Svenska ElektronikForumet

Låter ju ganska rimligt! Och sedan kan snacket här kanske även ha givit en svag "om-tänkning" som kan ha hjälpt?

Slutsatsen är likaväl att du är/var nära utbrändhet och att den ändring som har skett på sista tiden har lättat ditt problem med att vakna. Likaledes kan man påstå att du inte alls är svårväckt, du hade däremot en ovilja mot att kliva upp och det kan ingen väckarklocka i världen lösa för dig.

Icecap skrev:Låter ju ganska rimligt! Och sedan kan snacket här kanske även ha givit en svag "om-tänkning" som kan ha hjälpt?

Slutsatsen är likaväl att du är/var nära utbrändhet och att den ändring som har skett på sista tiden har lättat ditt problem med att vakna. Likaledes kan man påstå att du inte alls är svårväckt, du hade däremot en ovilja mot att kliva upp och det kan ingen väckarklocka i världen lösa för dig.

jo absolut har man ju fått sig en funderare, det är inte alltid man ser vad som händer själv... man blir liksom hemmablind.

jag har 3 dagar kvar där jag jobbar 8-22 sen går jag ner på 8-5 och ska försöka hålla det där medans jag tränar varannan dag.

det är en väldans tur att jag pratade med er, annars hade jag nog bara tutat på i samma takt utan att märka något förräns det var försent.

Det handlar inte bara om att man blir "hemmablind", det handlar också väldigt mycket om att vår hjärna är väldigt bra på att lura oss.

Vad vi upplever har ofta inte någon direkt koppling till verkligheten. I väldigt många situationer brukar man rekommendera folk att skriva ner saker, dagbok, statistik eller liknande, för att kunna se svart på vitt om det de anser sig uppleva stämmer eller inte.

Jag har själv gjort det vid några tillfällen. T.ex. så har jag under en tid "loggat" vilka delar/moment av bilresan till jobbet som tog mest tid. Och jag konstaterade att köra fortare på 1 mil motorväg inte på långa vägar kunde kompensera för stoppen vid trafikljus på väg till och från motorvägen.

Jag har också insett (mha stoppur!) att när man står i en vägkorsning och ska ut och blir irriterad på att det kommer trafik hela tiden så har man oftast INTE "stått här i flera jävla minuter" utan det handlar oftast om 20-30 sekunder:)

Finns ju också det här klassiska med att när man har roligt flyger tiden iväg och när man har tråkigt går den jättesakta.

Ni som har barn känner igen situationen: vardagen rullar på, ibland får man köpa kläder till barnen och kan konstatera att de växer. Men inget dramatisk, man kan mest konstatera det vid klädstorleken.

Men sedan kommer dessa släktningar som ser ungarna var halva/hela år och man hör: oj, vad du har växt! Herregud... osv.

Och då inser man att en långsam ändrande vardag är "normal" och "utan avvikelse" för oss.

Och likaså med dig, Poke: du har - som alla andra - en barlast att släpa på, du har skapat dig ett liv som ger dig en "flyktväg" men som kostar dig energi som du ganska tydligt inte har. Men du har inte sett detta då den energiförlust har uppvägts av den psykiska förbättring du upplevde.

Nu är den förbättring "statisk" men energiförlusten börjar kosta i form av "vill inte upp!" - men allt har gått så pass sakta att det inte finns någon entydig gräns som visar att "där började jag med X och det gav svårigheter".

Denna glidande övergång lurar alla i livet, den är extremt svår att fånga och inse - för en sälv, Det är lätt för dom som inte har samma vardag att se att "detta kommer att skita sig" och det gäller alla! Som du kan se felen i min vardag kan jag se felen i din vardag - men vi kan inte se felen i våra egna vardagar.

Det är helt enkelt så som hjärnan fungerar, det har hållit oss vid liv genom ett större antal generationer så överlevnadsmässigt har det fungerat - men det betyder inte att individen mår bra för det!