Den här tråden väcker några minnesbilder till liv.
IBMs stordatorer 360/30 och 360/40 började levereras till kunder under 1965.
Operativsystemet till dessa, OS/360, började levereras till kunder mer än ett år senare. Då fullt av buggar.
Fred Brooks skrev en bok, en klassiker, om hur man inte ska bedriva stora mjukvaruutvecklingsprojekt, baserad på erfarenheter från utvecklingen av OS/360, som var försenat med över ett år. "The Mythical Man Month" heter boken. Den är en klassiker inom software engeneering.
TCAM (TeleCommunications Access Method) var bl.a. en byggsten som bl.a. TSO (Time Sharing Option) behövde. Det är inte officiella uppgifter, men "läckta" siffror gjorde gällande att när version 2, 3 och 4 av TCAM släpptes så hade ungefär 2000, 1500 och 1000 viktiga buggar åtgärdats. Ett exempel på skeende som fick Lehman och Belady att formulera "lagar" om hur programutveckling bör bedrivas.
TCAM och TSO kan delvis ursäktas för att initialt vara väldigt buggiga med att det handlade om produkter som bröt ny mark. Datorbearbetning hade innan i hög grad varit satsvis (batch-) orienterad. Man släppte "jobb" till datorn och fick ut resultatet som ett "paket". TCAM och TSO ingick i en övegång till ett nytt sätt att använda datorer. Interaktivt från en terminal. Med en pappersskrivare eller med en bildskärm. Dataöverföringshastigheten under TSOs barndom kunde typiskt vara svindlande 300 eller 1200 baud. Mellan dator och användarens terminal.
IBM/360-30 centralenhet och frontpanel (från Wikipedia)
Gamla goda tiden?
En Raspberry Pi Pico (ca $4) har en beräkningskapacitet som vida överstiger den hos IBM 360/30.
/π
