.Bakgrund
Jag samlar på gamla radiostyrda bilar från 80-t med metanolmotorer - kanske är det några här som har snubblat på mina trådar på det saliga forumet RSB. Samlingen har över åren vuxit och jag har renoverat flera gamla ikoner från den tid då det begav sig till körbart skick:
För att starta de gamla bilarna behöver man en starter, dvs. en 12V elmotor som kopplas till ett bilbatteri och sedan med en pålimmad gummitrissa vevar runt motorns svänghjul. Denna starter kunde även användas till flygmotorer och då tryckte man den mot en kona som satt monterad på propellermuttern. På moderna nitromotorer finns en dragstart, och det är nog något de flesta använder idag, i varje fall bland de som kör RC-bil.
Men det behövs även en ström för att värma på glödstiftet innan motorn startat och det är här som mitt projekt börjar. För de som inte hållit på med metanolmotorer en crash course. Glödstift:
Glödstiftet har en spiral av platinatråd som glöder av värmen från explosionen i cylindern. För att få tråden att glöda innan motorn tänt så lägger man in en spänning på 1.2V över tråden.
Stiften finns i olika "värmegrader" typ { 'hot', 'medim', 'cold', 'very cold' } . Skillnaden är hur lätt det har för att glöda - ett kallt stift har en tjockare tråd som glöder lite mindre medan ett varmt stift har en tunn tråd som lätt börjar glöda. Genom att variera glöden kan man ställa in när motorn skall tända. I princip behöver man ett varmt stift när man har en motor med låg kompression och ett kallare stift för de motorer med hög kompression. Om motorn tenderar till att bli överhettad skruvar man i ett kallare stift eftersom den då tänder senare (närmare övre dödpunkten). Här är en lite tabell över stifttyper från OS:
Vill man göra den enkelt för sig köper man en uppladdningsbar glödare som man har i fickan och sätter på stiftet medan man startar. Med batterier av idag fungerar det bra.
Men så gjorde man inte på 70 och början av 80-t OCH framför allt, varför göra det enkelt för sig när det är så lätt att krångla till det hela? Vilket jag tror det finns viss förståelse för i denna församling
Transfunk GD1 & GD2
Eftersom man alltid har 12V med sig i form av ett bilbatteri vore det föredömligt enkelt om man på något sätt kunde använda det, så man slipper fler batterier att glömma och ladda. Därför fanns det på 70 och 80-t sk. glödstiftsdrivers och glödpaneler att köpa.
De pulsade glöddrivarna har en inbyggd ställbar svängningskrets som skickar ut en PWM-signal till några stöddiga transistorer (senare MOSFET) som hackar upp 12V:en. De mer avancerade kan dessutom leverera en konstant ström - i fall stiftet blev blött och nedkylt av bränslet så krämar de på mer. Och i god 70-t anda kunde man bygga själv.
I schemat ovan Transfunks GD1. Här har vi bara transistorer och diskreta komponenter. Denna modell tillverkades och såldes av många hobbyhandlare. T.ex:
Själv har jag använt ett GD1-hemmabygge som jag köpte för en spottstyver på Tradera
. Lite senare moderniserades schemat och här ser vi GD2 som har uppdaterats med en opamp och några NAND-gates:
Att få stiftet att glöda med dessa är absolut inga problem - min GD1:a är som en brödrost. Vrider man potten i botten får man en fin glöd och sedan finns det ett oändligt antal grader av aktivt kol
.Ytterligare ett problem är att man måste ställa in glöden för varje stift - ett kallt stift måste matas med en högre ström för att glöda. Byter man sedan till ett varmt stift, men glömmer att justera om glöden, så är det bara att köpa nytt stift. Och skruva ur stiftet är inte kul då det gärna vill rasa ned grus och skräp i cylindern.
Dags för en uppdatering - GD3 välkommen!
/jonas
Trevligt projekt, och tack för den utmärkta dokumentationen. Jag ser fram emot uppdateringarna.
.
