Fourier-tranformation bryter inte upp typ en AM-signal till en serie diskreta frekvenser, där händelsen, perioden, alltid går framåt i tidsplanet för en ren sin/cos-signal.
Utresultatet vid FFT är mer att se som komplexa exponential-uttryck, spiraler i komplexa talplanet relativt tiden. Det finns ingen exakt frekvens att avläsa, sinusvågen är hela tiden i förändring vid svaj t.ex. Början av en sinusvåg kan motsvara en frekvens men i slutet av samma sinusvåg är det en annan frekvens.
Det ser mera ut så här: F(ω)=∫∞−∞f(t)e−jωtdt
spin.png
Rotationen av spiralen kan ske åt båda håll. På bilden är det positiv frekvens. Medurs rotation ger negativa frekvenser.
För verklighetens mindre stabila signal kommer det ske rotation åt bägge håll.
Det finns inget krav på att imaginära amplituden ska ha någon amplitud alls men då blir FFT rätt meningslös.
Resulterande plottat frekvensspektra kommer ha två nära identisk komponenter varav den ena är på negativa frekvens-axel.
Ur åskådnings-synpunkt för frekvensspektra behövs bara den ena halvan.
Jämför närbesläktade Hilbert-transformation där man kan ha en slags frekvens-symmetri utan den negativa komponenten, ofta åskådliggjort för bl.a. dirac-svaret.
Negativ frekvens har fått en egen
wikipedia-artikel.
Negativ frekvens är mest en matematisk detalj. Frågan är om du kan nyttja analys-resultatet till något i verkliga världen. Utan tillämpning av matematiken är det hypotetisk filosofi.
Bland de enklaste sätten att få en åskådlig bild av din grammofons svaj är att läsa in ljudfilen i SDR#. Inga inställningar alls att göra. Man öppnar wav-filen som för vilken ljudspelare som helst och den producerar automatisk kurvan.
Man kan leka lite sedan med att zooma in önskad del av kurvan.
Med SDR# kan man snabbt arbeta igenom lite enkel felsökning.
Börja med att kolla skivan för evt. brister.
Svaj kan bero på dåligt centrerad grammofonskiva. Beroende på sättet som skivan tillverkas så behöver inte ljudspåren vara centrerade relativt hålet, även om hålet verkar ligga i centrum relativt skivans ytterkant, dvs man ser inget vobblande på skivans ytterkant.
Är skivan skev inte bara i sidled utan även i höjdled ger även det svaj.
Är skivans skevheten stor kan det bli svårt att se grammofonens brister.
Ett sätt att kolla så det inte är problem med skivan är att göra en testfil med skivan spelad på en annan grammofon.
På grammofonen finns en serie med mer eller mindre resonans system att testa. Dessa behöver inte variera med någon exakt frekvens eller var relaterade till varvtalet.
Största dynamiska svängmassan bör vara själva tallriken och vid brister på den bör de naturligtvis återkomma med förväntad period-tid men den kan också var del i en svängning som kan återkoppla genom hela drivsystemet. Ett gummmiband i sej är ju en inbjudan till gung-effekter vid framdrivningen av tallriken.
En test kan vara att lägga en mindre vikt på tallriken väl centrerat ovanpå skivan och studera skillnaden.
Resulterande mätkurva visar om det minskar svajet eller svajets frekvens. Extravikten kan vara att man lägger på dubbla skivor eller en liten plåtbricka eller vad man nu har tillhands.
Detta påverkar främst tallrikens rotations-tröghet, men lager-friktion ökar med ökad last och hela drivkedjan påverkas.
Svaj kan t.ex. bero på slippet, drivbandets glid. Man har
alltid, även vid god friktion, ett visst glid mellan band och tallrik/drivtrissa.
För att tillfälligt minska glidet, och om tillfälligt varierad bandspänning inte ger önskad effekt, brukar man på testa med att lägga på lite flussmedel(kåda) eller talktvål och sedan analysera hur det påverkar svajet i mätkurvan. Honung är ett annat friktions-höjande medel men det är mera för att minska slirningen på balata-remmen när man kapar ved.
Använd sparsamt och använd medel som går ta bort och som inte löser upp gummi.
Somliga gummiremmar har redan talk ingjutet i gummit, som sedan släpper lite undan för undan för god friktion även när remmen slits.
Dynamisk obalans kan också ge svaj. Det är som när man balanserar bilhjul. Balansering görs helst på ett roterande hjul. Även om statiska balansen är bra på grammofontallriken kanske den är mindre bra dynamiskt, dvs när centrifugalkrafterna sätter in.
Glapp i bussningar och friktion i lager kan ge varvtalspåverkan men dessa avvikelser återkommer oftast många gånger per 1,8 sekunders skivvarv vilket bör synas i mätkurvan som snabbare svängningar och brus.
Om tallriken är trög på ett speciellt ställe utefter varvet eller att skivan har en smutsig fläck kan synas som en återkommande modulering.
En berättelse om en grammofon-skive-katastrof som hände i början på 80-talet.
Påminns nu då jag tänker på din skivtallrik av trä och evt. smuts på skivor. Lite OT men det är negativa vibbar också.
Katastrofen drabbade en kompis. Han var så kallad headbanger vilket närmast kan beskrivas som epileptiskt anfall i takt till tveksam musik där volym går före kvalitet.
Hans unika bootleg grammofonskiva med Motörhead, illegalt inspelad just på en konsert som han själv hade varit på i London, hade fått en fläck som ett stort tumavtryck. Antagligen var det flickvännen som ödslat med deodorant. Det hördes kraftigt fräsande när fläcken spelades.
För honom var detta en katastrof av headbanger-religiös betydelse, större än om någon skrubbat Mona-Lisa med motorsåg.
Bootleg från den tiden är kanske inte alla som vet vad det är.
En konsertbesökare med insmugglad kassettbandspelare spelade in hela konserten och sedan pressades skivor (bootlegs) som såldes via diskreta vägar.
Både kvalitet och upplagan var oftast begränsad och utgivaren lämnade inga spår efter sej.
En skadad skiva gick därför inte få tag på en ersättning av, så det var nu bara att försöka bli av med fläcken.
Rengöring med diskmedel hjälpte inte alls. Här behövdes något grövre.
Han fick rådet att Cascos tyg-lim fixar även svåra fläckar på skivan.
Metoden var enkel, stryk lim på skivans bägge sidor, täck med bomullsdukar och lägg skivan i press över natten.
När dukarna tas bort ska limmet göra att allt skräp följer med dukarna.
Lim inköptes och passande spånskivor kapades till.
Limmet penslades noggrant på hela grammofon-skivan utom på etiketten.
Skivan och dukarna pressades mellan spånskivorna och överst fick en 25-liters dunk med vatten ge lite extra press.
För att vara säker på bra resultat fick skivan ligga i press hela veckan.
Äntligen efter en veckas otålig väntan skulle resultatet visa sej.
Det började lite nervigt då det tog en halvtimme att bryta bort första spånskivan med grov mejsel och hammare.
Dukarna med skivan emellan satt fortfarande fast på andra träskivan.
Bomullsdukarna var så tunna att det bara lossnade små-bitar när man drog i dom men där duken var limmad på grammofon-skivan lossnade absolut inget alls.
Blötläggning i bensin och andra vätskor provades utan resultat. Duken satt som klistrad på skivan, vilket den ju var.
Ett medel som skulle lösa torkad målarfärg gav lite hopp då några frimärks-stora ytor av skivan blev synliga.
Ytterligare två burkar av samma medel gjorde dock ingen ytterligare skillnad.
Det sista försöket var att blötlägga allt i en månad i hopp om att spånskivan skulle mjukna, men det var tålig spånskiva.
Min kompis fick på detta sätt veta nyans-skillnaden på
"lim som limmar tyg" som han hade köpt och
"textil-lim" som han borde köpt.
Limmet som använts var Cascos vanliga kontaktlim, som visserligen enligt förpackningen limmade tyg men var inte detsamma som Cascos textil-lim.
Textil-limmet biter dåligt på en grammofonskiva och kan lätt lossas som ett sammanhängande skinn även när det är helt torkat.
Kontaktlim biter däremot bra på en spårig och väl rengjord grammofon-skiva så skivan satt där den satt.
Är säker på att han fortfarande 40 år senare har kvar den uppklistrade skivan i förhoppning att någon lösning ska dyka upp.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.