska styra utspänningen eller utströmmen.

>Jag kan grunderna.


Det är helt ok att vara nybörjare och ta till sej av andras kunskap men påstå att du kan grunderna när det är just de du visar bottenlösa prov på att sakna, är inte lite .. .
Du gör dej en otjänst med dina påhittade förklaringar.
Detta är hippavimpa, inget som någon som kan elektronik skulle få för sej att tro att det är ens halvduglig strömreglering, för det är det inte.
Försök för en gångs skull ta till dej vad alla som kan grunderna redan vet.: Att du skulle tjäna mycket tid och lyfta ditt kunnande med några bra böcker.
Du har i de olika trådarna fått många råd på goda böcker för den som vill lära sej grunderna.

Varför inte använda välkända kopplingsvarianter att reglera ström istället för denna krets?
Det är ju inte särskilt svårt att leta upp någon färdig lösning bara att kopiera utan krav på tanke eller behov att du ska behöva lära dej om varför denna koppling är misshandel av oskyldiga transistorer och motstånd.

Din länkade design snedbelastar på flera sätt och regleringen är som den med bara utkastade värden.
Det finns en uppenbar risk att du i din design bränner sönder NPN-trissan med basström större än vad den tål.
För 85% av reglerspänningen är utströmmen densammai DIN design eftersom NPN-trissan är bottnad långt utanför hur den bör användas.
Den usla lineariteten och överströmen för aktuell situation är iofs lätt [url=https://tinyurl.com/y3n4g3tc]ordnad[/url men alla andra brister för att uppnå stabil funktion kvarstår.

Att det sedan blir instabil ström beroende på inspänning visar tydligt att detta är en dålig metod att reglera ström. Det kan kanske finnas ett nöja att leka med men det ärt ju inget fungerande om man alls kräver att funktionen är vettigt stabil för temperatur, individuella transistorers funktion med avseende på t.ex. Vbe och hfe som kan variera en hel del. Ska den dessutom fungera oberoende av matningsspänningen stabilitet så finns här ingen kontroll alls.

Glöm denna krets och fundera hur man styr en ström, vad som krävs för att veta att det är en ström som regleras utan att vara beroende av inspänningen.
Förmodligen en av de enklare sätten att styra en ström stabilt vad gäller antalet komponenter och att man vill reglera via PNP-trissa är denna grundkoppling: Den ger kontrollerad ström över stort inspänningsområde för tillräckliga laster, är inte så beroende av individuella transistorers dagsform och är avsevärt mer temperatur-stabil. Lysdioden man använder för rätt temperatur-koefficient är 1.8V röd lysdiod , dvs inte den mer moderna varianten som tål uppåt 3Volt.
Lysdiodens funktion är att ge en känd spänningsreferens som kan jämföras mot sensor-motståndets spänningsfall. På det viset blir strömregleringen mer oberoende av transistorns hfe , lastens resistans och det kommer fungera stabilt över ett större spänningsområde.

Om du vill variera vilken ström som släpps på baserat på inspänning 0-5 Volt så går det bra mha av en något mer komplicerad strömregulator. En variant som kan användas då är med en NPN-trissa istället för lysdioden men det är lite över den nivån vi är på nu, för att du ska kunna beräkna sådant så att det blir en hyggligt linjär ström-reglering över hela pottens område och naturligtvis stabilt över ett större inpänningsområde och inte vara kritiskt för enskilda komponenters hfe.

Det är mycket att det ska fungera ur olika aspekter för att vara dugligt.
Nu behöver det inte kanske vara helt utan värde, du kanske vill dämpa ledbelysningen i din egna julgran, enbart för ditt eget bruk och kräver inte att det ska fungera annat än med handtrimmade värden och orkar inte koppla på hjärnan för någon mer genomtänkt lösning.

Jag skulle kunna ge dej den genomtänkta lösningen i sin helhet om jag vetat vad du vill reglera för att bättre förstå vad som ska vara linjärt och max och minström inom vilken det ska vara hyggligt linjärt.
Linearitet kan vara olika , är det ljudvolym från ett signahorn eller med avseende på upplevd ljusstyrka från lysdioder eller ska linjäriteten vara relativt mätt ström, det är sådan som man kan anpassa med rätt design.
Däremot lär du dej mindre på att få serverade lösningar, där du sedan svarar "Jag vet det" trot att du varit ute på så mycket tokspår som det är möjligt. Det är inte just eller ens smart.
Se kopplingen mha lysdiod som något som kan sätta dej på ett bättre spår. Lär om hfe och och temperaturkoefficienter och läs transistorers Vfe datablad vilka arbetsströmmar som de är avsedda för.