Enkelt antenn-skydd vid WiFi är att antennen är DC-jordad typ bandpass. En viken dipol eller viken kvartsvåg är exempel på sådana antenner. IFA och loop är andra varianter.
Åskan har i stort ingen energi i detta frekvensområde som tidigare nämnts och så länge det inte är direkt-träff på antennen så räcker detta som skydd mot att överspänningar letar sej in till radion via koaxialkabelns mitt-ledare.
Man har istället flyttat ut problemet till att åskströmmen nu kommer följa utsidan av koaxialkabeln men det är enklare att hantera.
Snarlik variant av skydd är att resonans-tuna på kabeln, strax nedanför antennen med en kortsluten halvvågs stubbe. Det är ett T-kors där man ansluter en kortsluten koaxkabel som har följande längd: 0.66*λ*0.5 ≈ 40 mm. Stubben påverkar inte WiFI men kortsluter för lägre frekvenser. Om man inte kommer åt att åsk-anpassa antennen kan sådan stubbe vara ett alternativ och helst ska den mätas in för att undvika att lasta WiFi-frekvenser.
Sista nödalternativet är att ansluta en trådlindad induktans på ca 100nH direkt från antenn till koaxial-skärm med mycket korta ledare 3-4 mm tråd, längre bör den inte vara om man inte ska påverka antenn-egenskaperna. Med hjälp av ferrit-rör kan man utöka kabel-längden men man kan lätt göra fel då ferrit-material för nära antennen fungerar som absorbenter som dämpar sänd och mottagen effekt.
Åskan tar oftast alltid enklaste mest lågförlust väg till/från jord och jordad antenn skyddar bara antenn-ingången. Åskan kommer nu istället komma med full kräm på utsidan av koaxkabeln.
En bra jordkabel med kort väg till riktig jord direkt ansluten på utsidan av kabeln kan skydda. Kabelskon på bilden är mer i storlek att man kan ansluta en tunn kabel och avleda statisk elektricitet den vägen.
Innehållet i N-kontakten gör ingen nytta om själva antenn-designen redan hindrar överspänningar. Innehållet är högst troligt en enda transient-diod.
För bra mantel-svledning, skala av en bit av koaxkabelns hölje och anslut där en lågförlust jord-wire. OBS att det total-sabbar koaxkabeln om det läcker in fukt i uppskalade delen så man måste täta noga efter att anslutning gjorts.
Den lågfrekventa åskan kan blockeras om det är måttliga energier som går genom bandpass-filtret i radion. Det fungerar även om spänningarna är så stora att det blir överslag och åskströmmen blir då anvisad ner till PCB-jord för vidare färd mot mer definitivt jordplan utanför huset och på vägen mot jord kan den lämna intressanta spår på kretskortet.
Radions bandpass-filter utgör ett skydd men är lite sent då eventuell överspänning måste hanteras inuti radion.
En variant är på åskskydd är att automatiskt koppla bort antennen mha koaxial-relä i 30 minuter när kraftigt åskknatter registreras på åskkännande kortvågsradio.
Sitter aktiva strömförsörjda prylar i på antenn-masten så kan de hanteras på vanligt sätt med bra avkoppling och skärmning och lågförlust jordning av skärmen med kortast möjliga gångväg för att inte leda överströmmen till olämpliga ställen.
Om aktiva kretsen överlever 60-100 Volt så kan man skydda den med transient-skydd typ urladdningsrör, tranzorber och varistorer vilka kan fås att börjar klippa när spänningen kommer upp i dessa nivåer.
Det är i praktiken många gånger svårt att utföra åskskydd på mest ideala sättet och ett åskskydd kan designas för olika grad av skydds-nivå.
Ofta har man sektionerat skyddet i olika del-nivåer för att de skydd som kan ta större smällar underlättar för efterföljande skydd att dämpa ytterligare så att slutligen elektronik kan överleva medan var och en av åsk-sektionerna inte kan ge tillräckligt skydd ensamma.
Hur stark skyddet ska vara är en bedömning hur skydds-värt objektet är.
Det enda skydd som garanterat skyddar när åskan sätter in på allvar är att plocka ner antennen i god tid varje gång det indikerar för åska.
Plocka aldrig med grejorna när åskan redan slår ned runtom.
Exempelvis, jag bryter aldrig TV-antenn hemma när åskan redan är på plats då det mycket väl kan hända jag annars separerar två koaxkablar just som åskan slår ned i närheten. En kabelskärm upp till antennen och en som är jordad nedåt och att då stå mittemellan med en kabelskärm i varje hand kan vara onyttigt.
Har satt en billig LNA på TV-kabeln en bit nedanför antennen Förstärkaren behövs inte ur signal-synpunkt, huvuduppgiften är att agera första säkring och dess spänningsmatning är samtidigt avledare av mantel-strömmar till ett yttre jordtag. Att avleda mantel-strömmen till jord ska ske på kortast möjliga väg. En variant är att dra kabeln utanför huset hela vägen ned till marknivå där man har jordlina eller jordspett som ansluter till kabelns skärm. Visas rätt bra på bilden i
denna länken.
Det verkar som du gjort på samma sätt, satt ett RF-steg strax under antennen. Har du då till detta steg satt en ojordad rak pinne som pekar upp i luften som bra känselspröt för åska så ber man om att få saker sönderslagna även för relativt små överspänningar i närheten.
Kanske kan de beställda åsk-skydden bromsa sådant något. Gissar de innehåller en överspänningsdiod (Transsorb) på 60-200 Volt då det i stort är det enda som inte lastar ner mittledaren så mycket att all WiFi förloras.
Rätt val av antenn är betydligt mer effektivt som skydd än vad det överspänningsskyddet kan ge. Bägge ger ett visst skydd för vad som finns i koaxkabelns inre genom att hänvisa strömmen till koaxkabelns yttre mantel. Det är ett steg i rätt riktning men se den länkade bilden om även höga urladdningar via mantel måste avledas till jord i stället för att ledas in i elektronik in i huset.
Om ditt wifi-steg sitter på typ tv-antenns-rör med antenn i toppen så är det enkelt att nyttja röret för att sammankoppla till det mantelströmmen.
Till maströret är det sedan enkelt att ansluta en ordentlig åsk-wire ned på utsidan av huset till ett jordtag.
Är det mer att elektroniken ska skyddas för överspänningar pga åsknedslag på kilometer-avstånd så duger det med en DC-jordad antenn och enkel kopplingstråd från kabelskärm till jord. Dra aldrig in en sådan tunn kabel in i huset då den mycket väl kan agera tomtebloss vid kraftigare strömmar och tända saker i närheten. Det finns många sådana berättelser från tiden när telefonledningar var långa luftledningar som gick oskyddade in i hus.