Svenska ElektronikForumet

Inget rent elektronrör men den innehåller elektronrör

ett instrument för att mäta distorsion på telegrafledningar och relän tydligen, det va så vackert så jag tänkte att det fick vara med.

Vilket helt ohyggligt snyggt instrument! Sådär borde all elektronik se ut!

Ja, den var tjusig. Funkar den fortfarande?

Funktion eller inte är ju relativt

det verkar saknas något rör i den men de flesta verkar vara ecc82 och ecc83, säkert 15st tot

nätbrunnen är bortskruvad med

jag lovade ju att fota några likriktare som jag kom över i helgen, oöppnade kartonger är alltid trevligt

Rören i fråga är ett par 872-A storebror till det vanliga 866 röret, även detta är en kvicksilverlikriktare
Men se där, sockelkragen har spruckigt!, ett vanligt problem på liknande rör.

Hur kommer det sig att de spricker?

jag vet inte, kan gissa på att den är krimpad fast på sockelbotten, och att det blir spänningar i metallen, sedan kanske det inte var den bästa kvalitén på metallen de använde heller.

Här är någon form av tidreäl. Vid 12V gungar kvicksilvret och små elektroder i glaset doppas i kvicksilvret och leder då ström. Vet inte riktigt vad den har varit till men tror att den har suttit och styrt den växlande ljussignalen vid tågbommar.

Siemens blinkapparat för försignaler, var vanligt på Siemensställverken på TGOJ, bra apparat, men man kunde få obalans på kvicksilvret så att pulskvoten på blinket blir fel, det tycker inte ATC-kodarna om. Då fick man lossa på skruvarna och "glurka" om kvicksilvret så att det vart lika mycket skänklarna.

Ett värmefilament får gasen i röret att utvidgas, som pressar undan kvicksilvret, som bryter strömmen till värmepatronen, gasen drar ihop sig, strömmen till filamentet sluts och hela cirkusen börjar om...

Tack för det informationen,kul att veta vad det är man har . Liten kul grej tycker jag då det rör sig i apparaten. Undra vad för kul man kan hitta på med denna

Med modelljärnväg är ju valet givet vad den skall användas till!

Annars finns nog gott om roliga uppslag, gillar dedär prylarna även om det kanske inte klassas som riktigt rumsrent med quicksilvergrejer längre. (However, inkapslat i glas på detta vis är det inga problem i stort sett alla sådanahär prylar jag sett är hermetiskt tillslutna, tvärtom tror jag det skulle göra mycket mer skada om man börjar pilla sönder grejer, bättre då se till det historiska värdet).

Några bilder från ett nyligen inköpt Heathkit SB-200 slutsteg från 1960-talet
eller tidigt 1970-tal (högfrekvens och rör är en fin kombination )

Köpte det på en återvinningsfirma där överskottet (i pengar) går till
välgörenhet, gissningsvis så är det något dödsbo som har skänkt sakerna.
Fick det för endast 150kr så det gick inte att låta bli att köpa det, en ny
chans får man nog vänta på ett bra tag.

Rören är 572B / T160L med grafitanod. Verkar vara originalrören
för de är märkta CETRON, tillverkade 1971 vecka 02.
Om emissionen är bra i rören det vet jag inte än för jag har inte vågat
koppla in nätspänningen än. Måste kontrollera elektrolyterna i nätdelen
för det ser ut som det har sipprat ut elektrolyt, fast de är +40år
så det kanske inte är så konstigt. Dagens elektrolytkondensatorer
"lyfter på hatten" rätt fort, ett par tre år så är de trasiga.

Uteffekten ska vara kring 500-600W som mest.
Anodspänningen ska vara ca 2,4kV enligt manualen.

Bild på slutsteget där rören är i sitt "rätta element".
Närbild på rören.

Så detta blir ett av vinterns renoveringsprojekt

Lägger in en liten praktiskt analys som jag gjort av Glimögat "IG-34" som varit uppe i tråden. Mycket intressant rör. Kan inte ha använts i många apparater.

Först tar vi två videoklipp, så att vi får se hur röret är tänkt att arbeta.
Vy framifrån
Vy från sidan

Det är två små elektroder i botten på röret (A1 och A2 kallar jag dem), också spiralen då, som jag kom fram till skall vara på 0V, kallar den katod, eller bara "k".
På "A2" lade jag -130V via ett 60k strömbegränsningsmotstånd och på "A1" en variabel spänning via ett 10k strömbegränsningsmotstånd. Glimurladdningar innuti röret håller 100V relativt konstant, så strömmen genom röret måste begränsas med motstånd.
Med "A2" på -130V och "A1" och "k" på 0V är det en glimurladdning på "A2", spiralen är släckt. Om jag då börjar skruva upp spänningen på "A1"; vid +110V tänds botten på spiralen, sedan från 110V och upp till 200V så är olika mycket av spiralen tänd. 110 till 200V på "A1" är så att säga "arbetsområdet" för röret. Olika strömbegränsningsmotstånd kan ge olika beteende, det har jag inte provat. Mellan 110 och 200V ändras strömmen genom "A1" från 1 - 11mA.

Utan den negativa spänningen på "A2" blir det en ketchupeffekt när spiralen tänds, nästan hela tänds på en gång. Att det redan är en glimurladdning igång i röret kring "A2", med joner och elektroner som far än hit och dit i röret, gör på något sätt att man får det önskade linjära beteendet på spiralen.
Ni som är mer åt fysikerhållet än vad jag är får gärna klargöra för mig och andra i tråden hur detta går till mer i detalj

Röret i "viloläge", med bara botten av spiralen tänd. Glimurladdning syns på "A2", "A1" har bara ett svagt, blått plasma kring sig. Hela spiralen tänd

Då fortsätter jag med mer neonrör.

Här är en bild på en "Strobotron", ett rör fyllt med neon (tror jag)
som kan göra "blixtar" som ett urladdningsrör fast med färgade
blixtar, troligtvis röd/orange.

Typ EN10 från Engelska Ferranti.

Mycket tjusigt! kul att se röret fungera rent praktiskt med, jag har som sagt inte fått tummen ur att faktiskt koppla in det som det skall kopplas in

heathkit slutsteget va ju verkligen ett fynd

strobotron röret är röd-orange, jag har ett likadant samt ett annat med annan sockel

byggde en testkrets för några år sedan