Dvs det är ingen enigma att man kan få ut rätt bra bas i mina små lådor då jag hade bra bas med dom tidigare basarna.
Nu missade du detta om formler och fysiska begränsningar.
Du låter som en släkting gjorde. Han gillade klassisk musik, köpte grammofonskivor på postorder utrikes ifrån och var rätt kvalitetsmedveten om vilka inspelningar som lät bra osv.
Skivorna spelade han på en gammal rörradio med inbyggd grammofon, en sådan där man vände på pickupen när man spelade stenkakor men den var så moden att den även spelade 33-varvare.
Han bodde i en lite glest befolkad del av landet, i föräldrahemmet, men föräldrarna var nu borta sedan länge. Han hade aldrig rest någonstans och hade aldrig hört en transistor-förstärkare. Nu var detta kanske i början på 80-talet, så det fanns kanske fler som inte sett sådana moderniteter.
Han hade en traktor, tändkula som startades med svartkrutspatroner, men ingen bil. Ett samhälle fanns 2 mil bort med affär och sjukstuga och dit tog han bussen vid behov.
Detta med glest befolkat är lite olika beroende på referenser men det var ett särskilt tillfälle när jag var hos honom som jag tyckte var rätt talande.
Han och jag var på väg in i huset efter att ha kvälls-utfodrat hästarna. Halvvägs mellan huset och ladugården mitt på lagrådsbacken stannar han och sträcker på sej.
Då kunde han nämligen se till närmsta grannen, 4 km bort fågelvägen och noterar att grannen inte släckt ytterlyset på sin ladugård, vilket var bra störande och onödigt bländande, med grannar så påträngande nära och som inte visade någon hänsyn...
Nåväl, till saken, han hade beställt två-vägs stereohögtalare i byggsats från Clas i Insjön. Han hade ingen stereo men till rörradions högtalarutgång skulle man nog kunna ansluta till ändå.
Högtalarna kom men högtalar-lådan var det bara ett pappersritning på, man fick fixa materialet själv.
Min släkting var händig och karvade raskt upp några hål i pappkartongen som högtalarna levererats i, och band fast högtalarna med snöre och sedan kunde högtalarna kopplades in.
Han levererade lyssningsrapport:
Detta var det värsta som någonsin funnits i ljudväg. Fullständigt perfekt. Det fanns inte en chans att någon annan ljudanläggning kunde låta bättre. Orkestern satt inne i samma rum som honom och man hörde minsta detalj.
Det var givetvis helt sant, relaterat till de referenser han kände till.
På samma sätt, har du haft bra bas i en bag-in-box, så har du det.
Själv byggde jag lite olika hemhögtalare en gång i tiden. Det blev med tiden allt större byggen. Byggde bland annat en sluten låda på 300 liter med hårddämpande innehåll. För att få bra bas är det viktigt att lådan är stabil annars så blir det lätt en störande distorsion pga den akustiska kortslutningen genom högtalarväggarna.
Lådan byggdes därför dubbelväggig i två lager 19mm spånskiva med 10 cm luftrum mellan lagerna. Detta mellanrum fylldes med kycklingnät och fylldes upp med betong. Betongen fortsatte från högtalaröppning som ett 3,5 meter långt exponentiellt horn, hela vägen med 10 cm betongväggar. Hade byggt samma konstruktion tidigare flera gånger men utan betong. Man fick krypa i hornet och förstärka med träribbor i det oändliga för att bli av med vibrationer utan betongen, men det slapp jag nu.
Det blev rätt stort bygge men utgjorde samtidigt säng.
Ett problem med denna högtalare var att den satte vibration på allt i huset. Även om man spelade relativt tyst så vibrerade panelerna på el-elementen i huset med högre ljud än från högtalaren och morsan skrek för fullt då det inte gick öppna några köksskåp då allt innehåll stod lutat mot skåpluckorna.
Farsan oroade sej för huset då det syntes på alla fönster i huset hur de buktade sej i takt med musiken. Folket i byn skakade på huvudet när de gick förbi huset när jag spelade. Headbanging kallas det visst.
Då var effektiva förstärkar-effekten till lågbasen ändå under 1 Watt. Hade några mindre 12-tummare som utgjorde högre basen.
Mycket 10CC & Flash and the Pan men min favorit var en liveinspelning på rullband från en fotbollsstadion, Janis Joplin med akustiken från när publiken stampade takten på en stor trä-läktare. Trumhinnorna möttes på mitten när de stampade loss och andas gick inte göra annat än i stamptakt då musiken annars blåste luften ur lungorna.
Nej det var ingen bra bas, tyckte farsan, och högg upp den så fort jag flyttade hemifrån.
Det hade kanske varit mer lagom bra bas med en papplåda från Claes Ohlsson.
Numera lyssnar jag mest på klockradion och det låter ibland hyggligt bra, så bra att jag gärna ligger lite för länge och lyssnar. Man ändrar kraven med åldern kanske.